0, ER TD AJ
22 sk. Banko i penningar. Som församlingarna
bestå af go a:dels mantal med 238,150 R:dr
taxeringsvärde, så kommer afgiften att-belöpa sig
på hvarje förmedladt hemman till 10 R:dv 21
sk. Banko, då rågtunnan räknas till 6 R:dr
samma mynt.
Det andra målet angår Repplinge och Hög-
rums församlingar på Öland. Vid kållen soc-
kenstämma under pastorsledigheten hade dessa
församlingar uppg sjort. ett förslag till sämja ,
bvaruti de erbjudit 150 tunnor spannmål i ett
för allt, beräknade att efter 5 R:dr 16 sk.
tunnan motsvara de inkomster hvartill den si-
sta kyrkoherden derstädes blifvit taxerad,
onda och goda år öfverhufvud, — likväl ohke-
röknadt prästgård och stomm.. Nu bestå Repp-
linge och Högrums församlingar endast af 47
2 mantal med 138,710 Ridr taxeringsvärde, så
att afgifien till pastor, efter 5 R:dr räknad
för tunnan spannmål, blir 16 R:dv 36 sk. i rst.
Banko, eller mer än en half gång högre än i
Flisby och Solberga; men om man afräknar
en tredjedel för likstol och andra extra ickom-
ster som i Repplinge och Högrum skulle vara
inbegripne, så uppstår ändock ett öfverskott af
4 BR:dr Banko som afgifterne äro högre på det
sednare, än det förra stället.
Delta anbud ansågs också af det vid soc-
kenstämman närvarande Krorno-Ombudet, utgöra
allt hvad det fattiga folket mäktade gifva; men
Konsistorii ombudet eller KontraktsProsten var
icke belåten dermed, på den blifvande Pastorns
vägnar; och när saken slutligen kom till Kongl.
Maj:t, så blef sämjan äfven der i Nåder af-
slagen.
Det är icke lätt att inse hvad slags konse-
qvens, som rådt emellan dessa båda olika be-
slut. Om man beräknar den erbjudna afgiften
i Repplinge efter taxeringsvärdet, så uppgår
den till 4 kappar eller 1 Rdr Rgs på hvarje
100 Rdr värde, hvilket, om afkastningen anta-
ges till 5 procent af värdet, visst icke för
lågt på jordbruket, blir en femtedel eller 20
procent af hela inkomsten. Då cen församling
sålunda bjudit fyra gånger så mycket i afgift
endast till sin själasörjare, som Fabrikanter,
Handtverkare, Handlande elter husegare 1 stä-
derna af sin behållna inkomst skatta till sta-
ten, så synes det, serdeles vid jemförelsen med
det föregående prejudika atet, som om vederbö-
rande denna gången icke tagit rätt reda på sa-
ken, och af den bristande kännedomen derom
förledts atl se mera på Prestens än på försam-
lingens bästa.
På en tid, då beskattningens ojemnhet all-
mänt är insedd såsom det svåraste enda hvar-
af vårt land tryckes, och då en Skattejemk-
nings-Komitt blifvit nedsatt just för att ut-
arbeta förslag till afbjelpande af denna svårig-!
het, synes det, alt de maktegande sjelfve icke
borde motarbeta detta ändamål genom att me-
delst sina egra beslut, skapa olikheter der de för- )
ut icke finnas, utan fastmer söka att jemna för- )
hållanderna ålminstone der, hvarest inga be-
stårnde institutioner uli den ekonomiska och
kamerala organismen läroa något hinder i vä-
gen för tillämpningen af en allmän och billig
grunds als,
fransAdaA avarmnlat antaöt