0, ER TD AJ 22 sk. Banko i penningar. Som församlingarna bestå af go a:dels mantal med 238,150 R:dr taxeringsvärde, så kommer afgiften att-belöpa sig på hvarje förmedladt hemman till 10 R:dv 21 sk. Banko, då rågtunnan räknas till 6 R:dr samma mynt. Det andra målet angår Repplinge och Högrums församlingar på Öland. Vid kållen sockenstämma under pastorsledigheten hade dessa församlingar uppg sjort. ett förslag till sämja , bvaruti de erbjudit 150 tunnor spannmål i ett för allt, beräknade att efter 5 R:dr 16 sk. tunnan motsvara de inkomster hvartill den sista kyrkoherden derstädes blifvit taxerad, onda och goda år öfverhufvud, — likväl ohkeröknadt prästgård och stomm.. Nu bestå Repplinge och Högrums församlingar endast af 47 2 mantal med 138,710 Ridr taxeringsvärde, så att afgifien till pastor, efter 5 R:dr räknad för tunnan spannmål, blir 16 R:dv 36 sk. i rst. Banko, eller mer än en half gång högre än i Flisby och Solberga; men om man afräknar en tredjedel för likstol och andra extra ickomster som i Repplinge och Högrum skulle vara inbegripne, så uppstår ändock ett öfverskott af 4 BR:dr Banko som afgifterne äro högre på det sednare, än det förra stället. Delta anbud ansågs också af det vid sockenstämman närvarande Krorno-Ombudet, utgöra allt hvad det fattiga folket mäktade gifva; men Konsistorii ombudet eller KontraktsProsten var icke belåten dermed, på den blifvande Pastorns vägnar; och när saken slutligen kom till Kongl. Maj:t, så blef sämjan äfven der i Nåder afslagen. Det är icke lätt att inse hvad slags konseqvens, som rådt emellan dessa båda olika beslut. Om man beräknar den erbjudna afgiften i Repplinge efter taxeringsvärdet, så uppgår den till 4 kappar eller 1 Rdr Rgs på hvarje 100 Rdr värde, hvilket, om afkastningen antages till 5 procent af värdet, visst icke för lågt på jordbruket, blir en femtedel eller 20 procent af hela inkomsten. Då cen församling sålunda bjudit fyra gånger så mycket i afgift endast till sin själasörjare, som Fabrikanter, Handtverkare, Handlande elter husegare 1 städerna af sin behållna inkomst skatta till staten, så synes det, serdeles vid jemförelsen med det föregående prejudika atet, som om vederbörande denna gången icke tagit rätt reda på saken, och af den bristande kännedomen derom förledts atl se mera på Prestens än på församlingens bästa. På en tid, då beskattningens ojemnhet allmänt är insedd såsom det svåraste enda hvaraf vårt land tryckes, och då en Skattejemknings-Komitt blifvit nedsatt just för att utarbeta förslag till afbjelpande af denna svårig-! het, synes det, alt de maktegande sjelfve icke borde motarbeta detta ändamål genom att medelst sina egra beslut, skapa olikheter der de för) ut icke finnas, utan fastmer söka att jemna för) hållanderna ålminstone der, hvarest inga bestårnde institutioner uli den ekonomiska och kamerala organismen läroa något hinder i vägen för tillämpningen af en allmän och billig grunds als, fransAdaA avarmnlat antaöt