kades derföre Konungens Befallningshafvande 1
Halland, jemte en skrifvelse från Fullmäktige
och protokollerne i målet. Härmed var dock
Konungens Befallningshbafvande icke belåten,
utan aflät den 3 dennes en ny skrifvelse till
Her Fullmäktige, hvaruti hav anhöll alt åter-
få den gamla slitna Tvåriksdatern, hvar-
före den nya ock återsändes; samt förklarade,
att ändamålet med hans förra anmälan icke va-
rit att få en ny sedel för den oriktigt kassera-
de, utan endast att för Hrr Fa lmäktige ädaga-
lägga Kommissariernes handlingssätt och deri
bereda rättelse, samt att säledes prineipen, icke
den obetydliga summan, varit i fråga.
Denna skrifvelse har egentligen varit föran-
ledd af en ny inlaga till Konungens Befall-
ningshafvande af Hr Räntmästaren Stockenberg,
hvilken upptasger det hufvudsakliga af Kom-
missariernas och Hrr Fulhknäktiges svar, tillika
med hans anmärkningar dervid. I anseende till
sakens vigt anse vi oss, derom anmodade, böra
upplaga ett transumt af denna skrift, hvars
innehåll i vårt tycke stödjer sig i allo på Stän-
dernas beslut; och hvaraf Läsaren i öfrigt fin-
ner att Hrr Kommissarier i Riksgäldskontoret
och Landtränteriet i Halland för närvarande
ingalunda äro kontanta med hvarandra. Det
lyder sålunda:
Då jag hos Konungens Befalluingshafvande
under den G:ite sisth, April anmälte Riksgälds-
Kontorets oriktiga sedelkassationer samt de
menliga följderna devaf, och fråga dervid upp-
stod, att, i stället för att underdånigst vända
sig till Kongl. Maj:t, man först borde hos rr
Fullmaktige göra en framställning i ämnet, til-
lät jag mig friheten att yttra, det meningen
med min klagan var den, att erhålla en säker,
ordentlig, urskiljninagsfull och från allt godtyc-
ke befriad sedelgranskning, och ej att få ersätt-
ning för den orätt kasserade sedeln, hvilket
sednare endast och på sin höjd blefve falloc
om man adresserade sig till Hrr Fullmäktige.
Konungens Befallningshafvande fann likväl för
godt att förblifva vid sin först yttrade tanka,
men behagåde dertill bestämdt cöfva, att hos
Hrr Fullmäktige endast framyställa angelägen-
heten af en rättelse uti Kouwraissariernes öfver-
klagade förfarande, ock uttryckligen begära
den gamla sedelns å!crställande, och detta blott
i den afsigt att kunna å högre ort fortsätta
besvären, om, dessa, mot förmodan, ej på ett
för Allwyänheten tillfredsställande sätt hos Hrr
Fullnriktige afgjordes. - Oaktadt detta vidtagna
försigtighetsmått har likväl inträffat det af mig
så mycket befarade resultat af att hafva anli-
tat fire Fellmäktiges biträde. Denna Auktori-
tet bar funnit Kommissarierne, af o:dra och
3:dje punkferne samt r1:sta Momentet ar 4:de
punkten uti de till efterrvättelse, vid gransknin-
gen af bristfällige kreditsediar, gällande före-
skrifter, ej saknat anledning, att vägra inlö-
sen af den öfverklagade sedeln, men har
tillika med åberopande af ingressen till nyss-
nämnde — föreskrifter, samt sednare Mo-
mentet af förutnämnde 4:de punkt, ansett
sedeln, då demne varit af den beskaffenhet, att
den ieke kunnat åstadkomma dubbet inlösen,
böra godkännas och i följe deraf äfven inlöst