OM DEN FRIA FÖRSÄLJNINGEN AF KOTT BRÖD OCIL DRICKA I STOCKHOLM. Vi ärna här icke afhavdla det tbeoretiska i frågan; Vi skola icke erinra om den naturrätt, som medger hvarje samhällsmedlem den fria utöfningen af sin näringsilit, det obehindrade användandet af sin egendom oeh sina produkter. Denna är nu mera som princip tämligen allmänt afgjord bland alla dem, som icke har någon divekt fördel af tvånget och monopolierna; de förra behöfva vi således icke öfverlyga, och de sednare kunna vi ej. Men då det ges personer, upprigtigt tillgifna mnäringsfriheten bland hvilka man till och med äger skål alt tro sig få räkna flera af Regeringens Ledamöter, men som frukta att den lofliga friheten någon gång kan vara skadlig och alt dess införande i närvarande fall möjligen skulle kunna beröfva hufvudstaden säkerheten om sitt förseende mid lifsmedel, så anse vi af vigt, alt frågans praktiska sida tages I betraktande, och det är således endast till de n vi bär vilja hålla oss. Man gör sig vanligtvis upp ett system, enligt hvilket innehafvandet af ett monopolium nödvändigt måste rikta innehafvaren. Han äger ju den uteslutande rättigheten af en tillverkning eller cen förs säljning. Han kan då ef1er behag stegra silt pris och försämra varans värde. fan måste följaktligen bli rik, och euligt samma princip har man då talat om den kolosala vinst, som Bryggare, Bagare och Slagtare hämta af sitt privileg slum. Vi svara härtil, att om skråsystemet verkligen gjorde sina innehafvare rika, skulle vi icke så mycket tadla äct, ty förmögna näringsidkare äro alltid en fördel både för näringen och det allmänna. De kunna dels nöja sig med en måttlig vinst, tlels använda förlager på förbättring al silt yr ke och dess dvifvande i större skala, dels gonom sin förmögenhet ge lif åt andra näringar och industrien rundt omkring dem. Men beklacligen är förhållandet alldeles icke sådant, RR