med mera allvar och mindre karrikeradt, än karakteren hade erfordrat. De öfriga rolerna ärd grupperade omkrisg denna enda, men några af dem gåfvos dock rätt oklanderligt, till exempel den föregifne Cicisben af Mamsell Högqvist, som i sjelfva verket är hjeltens systor, men för att understödja intrigen kläder ut sig till en ung sprätt; Stadskommendanten, Fendrik Rummelpuff af Herr Svensson m. fl. Ur Hjortsberg, här för tredje gången Borgmästar Stork, och till på köpet fästman, syntes något obelåten med att spela älskare på gamla dagar, och något fremmande bland den nya kråkvinkelska generationen, som omgaf honom, Några burleska situationer, samt ett par icke etyckliga infall väckte löje, men i fall meningen är, att stycket skall qvarstå på repertoiren, skulle vi tillstyrka dess förkortning med alla möjligen umbärliga scener. Den inlaggda vackra duetten ur Sargines, som här för ingen del är på sitt ställe, borde borttagas, helst som exekutionen aldeles icke rättfärdigar dess inflyttande hit. Den öfriga musiken i stycket är ett lappverk och ett lappri. Denna representation var afskedsrecett till förmon för Fru Åbergsson, som förut uppträddezi den lilla nätta komedien Porträttet. Vid styckets slut deklamerade hon några för tillfäNet författade verser, som hade sammanhang med både Pjesen och hennes belägenhet för ögonblicket, och hvilkas betydelse publiken äfven med liflighet och värma uppfattade. Den förtjenta skådespelerskan — som rönt talangens icke ovanliga lott, den att på sina äldre dagar icke njuta ali den rättvisa, hvarpå hon ägt anspråk — skildrade dervid sin egen konstnärsbana. Hepnoes genre var i början unga, naiva och oskuldsfulla flickor, och hon utvecklade deri en grace, en älskvärd naturlighet, hvari bon på vår : teater ej haft någon medtäflerska. Fion har sedan genomgått flera af konstens arter, varit förträfflig i åtskilliga, misslyckats i ingen, och då man här såg henne lemna skååeplatsen såsom den goda glada mormodren, måste man medge, att hon förstått den svåra konsten att åldras med behag. Hon medtar derifrån den sanna konstvännenrs bifall och aktning, och så mycket större skäl till dess saknåd, som hon på vår teater lemnar ett tomt rum, till hvars fyllande i flere fall ännu icke finnes någon utsist. Huset var alldeles fullt. H. M. Drottningen samt DD. KK. HH. Kronprinsnn och Kronprinsessan bevistade spektaklet.