ATA MSK v som öfverallt, men träffade ett bröst, sådant som den icke öfverallt träffar. År 1629 bortryckte pesten hans äldsta, kanske mest hoppgifvande son, den redan tjuguåriga Gustaf Oxenstjerna, Hvad sorg, skrifver han, detta varit för mig, det kan enhvar lätteligen döma. Dock synes mig bättre att straxt taga tröst af Guds ord och förnuftet, än längre fram aftiden, hvilken dock slutliger all sorg lindrar, ehuru svår den ock i förstone kännas må. Två år derefter besökte förutnämnde Kristina Oxenstjerna sin man, hvilken var sysselsatt ute i Tyska kriget. Hon blef derstädes anstucken af pesten och dog i makens armar. Älskelige käre son!? skref Oxenstjerna till denne sednare; Jag vill icke för eder omtala min och min hustrus sorg, och derigenom öka eder, väl vetande densamma sådant förutan nog stor vara, då jag eder och min saliga dotters kärliga sammanlefnad nogsamt känner, Jag för min person skall visserligen söka i ödmjukhet böja mig under Guds vilja. Han gifver och han tager; välsignadt vare hans namn! Jag tviflar ej heller, att J som en man med förnuft och tålamod skolen bära, hvad Gud på-. laggt. Men det beder jag samme Gud, troget och dageligen, alt min hustru, med modershjertats och dertill ålderns blödighet, må finna styrka och mod att en så stor olycka draga. Den afdöda beklagar jag icke. Hon är ryckt från denna verldens ondska och elände, hvilket vi efterlefvande nogsamt vidkännas måste, till dess vi, det Gud förläne, henne en gång i en evig salighet återfinne. Axel Oxenstjerna var en herre af något mer än medelmåttig längd, med Svenskt allvar i uppsyn, likasom i lynne och seder. Som statsoch embetsman var han en af de utmärktaste Sverge och måhända Europa frambragt. En ovan!ig skarpsinnighet, ett orubbeligt lugn ledde besluten, kraft och ihärdighet utförandet; ingen ting gömdt till morgondagen, än mindre glömdt. Också kunde ingen ting uttrötta denna allt omfattande verksamhet. Hans förmåga 1 detta hänseende gränsar till det otroliga. Vid alla vigliga förhandlingar, vare sig rådslag, riksmöten, undersökningar, ja vi sjelfva fälttågen, öfverallt måste han vara närvarande, och öfverallt kändes den välgörande inflytelsen af hans verksamhet och redliga vilja. Granskaren finner icke någon enda gren af Svenska förvaltningen, som icke har Axel Oxenstjerna att tacka för någon förbättring. Och likväl var hans tid hafvnadsakligen egnad åt de egentliga utrikes ärenderna, Då Gustaf Adolf om höstarna återvände till fäderneslandet, lemnades alltid Axel Oxenstjerna uti Preussen, såsom högsta styresman både öfver hären och landet, Jemte de många göromål, som häraf föranleddes, fortfor ban att icke allenast besörja det hufvudsakliga af sin egentliga tjerstebefattning uti Sverige, utan äfven att som Konungens förnämste rådgifvare taga nästan omedelbar del i alla vigtigare ärender. Nästan hvarannan eller hvartredje dag skref han med egen hand till Konungen utförliga bref om landets tillstånd, underhandlingarnoas och krigsiörelsernas gång; dessemellan histori. 1 Fe nn TE