som blott intaga ardra eltler tredje ordningen. Af Rubens, van Dyck, Teniers, Paul Potter, Wowwermans, Ruysdacl, finnes här ingen tafa, vid bvilken åskådarens blick företrädesvis fäster sig; han lär sig således icke känna skolans. förnämsta stöd och prydnader; kan han då sägas känna henne? och om han ej känner inledningen till historien, med hvad säkerhet fortgår han då i dess studium? — men ännu: en gång; vi påstå icke, alt vi här rält uppfattat den ledande idecn, som förmålt föreningen till detta val, och vår anmärknving framställes derföre endast i förbigående, begifvande oss nu till expositionens! innehåll. Främst deribland ställa vi N:o 134, en familj-Tafla af Johan Le Duc, förestäl lande några väl klädda fruntimmer, jemte tvänne manliga figurer. Det är ej en målving; det är de lefvande, men af någon magisk kraft för ögonblicket i sina rörelser hämmade och stillastående menniskorna; köttfärgen, håret, sidentyget uti klädvingarne, spetsarne, perlbanden, allt är natur, och taflan är, likasom fru Lenngrens, en af dessa, om hvilken man kan säga: det är i sitt slag konstens böjd, och dervid kan ingen ting utan skada tilläggas, borttagas eller förändras. — I ordningen derefter ställa vi N:o ri4, Döda foglar och jagtredskap al Evert van Aelst, om hvilket samma omdöme gäller. Man förledes, att vilja nedtaga fogeln eiler bössan från våggen, samt öppna jaglväskan. Rummet dernäst, ville vi lemna åt N:o 146: Dansande bondfolk af Regner Brackenburg, som 1 gruppering, kolorit, uttryck och variation lemnar ingen ting öfrigt att önska. Dessa tre taflor ha förekommit oss, som exposilionens glanspunkter, hvilka åskådarn endast lemnar, för att snart och med ständigt förnyadt nöje återkomma til dem. De öfriga, 1 synnerbet aumärknvingsvärda, äro N:o 3: En flicka som syr, af Peter Koeck, kallad Van Aelst; N:o 40: En advokat med sia klient af Gerard van Herp; N:o 53: Ett rum med porträltet af en Filosof af Rensbrandt, samt N:o 354: Ett porträtt af samma konstnärs mor; N:o 75: Ett Landskap af Jacob van Artois; N:o 96: Porträtt af Amiraln Tromp af Bartolomeus van der Helst m, m. Dessutom innehåller expositionen en mängd stycken, dels medelmåttiga, dels af ringa värde, och den åskådare, som bedömmer den efter graden af den mnjutrving han dervid erfar, icke efter det Historiska element den innehåller, skall ej tillerkänna den ett rum bredvid förra årets. De historie-taflor, 1synnerhet öfver mytologiska ämnen här förekomma, bekräfta den gamla anmärkningen öfver den vackra kKoiorit och de ogratiösa former, som träftas hos denna skolas qvinnofigurer. Med cen ringa förmåsa att förädla och idealisera naturen, medger man henne en stor flit och trohet 1 dess kopiering. Man kan då med skäl fråga: funnos då aldrig 1 Nederländerna några vackra och välbildade qvinnor, som khunnat tjena dess konstnärer till mönster? Det vore en löjlighet att tro det, och likväl är man näston benägen dertill, när man ser de tjocka lunsiga, oformliga köllmassor, som hos demi skola föreställa ofta de skönaste och lufi tisaste väsen, såsom Gudianor Chariler, NymI Pr oo oo FF or ooo Pm AA a OA