omsider öfverlemna de välvise Kommissarierne
ull Er Fullmäktiges pröfning, hvad påföljd
skall drabba mig för det jag vågat genom in
förande i några Tidningar gifva publicitet åt
min skrifty hvars språk är så förvillande för
allmänheten. mm. m, — I sanning rätt vackra
utlåtelser och yrkanden. Jag medger, att dei
första ögonblicket hos mig upväckte mycket o-
behagliga känslor, men dessa gåfvo snart vika
för ett närmare eftersinnande, att sådana per-
sonliga beskyllningar och anfall vanligen till-
delas de få som här i Landet, oftast med egen
sjelfupoifring, ifra mot våld, orättvisa och olag-
ligheter af alla slag, — Dessutom möter icke
den minsta svårighet att genast vederlögga de
mig gjorde tillmälen: ty hvad angår min ifrå—
gasatte urskiljning i afseende på sedlars gran—
skande, behöfver jag väl korteligen nämna, att
alla de Riksgäldssedlar, som under min Up-
bördsmanna tid blifvit af Kommissarierne kas-
serade, kommit sedermera (med undantag af en
enda) att af desse Herrar tvunget eller frivil-
ugt blifva godkände och beskedligen återtagne,
samt alt ingen Banco sedel under förbevörde
tid blifvit för mig förklarad för oduglig? — Må
man derföre fritt döma emellan min och Kom-
missarierens urskiljning.
(Slut n, g-)