som blott intaga ardra eltler tredje ordningen.
Af Rubens, van Dyck, Teniers, Paul Potter,
Wowwermans, Ruysdacl, finnes här ingen tafa,
vid bvilken åskådarens blick företrädesvis fäs-
ter sig; han lär sig således icke känna skolans.
förnämsta stöd och prydnader; kan han då sä-
gas känna henne? och om han ej känner in-
ledningen till historien, med hvad säkerhet
fortgår han då i dess studium? — men ännu:
en gång; vi påstå icke, alt vi här rält uppfat-
tat den ledande idecn, som förmålt föreningen
till detta val, och vår anmärknving framställes
derföre endast i förbigående, begifvande oss nu till
expositionens! innehåll. Främst deribland ställa vi
N:o 134, en familj-Tafla af Johan Le Duc, förestäl
lande några väl klädda fruntimmer, jemte tvänne
manliga figurer. Det är ej en målving; det är
de lefvande, men af någon magisk kraft för
ögonblicket i sina rörelser hämmade och stilla-
stående menniskorna; köttfärgen, håret, siden-
tyget uti klädvingarne, spetsarne, perlbanden,
allt är natur, och taflan är, likasom fru Lenn-
grens, en af dessa, om hvilken man kan säga:
det är i sitt slag konstens böjd, och dervid
kan ingen ting utan skada tilläggas, borttagas
eller förändras. — I ordningen derefter ställa
vi N:o ri4, Döda foglar och jagtredskap al
Evert van Aelst, om hvilket samma omdöme
gäller. Man förledes, att vilja nedtaga fogeln
eiler bössan från våggen, samt öppna jaglväs-
kan. Rummet dernäst, ville vi lemna åt N:o
146: Dansande bondfolk af Regner Bracken-
burg, som 1 gruppering, kolorit, uttryck och
variation lemnar ingen ting öfrigt att önska.
Dessa tre taflor ha förekommit oss, som exposilio-
nens glanspunkter, hvilka åskådarn endast lem-
nar, för att snart och med ständigt förnyadt
nöje återkomma til dem. De öfriga, 1 syn-
nerbet aumärknvingsvärda, äro N:o 3: En flic-
ka som syr, af Peter Koeck, kallad Van Aelst;
N:o 40: En advokat med sia klient af Ge-
rard van Herp; N:o 53: Ett rum med por-
trältet af en Filosof af Rensbrandt, samt N:o 354:
Ett porträtt af samma konstnärs mor; N:o 75:
Ett Landskap af Jacob van Artois; N:o 96:
Porträtt af Amiraln Tromp af Bartolomeus van
der Helst m, m. Dessutom innehåller expo-
sitionen en mängd stycken, dels medelmåttiga,
dels af ringa värde, och den åskådare, som be-
dömmer den efter graden af den mnjutrving han
dervid erfar, icke efter det Historiska element
den innehåller, skall ej tillerkänna den ett rum
bredvid förra årets. De historie-taflor, 1synner-
het öfver mytologiska ämnen här förekomma,
bekräfta den gamla anmärkningen öfver den
vackra kKoiorit och de ogratiösa former, som
träftas hos denna skolas qvinnofigurer. Med cen
ringa förmåsa att förädla och idealisera natu-
ren, medger man henne en stor flit och trohet
1 dess kopiering. Man kan då med skäl fråga:
funnos då aldrig 1 Nederländerna några vack-
ra och välbildade qvinnor, som khunnat tjena
dess konstnärer till mönster? Det vore en
löjlighet att tro det, och likväl är man nä-
ston benägen dertill, när man ser de tjocka
lunsiga, oformliga köllmassor, som hos demi
skola föreställa ofta de skönaste och luf- i
tisaste väsen, såsom Gudianor Chariler, Nym- I
Pr oo oo FF or ooo Pm AA a OA