,
vara I UvLlie HalsttnbBut UuUuta duptiadia SUID HELL.
och vilja således med henne för en stund an-
taga, att den hemliga domstolen i Marseille
verkligen existerat; vi medgifva, att i de Ty-
ska Burschenschaften lärer ha talts mycket om
frihet och konstitutioner, hvarvid de sexton och
adertonåriga eemagogerne torde ha varit mest
högljudde, utan att det likväl är veterligt, det
någon tron ramlat igenom dem; vi bekänna, atl
Ludvig XVI var en hederlig man, och led ett
eförtjent öde; vi tillåta Minerva, att uppskatta
huru högt hon behagar Franska revolutionens
offer, om det än vore tio gånger så högt som
det angifves i Allehanda, eller till och med
derutöfverz; vi förneka slutligen icke, att hos
ee liberala finnas passioner och excentricitet;
att deras beskyllningar mot styrelserna stundom
kunna vara öfverdrifna, att deras egna re-
formförslag någon gång kunna vara overk-
ställbara och mindre väl betänkta, att möj-
Lgtvis sjelfva fiberalismen hos någon indi-
vid kan vara en drägt, påklädd för att fån-
ga folkgunst eller hofgunst; — men hvad
följer af allt detta? Månne liberalismen, såsom
allmän ide, derföre är oriktig och förkastlig?
Månae folken hafva orätt, då de fordra andel
i rådplägningarne öfver egna angelägenheter.
då de yrka måttliga skatter och deras jemna
fördelning, tankans och yttrandets frihet, re-
gerings och embetsmäns uppfyllande af sina
skyldigheter m. m. och då de, när deras an-
språk misskännes eller deras rätt förtrampas,
slutligen resa sig och med våld utkräfva sin
rätt? Nej! det följer deraf endast, att fotken i
allmänhet och äfven de liberala, äro menniskor,
underkastade menskliga förvillelser, och att,
om de någon gång hafva orätt i sättet, ha de
likväl rätt i afsigten. Det finnes ingenting på
jerden, ehuru nyttigt, stort och heligt det än
må vara, som ej kan missbrukas eller medföra
någon olägenhet. Det finnes intet af denna
natur, som ej kan förvridas, förkättras, hånas
och smädas; men icke destomindre är det lika
nyttigt, stort och heligt, och slutar med att
bestå i trots af förföljarne. Detta är förhål-
landet med allt, ifrån det mest materiella till det
mest immateriella? Sjelfva elementerna: jorden,
luften och vattnet bli förstörande, då de brin-
gas i rörelse; men icke destomindre, hvad vore
verlden utom dem? En allmän naturlag tyc-
kes dessutom ha bestämt, att ju högre, vörd-
nadsvärdare och oumbärligare en sak är, desto-
mer är hon underkastad förtydningar och miss-
bruk. Hvad har väl i större grad rönt detta,
är Kristendomen? :Skola vi behöfva erinra
Minerva om dess historia, om dess förhånande
och förföljande, om de ringa verktyg som be-
g2acnades för dess spridande, om de förfö jelser
hon mötte af de mäktige, och dem hvartill hen
sedan sjelf gifvit anledning, då hon blifvit mäk-
tig, om de förtydningar och förvrängningar hon
undergått, om det obetydliga af stiftarens anda,
som deraf återstod under medeltiden och ännu
igenfinnes i papismen, om de himmelskriande brott
som föröfvats i hennes namn, om de otaliga offer,
som blödt för hennes föregifna renhet och ära,
om den intoleråns, som nästan företrädesvis
utmärkt henne, och hvarföre jemväl protestan-
terne fceke alltid varit fria, o s. v2 — Och
icke destomindrae är kvistendamar tll an ide