vudsakugen beror. Man talar nu mycket om Portugisiska stridigheterna, som synas nalkas sitt slut, och om general wSolrgnac, som i sjelfva det afgörande ögonblicket afträdde från sitt befäl. Denne mans öde har varit att falla i onåd hos alla regeringar som han tjenat, — hos Napoleon, hos Bourbonerna, Ludvig Filip och Don Pe dro. De närmare detaljerna bärom äro ännu icke bekanta, hvarken genom böcker eller tidningar. Vid bans första onåd handlade det om penninge intressen. Då Solignac uti IlItalier fäktade under Massena, upptog han på kontributionen ett öfverskott af 300,600 francs, kom dermed till Paris, och bortspelte, hos Frascati, alltsamman, på 30 eller 40,060 när. Kejsaren fick kunskap om saken, lät förekalla Solignac, och befallte att han skulle till statskassan utgifva de 300,000 francs. Solignac, liksom förstenad, gör en bugning, afträder, och frågar en af sina vänner om råd. Då han åter syntes vid hofvet, och tillfrågades om saken af Kejsaren, svarade han, att penningarne blifvit använda till hemliga utgifter för armden. Napoleon harmades, och Soliguae fick afsked. Solignac, som hade förut tjent såsom gemen soldat och uppbragt sig till Brigad-General, Jat åter råda sig af sin vän, och blef ännu en gång simpel soldat, samt deltog i sådan egenskap uti slaget vid Eilaw. Der igenkändes han af en marskalk, som förde honom till Kejsaren, hvilken, rörd, gaf honom tillgift jemte hans förra rang. Den andra onåden hade en politisk grund. Solignae lät bibehålla sig af de återvändande Bourbonerne, och emottog Ludvigsorden; men då han likväl, under de hundra dagarne, förklarade sig för Napoleon, kom han, vid den andra restaurationen åter i onåd, och flyttade till landsorten. Öfver den 3:dje och 4:de disgracen känner man icke något med visshet. Då Solignac på Ludvig Filips befallning hade befäl i vestra Frankrike, råkade han i många stridigheter med General Löjtnant Bonnet, och blef afsatt. Man talade väl om politiska och och pekuniära förhållanden med Hertiginnan af Berry, men Solignacs rele Bief dock icke klar. Några påstå, alt om ba velat, hade Hertiginanan långt förut blivit gripen. Han återkom till Paris, hö7le samtal med Kronprinsen, skall hafva Brat, och erhöll ändtligen, i en ålder af F, år, befilet öfver Befrielsearmeen i Portugal. Kort derpå hade han nära afrest derifrån, emedan penningarne icke regelmässigt utbetaltes. Nyligen har han nedlagt befälet; och om det skett derföre att hans planer icke gillades, eller i följd af penningtvister, är ännu obestämdet. TE LITTERATUR. Stödda anteckningar under en resa i Sverige år 1831, af T. G. RB. Stockkolm, Elmn en , RR a Oo 2 LK