kades derföre Konungens Befallningshafvande 1 Halland, jemte en skrifvelse från Fullmäktige och protokollerne i målet. Härmed var dock Konungens Befallningshbafvande icke belåten, utan aflät den 3 dennes en ny skrifvelse till Her Fullmäktige, hvaruti hav anhöll alt återfå den gamla slitna Tvåriksdatern, hvarföre den nya ock återsändes; samt förklarade, att ändamålet med hans förra anmälan icke varit att få en ny sedel för den oriktigt kasserade, utan endast att för Hrr Fa lmäktige ädagalägga Kommissariernes handlingssätt och deri bereda rättelse, samt att säledes prineipen, icke den obetydliga summan, varit i fråga. Denna skrifvelse har egentligen varit föranledd af en ny inlaga till Konungens Befallningshafvande af Hr Räntmästaren Stockenberg, hvilken upptasger det hufvudsakliga af Kommissariernas och Hrr Fulhknäktiges svar, tillika med hans anmärkningar dervid. I anseende till sakens vigt anse vi oss, derom anmodade, böra upplaga ett transumt af denna skrift, hvars innehåll i vårt tycke stödjer sig i allo på Ständernas beslut; och hvaraf Läsaren i öfrigt finner att Hrr Kommissarier i Riksgäldskontoret och Landtränteriet i Halland för närvarande ingalunda äro kontanta med hvarandra. Det lyder sålunda: Då jag hos Konungens Befalluingshafvande under den G:ite sisth, April anmälte RiksgäldsKontorets oriktiga sedelkassationer samt de menliga följderna devaf, och fråga dervid uppstod, att, i stället för att underdånigst vända sig till Kongl. Maj:t, man först borde hos rr Fullmaktige göra en framställning i ämnet, tillät jag mig friheten att yttra, det meningen med min klagan var den, att erhålla en säker, ordentlig, urskiljninagsfull och från allt godtycke befriad sedelgranskning, och ej att få ersättning för den orätt kasserade sedeln, hvilket sednare endast och på sin höjd blefve falloc om man adresserade sig till Hrr Fullmäktige. Konungens Befallningshafvande fann likväl för godt att förblifva vid sin först yttrade tanka, men behagåde dertill bestämdt cöfva, att hos Hrr Fullmäktige endast framyställa angelägenheten af en rättelse uti Kouwraissariernes öfverklagade förfarande, ock uttryckligen begära den gamla sedelns å!crställande, och detta blott i den afsigt att kunna å högre ort fortsätta besvären, om, dessa, mot förmodan, ej på ett för Allwyänheten tillfredsställande sätt hos Hrr Fullnriktige afgjordes. Oaktadt detta vidtagna försigtighetsmått har likväl inträffat det af mig så mycket befarade resultat af att hafva anlitat fire Fellmäktiges biträde. Denna Auktoritet bar funnit Kommissarierne, af o:dra och 3:dje punkferne samt r1:sta Momentet ar 4:de punkten uti de till efterrvättelse, vid granskningen af bristfällige kreditsediar, gällande föreskrifter, ej saknat anledning, att vägra inlösen af den öfverklagade sedeln, men har tillika med åberopande af ingressen till nyssnämnde — föreskrifter, samt sednare Momentet af förutnämnde 4:de punkt, ansett sedeln, då demne varit af den beskaffenhet, att den ieke kunnat åstadkomma dubbet inlösen, böra godkännas och i följe deraf äfven inlöst