omsider öfverlemna de välvise Kommissarierne ull Er Fullmäktiges pröfning, hvad påföljd skall drabba mig för det jag vågat genom in förande i några Tidningar gifva publicitet åt min skrifty hvars språk är så förvillande för allmänheten. mm. m, — I sanning rätt vackra utlåtelser och yrkanden. Jag medger, att dei första ögonblicket hos mig upväckte mycket obehagliga känslor, men dessa gåfvo snart vika för ett närmare eftersinnande, att sådana personliga beskyllningar och anfall vanligen tilldelas de få som här i Landet, oftast med egen sjelfupoifring, ifra mot våld, orättvisa och olagligheter af alla slag, — Dessutom möter icke den minsta svårighet att genast vederlögga de mig gjorde tillmälen: ty hvad angår min ifrå— gasatte urskiljning i afseende på sedlars gran— skande, behöfver jag väl korteligen nämna, att alla de Riksgäldssedlar, som under min Upbördsmanna tid blifvit af Kommissarierne kasserade, kommit sedermera (med undantag af en enda) att af desse Herrar tvunget eller frivilugt blifva godkände och beskedligen återtagne, samt alt ingen Banco sedel under förbevörde tid blifvit för mig förklarad för oduglig? — Må man derföre fritt döma emellan min och Kommissarierens urskiljning. (Slut n, g-)