palt som Strider mA naturen, mot HdCenvarivets
anda och den allmänna upplysningen, är för-
deriligt både för samhället och sjelfva dem,
det var beräknadt att gynna, eller bliv åtmin-
stone säkert förderfligt i längden. En afskrå-
systemets skadligaste följder, är således just
den, att det skapar fattiga och beroende nä-
ringsidkare. Vi vilja här icke ingå i någon
undersökning om orsakerna, hv: Iken skulle fö-
ra oss allt för långt; Vi anmärka blott, alt
om man vill ruinera en person eller ett yrke,
ges det i våra dagar knappt nog något säkrare
medel dertill, än att stänga detta yrke inom
prohibitiva skrankor. Det bästa bevis derpå,
är den. Kongl Teatern, den fullständigaste mo-
nopelist i vårt land, och som likväl just der-
före befinner sig i ett permanent bankrutt-
tillstånd. Näringarne, havdeln och handtver-
kerierne erbjuda samma företeelse. Ju mer
en sådan är, såsom man kallar det, skyddad,
desto sämre är vanligen dess belägenhet, hvar-
emot ju mindre skydd, desto mer trefnad.
Glasbruk, pappersbruk, handsk-tillverkning,
lärftsväfnader m. m. de få näringar med ett
ord som under de sedvare åren något litet
förkofrat sig hafva varit lyckliga nog att cjskyd-
das. Bokhandel och boktryckerier föda nu minst
dubbelt så många individer, som den tiden det
fordrades privilegier till detta yrke, hvaremol
cessioner och ekonomiskt obestånd torde pro-
portionsvis oftare träffas bland de inom privi-
vilegiers, stadgars och ordningars hägn inne-
slulna. Bagare- Bryggare- och Slagtarc- Embe-
tena göra härifrån intet undantag. Att ibland
dem förmögna eller rika personer kunna tväf-
fas, vilja vi ej bestrida, men om man efter-
forskar, skall man finna, att detta välstånd är
helt och bållet individuelt, härflytande, icke
från ägandet af ett privilegium, men dels
från enskilt omtanka och sparsamhet, dels från
lyckliga konjunkturer, dels hvilande på grun-
den af en från fädren ärfd och oskingrad för-
mögenhet. Betraktar man alla andra närings-
klasser , skall man finna enahanda för hållande.
Monopolierne äro således ingen rikdomskälla.
Låtom oss se till om deras upphörande skul-
le bli en anledning ull fattigdom och under-
Sang.
När bokhandel och boktryckeri år 1509 blef-
vo fullkomligt fria, trodde säkert mången af
dessa societeters ledamöter, att deras tid var
förbi, och att den oinskränkta täflan skulle
förstöra dem. Följden har visat dessa farhågors
grundlöshet. — Men, säger man, med försälj-
ning af oumbärliga lifsmedel, är det annorlun-
da. En folkrik hufvudstad kan intet ögon-
blick umbära en bestämd tillgång derpå, och
om förråder deraf ej funnos, skulle lätteligen
brist kanna uppkomma, om också blott för
nägra dagar, men hvilken tid vore tillväcklig
att ibjelsvälta tusentals menniskor. Ett par ex-
empel torde upplysa, huruvida sådant verkligen
behöfver fruktas. - Mjölkförsäljning är en full-
komligt fri näring, och följden af dess frihet
har varit, att Stockholor ingen tid af året li-
ier brist derpå, och att sjelfva priset icke sär-
leles betydligt varierar. Nu ör likväl mjölk
n af de aldra kinkigaste artiklar, emedan den
;j kan förvaras öfver dasen och icke kan för
iqovens Gkade hehaf framclaffag I ökad Aavan. I;
i
j
l