Ibland de författningar här i landet, som mest
hafva behof af förändring, äro utan tvifvel
Kongl. Förordningen af den 5 Mars 1746 och
Kongl. brefvet af den 23 April 1752, angående
ansvar för den, som uppbryter andras br ef och
derutur tager pennninpgar. Följande brotunäl
lemnar ett nytt bevis härpå till de många fö-
regående?:
Stadstjenaren i Sigtuna, Robert Lindqvist, at-
vek staden för någon tid sedan och begaf sig
till Stockholm, der han antog värfning vid elt
af gardes-regementerva. Då bevis öfver hans
frägd infordrades för hans antagande, hade
emedlertid under havs bortvaro upptäckts, ait
han af privat person till fortskallaude emot-
tagit ett bref med inneslutnue 1 fdr 16 sk.
Banko, som cj fråmkomat. Upptacften häraf
kedde på det situct, att hans moder i deras
hewvist funnit ett bref upobroti; och som
hon j kunde läsa, vände hon sig tull fr Borg-
mästarens Son, hyvillen Cher inhämtande af
brefvets innehåll, och samtal derom med måls-
ägaren, toz för as jorat , alt Lindeavist hade
tillgripit de deruti inneslhitne penning arne.
Några dagar efter denna upptäckt förspor-
des Lindqvist ålerkomtaca till Siriuna, gömd
hos sin moder, hvarlöre han, såsöm rymmae,
af Stadsfiskalen arresterades, ställdes för hälta,
erkände sig hafva uppbrutit brvefvet och der-