sin mera tillåta Tories att herska öfver folket,
tömma dess fickor, eller förfölja vännerne af
en sansad frihet. Det förvånar oss icke, att se de-
ras vilda och rasande försök att drifva Grefve
Grey ur ministeren, eller att höra det skänd-
liga språk de uppenbarligen föra mot Konun-
gen. Då de se lemningarne af deras inflytan-
de nalkas grafven, så göra de i förtviflan allt
hvad de förmå, för att vidmakthålla den sista
gnistan af hf. Men skall det väl nånsin lyckas
Lord Eldon, att återföra oss til medeltidens
mörker? Skall Bertigen af Cumberland, an-
tingen midt i folkets åsyn eller i smyg, kunna
bibehålla ett onaturligt inflytande i detta land?
Månne Hertigen af FWellington ännu en gång
skall kunna enrollera oss i den heliga allian-
sens tjenst? Skall väl Sir. Robert Peel vara i
stånd att åter sätta slagbommar på hvarje väg,
som leder till reform och förbättringar? Tan-
kan är sällsam, och tillhör icke en tid som
vår. Vi hafva aldrig tagit de nuvarande mini-
strarne i försvar för hvad de icke gjort; men vi tro
att ultrareformatörerne, i sin otålighet och glöm-
ska af de svårigheter, mot hvilka styrelsen har
att strida, förbisett hvad den verkligen uträttat,
eller står i begrepp att sätta i verket. Greyska
ministeren har fullbordat en reform i repre-
sentatif-systemet, den man aldrig ansett möjligt
att tillvägabringa utan eri våldsam revolution;
den har framlagt förslag till afskaffande af
missbruken inom den rådande kyrkan, under-
sökt bristerne i våra fattiglagar för att afhjel-
pa dem, föreslagit lindring i tiondesystemet,
upphäfvande af monopolium i handeln på Ost-
indien, och slafveriets afskaffande i Westindien.
Vi känna orsakerna till missnöjet med de nu-
varande ministrarne, men vi upprepa åter hvad
vi förut sagt: att det icke är möjligt att inom
den korta tiderymden af 3:ne år göra några
underverk i politik. Reformen kom 40 år för
sent, och man måste taga i beräkning de utom-
ordentliga och oförutsedda svårigheter, af hvil-
ka grefve Grey varit omgifven.
Det synes som tidningarnes öppna och kraft-
fulla språk, i förening med andra symptomer
af allmänna tänkesättet, icke förfelat sin ver-
kan på Torylorderne och biskoparna i Öfver-
huset. De skola, åtminstone för närvarande,
hafva öfvergifvit planen den de så högljudt om-
talade, att förkasta billen om Irländska kyrko-
reformen; och hvad som ger anledning tro dem
hafva återkommit till sans, är deras förhål-
lande då Lord Broughams bill om lokaldom-
stolarne förevar i Öfverhuset, Väl: uppträdde
en af deras koryfger, Lord Lyndhurst, till strid
för den gamla, goda ordningen; men de vå-
gade icke drifva saken till det yttersta genom
votering, utan smögo sig dessförinnan bort, den
ene efter den andre. Huruvida likväl, med ett
så beskaffadt öfverhus som det närvarande, de
för folkets bästa nödvändiga reformer kunna
komma till stadga, synes mer än tvifvelaktigt,
och de som ännu anse tillvaron af ett öfver-
bus nödvändig, dölja icke att en pärskrea-