m., torde dock denna fördel motvägas af dess
i öfrigt med skäl misstänkta skadlighet, hvar-
till med afgjord visshet kan tilläggas dess men-
liga inflytande på kreaturens tänder och tar-
mar, hvaraf åter en störd matsmältning visar
sig som en nödvändig följd. — Att under så-
dana förhållanden grunda en ladugårds be-
stånd, som mångenstädes är öfligt, på drank
och halm, synes verkeligen ske med mera be-
räkning på kreaturens antal än beskaffenhet.
Det är ock ej sällsynt, att bland en sålun-
da omsorgsfullt behållen fulltalig numerär,
träffa ett och annat lefvande exemplar för
osteologiskt studium. Otvifvelaktigt är dess-
utom, och af erfarenheten besannadt, att spill-
ningen förlorar i kraft och verkan genom det-
ta utfodringssätt, hvars hufvudnorm. är, att
kreaturen skola hålla till goda foder af hvad
beskaffenhet som helst. Då det likväl är till-
räckligen kändt, att närings-ämpets qvantitet
är ett afgörande villkor för erhållandet af
mer eller mindre verksam spillning, så torde
man böra antaga, alt ej kreaturens antal blir
rätta beräkningsgrunden vid fråga om göd-
selproduktion, utan fordrets mängd och be-
skaffenbet, som af flera eller färre kreatur i
sådant afseende förvandlas.
Hvad omsider beträffar den förutsedda an-
märkningen emot bränningens åsidosättande,
att denna handtering nu mera blifvit nöd-
vändig för landtmannens bergning eller vinst,
så får man, ehuru djerft det än må synas,
likväl framställa åtskillige häremot stridande
åsigter.
Om än bränvinsbränning, gynnad af rikare
skogstillgång, tjenlig lokal, lätt afsättning
med flera tillfälliga fördelar, å en och annan
ort eller lägenhet, skulle finnas utgöra det
högsta vilkoret för landtmanna-behålloing, så
kunna dock omförmälta förhållanden ingalun-
da förefinnas så allmänt, som bränningens ut-
öfvande i hvarje landsända nu skulle tyckas
angifva. Troligen är ej eller vinsten alltid,
hvad mången söker intala både sig sjelf och
andra, och debiterades rörelsen årligt för allt
hvad till densamma åtgått utaf effekter, tid
och arbete, så skulle säkerligen den rena be-
hållningen få vidkännas sin märkliga afkortning.
Det är åtminstone i stöd af sådan kalkyl och
erfarenhet, som man trott sig finna, att brän-
vinsbränning ej bör anses utgöra jordbruka-
rens enda eller ens väsendtliga inkomst-källa,
äfven under förhållanden, då sädespriser be-
finnas för låga, att tillfyllestgöra de kontan-
ta behofven.
Eburu ladugårds- och i-allmänhet kreaturs-
skötseln i vårt land ej ännu kunnat röna den
uppmuntran, som i folkrikare och af mera
utbildad industri lifvade länder, så vore det
likväl skäl att äfven här söka uppbringa den-
na närings-gren till ett påkaliadt bättre skick,
innan man förutsätter en ännu ej gifven o-
möjlighet, att häruti finna ersättning för span-
nemålens tillfälliga vanvärde, och dyme-
delst beträda just rälta vägen för att återgif-
va kraft och bestånd åt ett, genom bränne-
ri-intressets öfverhandtagande, uwutsuget eller
vanvårdadt åkerbruk.
Vi hafva UN nvlefvat en tid hvarc lJynna av