OM DEN FRIA FÖRSÄLJNINGEN AF KOTT
BRÖD OCIL DRICKA I STOCKHOLM.
Vi ärna här icke afhavdla det tbeoretiska
i frågan; Vi skola icke erinra om den natur-
rätt, som medger hvarje samhällsmedlem den
fria utöfningen af sin näringsilit, det obehin-
drade användandet af sin egendom oeh sina
produkter. Denna är nu mera som princip
tämligen allmänt afgjord bland alla dem, som
icke har någon divekt fördel af tvånget och
monopolierna; de förra behöfva vi således icke
öfverlyga, och de sednare kunna vi ej. Men
då det ges personer, upprigtigt tillgifna mnä-
ringsfriheten bland hvilka man till och med
äger skål alt tro sig få räkna flera af Rege-
ringens Ledamöter, men som frukta att den
lofliga friheten någon gång kan vara skadlig
och alt dess införande i närvarande fall möj-
ligen skulle kunna beröfva hufvudstaden säker-
heten om sitt förseende mid lifsmedel, så anse
vi af vigt, alt frågans praktiska sida tages I
betraktande, och det är således endast till de n
vi bär vilja hålla oss.
Man gör sig vanligtvis upp ett system, en-
ligt hvilket innehafvandet af ett monopolium
nödvändigt måste rikta innehafvaren. Han ä-
ger ju den uteslutande rättigheten af en till-
verkning eller cen förs säljning. Han kan då ef-
1er behag stegra silt pris och försämra varans
värde. fan måste följaktligen bli rik, och eu-
ligt samma princip har man då talat om den
kolosala vinst, som Bryggare, Bagare och Slag-
tare hämta af sitt privileg slum. Vi svara här-
til, att om skråsystemet verkligen gjorde sina
innehafvare rika, skulle vi icke så mycket tad-
la äct, ty förmögna näringsidkare äro alltid
en fördel både för näringen och det allmänna.
De kunna dels nöja sig med en måttlig vinst,
tlels använda förlager på förbättring al silt yr
ke och dess dvifvande i större skala, dels go-
nom sin förmögenhet ge lif åt andra näringar
och industrien rundt omkring dem. Men
beklacligen är förhållandet alldeles icke sådant,
RR