måghröd, Svenskens hufvodföda, som finnes i
hvarje hus på landet, är en sällsynthet för de
Stockholmsbocr, som ej sjelfva ombesörja dess
avskaffande, hvarföre de således icke hafva
stadens Bagare att tacka. Med tillförselns och
försäljningens frihet må man ej tro, att Bagare
och Bryggare skulle gå under. Bryggden af de
battre driekssorter ne och bakningen af det fina,
för dagen behöfliga brödet skulle fortfara, att
vara en stadsnäring, men hvari flera ännu skul-
Ic deltaga, och mången omtänksam landthus-
bållare uppmuntras att genom sin spannmåls
förädling till bröd och dricka både bereda sig
sjelfva en större vinst och Hufvudstadens fatti-
ge klasser den hittills nästan okända njutnin-
gen af sunda och välsmakliga födoämnen af
detta slag. Vi äro sålunda fallt och fast öf-
vertygade, att friheten äfven här skulle bära
samma välgörande frukter som öfverallt der
man ulsått dess himmelska frö, att det all-
männa skulle vinna, och att ingen enskilt skul-.
le förlora.
Ett nödvändigt vilkor vore emedlertid upp-
hörandet af alla skatter i och för sjelfva rät-
tigheten till dessa yrkens drifvande. — Dessa
skatter ha så ofta varit en förevändning för yr-
kandet af monopoliernas helgd och missbrukens
fortfarande, att man med skäl måste önska de-
ras afskaffande.