—-— Pra fe WE
On
— AS er
ÖRGORNAS INFÖRANDE I EUnorPA. År 757
skickade Konstantin Copronymos såsom skänk
till Franska Konungen Pepin det första orgel-
verk, som funnits i Eurepa. Pepin lat upp-
sätta det i Kyrkan S:t Corneille i Compidgue.
Utom det märkvärdiga i sjelfva instrumentet,
beundrade man med rätta sättet att begagna
det; ty ljudet frambragtes förmedelst ånga,
ungefär på följande sätt. Man hade kokande
valten i en reservoir under orgelptporna, ven-
tilerna öppnades hvarje gång nycklarne sattes
i rörelse, och ångan kom härigenom in i nedre
delen af pipan samt frambragte ljudet. Men
så inrättade iostrumenter voro icke länge i bruk,
och hemligheten af denna besynnerliga kon-
struktion- har sedermera gått förlorad. I stöl-
let för ånga begagnade man snart väder,
som genom blåsbelgor fördes in i det inre af
orgorna. Det första orgelverk af detta slac
som funnits i vestra Europa uppsattes af Lonuis-
le-DEbonnaire i den siora roetundan i Aix-la-
Chapelle. Kort derefter komivo skickliga or-
gelbyggare till Tyskland, Vid slutet af nionde
århundradet funnos många sådane i hom; Påf-
ven Johan VIP hade inkallat dem. Från Rom
ptbreddes konsten till det öfriga Italien. I ti-
orde seklet funnos flere orgelverk i England,
bland andra ett i Westmninsters kloster i Lonp-
don. Mekanismen af detta instrument måste
varit tilltagen i stor skola, emedan det, med
400 pipor, hade 26 belzor, hvilka 20 de star-
kaste karlar hade möda att hålla i rörelse.
Nycklarne voro fem å sex tum tjocka, och
verket så hårdspelt, att orgelspelaren,; måste
begagna sig af fötterna i stället för händerna.
I trettonde seklet började man minska nyck-
larnes storlek, och det blef då möjligt att spela
på orgor med fingrarne, såsom nu sker. Man
ipförde vid samma tid metoden att placera
flere tangentrader ofvanför hvarandra, och man
lyckades härma ljudet af flere instrumenter på
samma gång. På det orgelverk, som år 1750 byg-
des af Glabeer i Regensburg, och var bestäldt för
Weingarens kloster i Schwaben, väknades ända
ull 66 olika stämmor, som styrde ljudet af
6,666 pipor. Vid denna grad af gigantisk
komplikation, var orgelverket snarare ett
slags konststycke än ett verkliet musikaliskt
instrument. I elfte och tolfte seklerna bruka-
de man uppsätta orgelverket i koret af kyr-
kan; men i det femtonde ansågs det bafva en
bättre och mera passande plats öfver stora in-
gänzen, hvilket bruk sedermera blifvit allmänt
antaset.
—AL
Det uti artilloörioöete hictnmnma ende fll onan I