utan torn, samt i två brunssalar och, hvad som
är ännu värre, — på ett karantäns-hus,
Meriten under år 1818 bestod deruti, att
Hr Magistern gifte sig; och slutet af denna
imponerande meritförteckning, hvaraf vi blott
anfört några spridda ställen, utgöres af en un-
derdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af
gunst och nåd, och för att vinna öfvertygelse
om Hr Magisterns stora egenskaper, låta ho-
nom antingen predika en dag i Kongl. Hof-
kapellet, eller ock tjena en månad till fots vid
något af Gardes-regementerne. Denna sublima
idd uttrycker Hr Magistern på vers, börjande
högtidligt med utropet Ja — dyre Kouung!
För att pröfva om tour jag är värd,
Låt mig tjena en dag i DIN kyrka,
Eller månaden fullt ut med svärd
Vid DITT garde till fot.
Så slutar första delen af denna läsvärda bro-
chyr. Dess sednare hälft är uppfylld af veri-
fikationer till Hr Magisterns meriter, som el-
jest kunde synas otroliga. Hufvudsumman är,
att Hr Magistern oförtrutet predikat, så att
fara är, det han, såsom folket brukar säga,
blifver trött af mycket predikande, om han
icke snart får hvila sig, eller fåv pastorat. Fit
synes ock Hr Magistern syfta med de flera,
i skriften synliga vinkarne om några gäll, hvil-
ka, såsom lediga och regala förekomma Hr
Magistern aptitliga.
Men som ingenting är fullkomligt under må-
nan, — har ock denna skrift, oaktadt flere ly-
sande sidor, äfven sina ofullkomligheter. Bland
dessa är isynnerhet H. Magisterns infall att of-
fentliggöra, huru en af hans anhöriga tackat
Gud, att Hr Magistern icke åtlydde Kon-
sistorii befallning , och tor till Näsin-
ge, — hvilket förfarande synes strida mot
den subordination, hvilken en prest, som.
förut varit fältväbel, bör visa Domkapitlet.
Det sista i pjesen är elt poem, kalladt de
skingrade flyttfoglarnes skri; skildrande, i
poetiska färger, svårigheterna för en gift man
alt lefva på ungkarlsfot, i följd af konsistorii
missiv, — hvarom, bland annat, yttras:
Och — när jag sofver, ljufligt jag drömmer,
Skattar mig säll — (i drömmen förstås):
Men när jag väckes, fordras en vana
För den bedragne att vara tillfreds!
Att vara tillfreds synes ickei allmänhet vara
Hr Magisterns svaga sida; ty hela den nu
benäget recenserade skriften är en följd af
hans missnöje öfver en afslagen ansökan
att entledigas från all presterlig tjenstgöring
inom Götheborgs stift. Man torde ock, i fall
han icke snart blifver tillfreds, få emottaga
andra produkter af denna art, emedan Hr Ma-
gistern i sista versen kathegoriskt förklarat,
förrn jag bliy bönhörd, aldrig jag tigev
Vi och alla andra uppriktiga vänner af Herr
Magistern, som läsa detta, önska att han så
snart som möjligt må vinna bönhörelse, på det