läggoing, och får således, efter hvad vi re-
dan känna, uteblifva, En ängs-vattnings-an-
stalt vore måhända lätt verkställbar; men
vattenförrådet har ju måst genaste vägen af-
ledas till bränneriets tjenst. Några hundra
Skep:d hö mer eller mindre få ej i beräk-
ning uppställas vid sidan af den förr till må-
let ledande brännvins-kalkylen; man älskar ej,
att i förra fallet räkna år, då månader och
veckor äro nog i det senare, att offra åt
den kommande dagen, då tidens formel varit
att tänka, verka och lefva för den närva-
rande.
Det torde vara i sin ordning att från än-
gen förflytta vår uppmärksamhet på gårdens
beteshagar, hvilka, ehuru innehållande en be-
tydlig rymd, likväl illa motsvara bestämmel-
sen att medelst kraftigt närande gräsbete, i öf-
verensstämmelse med naturens ordning, grund-
lägga och fortskynda boskapens tillväxt och
förkofran. Huru dock begära de vattensjuka
trakternas afdikning, skogssuarens undanröd-
jande, samt markens odlande och besående
med tjenliga gräsfrön, då man funnit så myc-
ken brist på omtanka och arbete inom sjelf-
va åkerbruket och ängsskötseln? Mödan skall
likväl i denna ännu allmänt försummade del
ej blifva obelönt, då man, i mån af det helas
rationelare riktning, äfven lärer sig inse vigten
af den närmaste öfverensstämmelse emellan
detta hela och hvarje dess del.
Måhända skall läsaren med oss sjelfva fin-
na en vidare fortsatt promenad allt för trött-
sam , samt dessutom det tillryggalagda redan
nog, för att antyda följderna af landthrukets
iråkade beroende af en för detsamma till vä-
sende och natur främmande handtering.
Resultaten af de brister, man sökt angifva,
hafva under senare svåra missvåxt-år jem-
väl visat sig i öppen dager; ty ehuru det in-
galunda kan vara vår mening, det skulle
landtmannen medelst egna iakttaganden och
åtgärder mäkta afvärja Försynens högre straff-
domar, hvilka synas bestämda att öfvergå
menniskan till hennes förbättring och väckel-
se; så måste likväl antagas, att mycket, gan-
ska mycket kunde vidgöras för att mildra
inflytelserna af en missgynnande vädålek,
om dessa blifva i tid förutsedda och motver-
kade.
Detta är dock hvad man allt för sållan får
skönja, och bland hufvudföremålen för granska-
rens kritik, framstår synnerligast den så all-
mänt rådande likzgiltigheten för flödens och
jordsyrans afledande, denna hufvudsakligt för-
beredande åtgärd för jordens bearbetande till
fruktbarhet. Oftast har man i detta fall trott
sig göra tillfyllest medelst jordens symmetriska
afskärande gerom så kallade åkerdiken. Att
dessa ej motsvara dermed åsyftadt ändamål, tor-
de erfarenheten redan nogsamt hafva visat, sär-
deles då de i vanlig saknad af tillräckliga af-
fall ej sällan tjena mera till reservoirer än
afledare. Genom konst tillvägabragta affall
förekomma oftast allt för arbetsdigra, och ur-
aktlåtas derföre äfven med påföljd af oberäk-:
nelig skada, genom vätans långsammare afsipp-
ring, att ej säga, qvarstadnande och slutliga
afdandtnine