högst anmärkningsvärd), för de felande Kom-
missarierne uteblifvit den af Konungens Befall-
ningshafvande äskade föreställning att hädan-
efter fästa. noggrant afseende på denna Ingress
och detta moment, hvilka just äro vid Sedel-
pröfningen af den yttersta vigt och de hufvud-
punkter hvilkas iakttagande jag egenteligen å-
syftat med hela min ifrågavarande tvist, ty
missarierne, de sist granskande Herrarne, så
våga ej uppbördsmännen i landsorten äfven-
tyra det, och med detsamma måste den verk-
liga sedelinvexlingen upphöra af sig sjelf. —
Ändamålet med min klagoskrift är sålunda all-
deles förfeladt, och hela affären slutad med
en ersätlning af 2 R:dr, samt följden deraf
den, att både uppbördsmän och allmänhet be-
finna sig nu som förut i samma osäkerhet om
Riksgälds-Sedlarne äro af något eller intet vär-
de. — Genom den gamla kreditsedelns bibehål-
lande i Riksgälds-Kontoret , hvilket - skedde
tvärt emot Konungens Bet fallningshafvandes be-
gäran, hafva både Konungens Befallningshaf-
vande och jag blifvit för närvarande beröfvade
medlet alt på annor ort och ställe låta denna
för folkets intresse vigtiga strid fortgå, och
nödvändigteten att återfordra den bibehållna
sedeln, täcktes Konungens Befallningshafvande
ej mindre devaf inse, än äfven för att, som
sig bör, besvara oc h vederlägga Kommissarier-
nes inkast, obehöriga uttryck och tillvitelser,
helst som, enligt hvad protokollet utvisar,
tankarna i saken hos Hrr Fullmägtige varit
skiljaktige. Hr Ordförande samt Bondeståndets
Ombud Gustaf Larsson, utgörande pluraliteten,
ogillade Kommissariernes kassation, då deremot
Prest- och Borgare Ståndens Ombud Prosten
Doktor Fuchs och Justitte Borgmäscaren Lag-
man Ullb-rg delade Kommissaternes i deras
affordrade utlåtande yttrade åstster, hvilka, om
de blifvit gällande, (jag vågar påstå), skulle
ee 0 -KXK---t -O H näinnp?jrF Nn MP DtIIMmMMJDODnLLUmMOD M VOUS mmm nn
helt och hållet tillintetgigrt betydelsen af här.
förut nämnde och af Arr Fullmägtige åbero-
pade Ingress och se-mare moment af 4 :de punk-
ten, hvaraf åter den obeskrifligaste Villervalla
hade uppkonrwmit.
Jag bav- nämnt Kommisariernas tillvitelser,
och bör. derföre ej underlåta att här vidröra de
hufvudsakliga af dem, dock med förbigående af
de deri befintlige ordklyfveri ier och advokatoriske
svängningar. — Kommisarierne påstå nemligen:
att den kasserade sedeln ej är, enligt Konunge ns
Befallningshafvandes utsago, delad i 2:ne utan i
3:ne delar; att någre bokstäfeer saknas å hvarje
rad på sedeln; att Konungens Befallningshafvan-
des uppgift, det sedelns delning i 1 2:ne delar här-
rört från tillfälliga händelser eller nötning, och
cj från svekfullhet, är oriktig, emedan sådan!
aldrig kan ådag: läggas eller bevisas, att Ko-
nunge ens-Befallningshafvande är så litet fritagen
från mensklig svaghet, att den it ct andedrag
uppgifvit, att på sedelns högra fjerdedel felas
bokstäfver, men att den ändå är fullständig;
alt Konungens-Befallningshafvandes. högljudda
klagan säledes varit obefogad; och att slutli-
gen det förefallit de värda Kommissarierne O-
väntadt, det min häftiga och omotiverade kla-
gan kunnat föranleda en skrifvelse af det in-
nehåll, som Konungens-Befallningshafvande till
egnas deråt ej någon uppmärksamhet af Kom-
