palt som Strider mA naturen, mot HdCenvarivets anda och den allmänna upplysningen, är förderiligt både för samhället och sjelfva dem, det var beräknadt att gynna, eller bliv åtminstone säkert förderfligt i längden. En afskråsystemets skadligaste följder, är således just den, att det skapar fattiga och beroende näringsidkare. Vi vilja här icke ingå i någon undersökning om orsakerna, hv: Iken skulle föra oss allt för långt; Vi anmärka blott, alt om man vill ruinera en person eller ett yrke, ges det i våra dagar knappt nog något säkrare medel dertill, än att stänga detta yrke inom prohibitiva skrankor. Det bästa bevis derpå, är den. Kongl Teatern, den fullständigaste monopelist i vårt land, och som likväl just derföre befinner sig i ett permanent bankrutttillstånd. Näringarne, havdeln och handtverkerierne erbjuda samma företeelse. Ju mer en sådan är, såsom man kallar det, skyddad, desto sämre är vanligen dess belägenhet, hvaremot ju mindre skydd, desto mer trefnad. Glasbruk, pappersbruk, handsk-tillverkning, lärftsväfnader m. m. de få näringar med ett ord som under de sedvare åren något litet förkofrat sig hafva varit lyckliga nog att cjskyddas. Bokhandel och boktryckerier föda nu minst dubbelt så många individer, som den tiden det fordrades privilegier till detta yrke, hvaremol cessioner och ekonomiskt obestånd torde proportionsvis oftare träffas bland de inom privivilegiers, stadgars och ordningars hägn inneslulna. BagareBryggareoch SlagtarcEmbetena göra härifrån intet undantag. Att ibland dem förmögna eller rika personer kunna tväffas, vilja vi ej bestrida, men om man efterforskar, skall man finna, att detta välstånd är helt och bållet individuelt, härflytande, icke från ägandet af ett privilegium, men dels från enskilt omtanka och sparsamhet, dels från lyckliga konjunkturer, dels hvilande på grunden af en från fädren ärfd och oskingrad förmögenhet. Betraktar man alla andra näringsklasser , skall man finna enahanda för hållande. Monopolierne äro således ingen rikdomskälla. Låtom oss se till om deras upphörande skulle bli en anledning ull fattigdom och underSang. När bokhandel och boktryckeri år 1509 blefvo fullkomligt fria, trodde säkert mången af dessa societeters ledamöter, att deras tid var förbi, och att den oinskränkta täflan skulle förstöra dem. Följden har visat dessa farhågors grundlöshet. — Men, säger man, med försäljning af oumbärliga lifsmedel, är det annorlunda. En folkrik hufvudstad kan intet ögonblick umbära en bestämd tillgång derpå, och om förråder deraf ej funnos, skulle lätteligen brist kanna uppkomma, om också blott för nägra dagar, men hvilken tid vore tillväcklig att ibjelsvälta tusentals menniskor. Ett par exempel torde upplysa, huruvida sådant verkligen behöfver fruktas. Mjölkförsäljning är en fullkomligt fri näring, och följden af dess frihet har varit, att Stockholor ingen tid af året liier brist derpå, och att sjelfva priset icke särleles betydligt varierar. Nu ör likväl mjölk n af de aldra kinkigaste artiklar, emedan den ;j kan förvaras öfver dasen och icke kan för iqovens Gkade hehaf framclaffag I ökad Aavan. I; i j l