VV MV MM HV, MA MH—HJ Mm BH UH JV MJ Mmm MMM: mr MU OO utan att deruti inlägga hvarken några nya Naturhistoriska upptäckter, eller några djupa fiiosofiska reflexioner. För den, som sjelf sett de nejder författaren besökt, torde det likväl icke vara oangenämt att med honom åter förnya bekantskapen dermed, och för den, som ej gjort denna resa, kan det vara en liten vägledning till en dylik bekantskap. Skriften är, om viej bedraga oss, af en ung man, som icke röjer saknad af talang, och då hvarje författare utan tvifvel sjelf bäst presenterar sig för läsaren, låta vi hor om rekommendera sig i dess ynnest, senom ett litet utdrag ur boken, hvartill vi utan val taga hvad som förekommer på sid. 32. Falköping. Wenersborg. En stad kan omöjligt till belägenhet och hyggnadssätt så väl emotsvara karakteren af den nejd hvaruti den är belägen, som den förstnämnde af dessa. I hela Sverige förmodar jag knappast någon trakt kan uppvisa ett så utarmadt och otrefligt helt, som den så kallade Fahlan eiler Fahblbyggden, åtminstone hvad den del deraf beträffar, hvarigenom landsvägen går. Hela nejden på cirka tvenne mils omkrets rundtomkring Falköping är en enda ofantlig ljunghed, sådan endast en Walter Scotts penna skulle kunna försköna. Den torra, förbrända, af en djup, stenig landsväg genomskurna slätten, och här och der, för att afbryta enformigheten en srå, förfallen by, dessa, kan man tänka sig, äro Cd t enda föremål, som ögat under en 5 mils rede enda f 1, gat und sa kan upptäcka. Det är som reste man öfver en ödslig kyrkogård, nppå hvilken några ur5 Kyrkosgard, npp: n has gamla, mosslupna stenmonumenter här och der uppreste sig. Lägger man nu härtll det odrägliga språket eller böndernas prononciation i all8 p mänhet, hvilken ofta är till den grad släpande och förvriden, att det ej sällan hände, det jag på hela skjutshållen ej förstod mera än deras oupphörliga hva sa? och detta om man än skrek dem ända in i öronen, så kan man göra sig en föreställning om denna agreabla del af min resa. Men ej nog härmed. Det obehagli. gaste af mina äfventyr återstår dock att berätta, och hvaråt den obarmhertige läsaren endast torde skratta, emedan han ej erfor mitt lidande. Från en af gästgifvaregårdarne omkring Falköping, erhöll jag en skygg och skengalen häst och då jag såsom bäst var sysselsatt med att tärja denna Bucefalus, får jag till min stora grämelse, häpnad och förargelse känna något, som ej just synnerligen mildt stöter mig emellan axlarne. Jag vänder mig om, och fimner skjutspojken insomnad bakpå schäsen och som med sitt hufvud förorsakade mig denna oangenämar känsla. Det värsta af allt var dock, det jag ej hade hjerta att väcka honom, emedan ban skjutsat kontinuerligt i trenne dygn, och under tiden ej fått sofva en enda minut, hvilket allt jag förut vid gästgifvaregården erfarit såsom ett prof på husbondens tyranni. Men hvad blef då slutet på allt detta? frågar den otålige läsaren. Att jag tog mitt parti, blir svaret, makade mig så på sidan att axelbladet fick mottaga puffarna, fattade säkert i tömmarna och ankom slutligen lyckligt till den påföljande stationen. Hade man ej här och der i denna öken gevoemrest små oaser, skulle man ll nannadt tre 1as knana tHthärda dessa tin