ämpning al sina satser, alt utpeka något enda
missbruk af vigt, och med sanningens värma
yrka dess afskaffande. De akta sig noga att
föreslå en-enda stor och genomgripande reform ,
elier att ömfatta och gynna någon enda sats,
som kunde anses misshaga de maktägande cller
något för dagen gällande iutresse, som det kunde
vara vådligt att vidröra. -Alt Svenska Minerva
ej i detta fall gör något undantag, känna de.
fleste, ehuru hon gerna vill fordra ett annat
bedömmarde.
Hon vill antyda, att hon alltid och allestä-
des förordat de liberala iddernva, att hon till
deras befrämjande uppmanat styrelsen i hvarje
särsk It fall, och att hon med dvristighet, fast
med anständighet, klandrat, äfven då så kalla-
de iiberala tegat, och tegat mangrant, sådana
regerings- och förvaltningsåtgärder, hvilka ha-
de kunnat och bordt vittua om mer liberali-
tet, utan att skada kronans intressen eller som
synts: innebära ett förnärmande af medborger-
liga rättigheter. Sådan skall händelsen varit
med hennes blad och dess ådagalagda karak-
ter, allt ifrån dess första stiftelsey men hon
beklagar att detta icke fredar henne från för-
tydning.
Hvari består då dessa förvaltningsåtgärder,
som Miverva med så mycken frisinnighet an-
gripit? Jo uti stilen i ett par af Hr Hartmans-
dorfs expeditioner, i den nu varande Öfver-
Ståthållarens tal vid Hans Majestät Konun-
gens hemkomst, samt ett och annat temligen
oskyldigt och ovådligt gycklande öfver saker
af ungefär enahanda vigt, och alltid mera rö-
jande det oädla motivet af personlig obenägen-
het, än något begär att medverka till förbätt-
ringar, eller något mod att derföre äfventyra
nägot. Har Miverva - mer af detta slag, att
uppföra sig till godo, skall det vara oss kärt,
-Vi tro att hon behöfver det. Vi frukta dock,
att alltsammans icke särdeles tynger vågskålen
af hennes liberalitet, då man iden andra lägger
hennes illa valda afvighet mot folkens sak,
hennes harm mot Juli-revolutionen, mot La-
fayette, mot Ludvig Philip, så länge han ännu
icke var af den Hel. ailiancen , hennes anatemer
öfver Belgierne, hennes vänskap för Don Mi-
guel och Hertigen af Modena och dessa krön-
ta bödlars vederlikar, hennes illa bemantlade
hat emot alla frihets- och emancipationsförsök,
hvar helst de uppenbarat sig — från Polska
insurrektioner till den Engelska reformbillen,
samt ändtligen bennes öppna fiendtlighet emot
allt som i vårt eget fosterland röjt någon slägt-
skap med tidens bättre syftning, af hvad natur
den ån måtte vara.
Vi erkänna, att Minerva synes gynna närings-
friheten; vi vilja tro, att hon gör det af öfver-
tygelse, ehuru vi beklaga, att hon stundom fört
dess sak på ett sätt, som den hvarken bör el-
ler behöfver föras, t. ex. med utfall emot en-
skilta o. s v. För att gå öppet till väga, be-
dja vi kenne dock att i detta fall se sig före;
ty det ges ingen farligare fiende till den gam-
Ja goda sakernas ordning, som hon så mycket
älskar, är väringsfriketen. Denna är en moder
till annar frihet. Ett folk som fritt får föda
sig, skall snart komma i välstånd; ett sådant
skall känna behofvet af upplysning; det skall
förvärfva dan arch 2 oo hablagcnm Ådam marna