ac rFar:!s, som pastal att ach olla PURE
yttrande blott är att anse såsom ett uttryck af
dess redaktörs enskilta tanka. På börsen tvif-
lar man dock icke, att ju Journal des debats
är väl underrättad, och de oberoende bladen
taga saken på samma sätt. Artikeln i sisl-
nämnde Journal är af följande lydelse:
?:831 års kammare har uppfyllt sin kallelse.
Frankrikes konstitutionella förhållanden hafva
blifvit ordnade; epoken för kammarens verksam-
het är fulländad. (Journal des Debats glömmer
att de trenne vigtigaste institutionerne, som
blifvit utlofvade såsom fyllnad i kartan, nemligen
ministrarnes ansvarighet, municipaliteternas och
departementalrådens ändamålsenliga organisa-
tion, ännu återstå.) Skulle icke nu en sanvut liberal
politik bjuda, att efter fulländandet af så vigliga
arbeten hänvisa kammaren till valmännen, för
att af dem erhålla sanktion på hvad den gjort?
Skulle den icke behöfva en ny fullmakt för
nya tider och nya pligter? Skulle icke rege-
ringen ådagalögga ett ädelt förtroende, elt
grannlaga afseende på dess representativa egen-
skap, om hon uppfordrade Frankrike sjelft att
stadfästa de åtgärder för landets väl, som hon
i förening med kammareu vidtagit? — Och
kunde väl ett mera gynnande ögonblick dertill
gifvas än det närvarande? Systemet af den 13
Mars, upprätthållet af regeringen och kamma-
ren med beundransvärd ståndaktighet, har bu-
rit frukt. Utan att vilja uppträda såsom lof-
talare eller gifva oss ut för att hafva någo!
öfverdrifvet förtroende till framtiden, torde vi
dock ej säga för mycket, om vi påstå, alt lan-
det, åtmintsone för nät varande, njuter ett lugn
och ett välstånd, hvarom vi för ett år
sedan ej hade någon aning. Handeln är i
ett mer blomstrande tillstånd än någon-
sin. Antwerpens intagande bar förskingrat all
furhåga för utbrottet af ett allmänt krig. Det
inbördes kriget har vikit från vära kuster. Re-
geringen har kunnat upphäfva de militäriska
anordningar, som oroligheterna i de vestliga
departementerna hade gjort nödvändiga. Öf-
verallt i Frankrike herrska åter samma lagar,
och Paris har, efter de blodiga striderna den 5
och 6 Juni, ej mera hört talas om upplopp och
oordningar. — Hela verlden andas lugn och
bofsamhet, (!) Skall detta tillstånd blifva varak-
tigt? Kunna vi vara trygga för framtiden?
Eller är det blott frukten af en ögonblicklig
sinnenas nedstämning? Vare härmed huru som
belst, ögonbleket är gynnande för de vigtiga
allmänna valen. Sannerligen, när Casimir Pe-
rier fattade det djerfva, eller rättare olörvägna
besluiet, att upplösa 1930 års kamare, voro
omståndigheterne på långt när ej så gynnande.
Systemet af den 13 Mars hade då endast för-
hoppringar och en snillvik, patriotisk mans ord
att ställa emot sina fienders anfall. Och nu,
då den för så omöjlig ansedda freden, då den
likaså utskrilna allmänna afväpningen, då ord-
ning och trefnad, ifrån löften blifvit förvand-
lade till verkligheter (2), nu skulle nationen va-
ra nog dåraktig alt undandraga detta, genom
sina resultater rättfärdigade, system ett under-
stöd, som hon ej nekade det i sin första upp-
komst? Skulle hon väl vilja sälta sitt lugn, sin
lycka på spel, fr att befria sig från blotta
, ,. .
2