AV SV eV SOA CC CN oo a TT oo oo ooo ooo PE Re FF VV Mg PERM Vv TR
sina önskningar, och i nödfall med verksam
handling, — således hela pluralitetea af folk-
massan i de flesta Europeiska stater. De be-
kanta morden i Rhodez och den hemliga dom-
stolen i Marseille ha gifvit henne den närmaste
anledningen att deklamera häröfver, och för-
gäfves har man erinrat Minerva, att icke an-
taga en lös berättelse för obestridlig sanning,
i synnerhet då flera fakta tyckas temligen o-
jäfaktigt vederlägga den första uppgiften. Ingen
kan öfvertyga den, som ej vill bli öfvertygad;
och Minerva skall således icke ändra mening
af hvilka bevis som helst. Hon vill nödvän-
digt få ledtråden till denna propaganda, som
spökar i hennes hjerna, och utom hvilken den
gamla gyllene tidens lugn, med dess våld och
barbari, ännu ostördt skulle hafva herrskat i
Europa. Man har förut sett henne ställa Juli-
revolutionen, Polska revolutionen, de Italienska
små resningarna och alla andra dylika, som
skett eller komma att ske, på den Fransyska
propagandans räkning: de tre offren i Rhedez
äro en ryslighet för henne, ojemnförlig med alla
de- hundrade tusen som iuqvisitionen slagtat;
hon erinrar om de Tyska student-föreningarne,
och de löjliga jagterna efter demagogiska stämp-
lingar, som mer än en sansad Tysk regering
troligen nu mera önskade, att de aldrig ägt
rum; hon anmärker det ehyggliga deruti, att
den första Franska revolutionen utbröt, icke
under Ludvig XI:s tyranniska regering, icke
heller under Regenten eller Ludvig XV, utan
under den älskvärda och godsinte Ludvig
XVI, som upphäfde torturen och erkände sitt
folks i århundraden bortglömda och misskända
rätt att beskatta. sig sjelf, hvilken Konung
samma folk mördade som en tyrann; Hon
nedprutar Bartheleminattens offer till omkring
50,000, hvilka hon gerna vill skrifva på Reli-
gions-fanatismens räkning, och debiterar i dess
ställe Franska revolutionen för ett vida större
antal, än de 60,000 som Allehanda uppfört i
denna besynverliga slagtar-räkning.
Vi öfverlemna åt den tänkande läsaren af
hvad politisk mening han må vara, att afgöra,
om: den författare, som på detta sätt samman-
blandar sken och verklighet, öfverdrift och
sanning, — som framletar alla frihetsyrans
skuggsidor, för att göra sjelfva friheten för-
hatlig, — som framställer folken som en massa af
bedragare och bedragne, — om han har skäl
att tillvita någon annan den jesuitiska satsen,
att ändamålet helgar medlen. Kaw något
mera Jesuitiskt tänkas än detta förfarande, som
för öfrigt är aldeles ingenting nytt. Det är ett
eko af de, under 40 år, tusen gånger upprepa-
de deklamatienerna emot allt det förskräckliga
i nationernas uppresningar och allt det goda
och faderliga i den absoluta styrelselöormenz
och man måste förundra sig, att en författare,
med anspråk på förmåga, icke i våra dagar
har annat att säga. Men den dåliga saken har
få sidor, som utan blygd hunana vändas utåt;
och: dess försvarare nödgas derföre oupphörligt
predika öfver samma text. Minerva har icke
mer än sina föregångare kunnat uppleta någon
dräglig sida af det murkna beläte, hvilket hon,
såsom dess vällönade prest så gerna vilie skaf-
fa tillbedjare.
- nm. ee -m- - ee å av