gäids-Kontoret kunnat till de förutsatte vilkor
ren erhållas; att under dessa sediare åren Ban-
kosedlen till följd af den fördröjda invexlivger
antagit ett vida mindre silfvervärde, än det
som af sist församlade Ständer antogs såsom
realisationsgrund?: under förutsättning all vara
det stående värde, hvaromkring Bankens sedlar.
under en längre tid, hållit sig; att vådan för
n äringarne alt längre fortfara, i den osäkerhet
om penningens värde, som en ytterligare för-
dröjd vexling skulle medföra , vore alltför stor,
för alt cj fordra spar och kraftig hjelp; alt
den allmänna öfvertygelse verc stadgad, alt de
skatlidragande och gäldskyldige icke skulle kun-
na bära en sådan ökning i sina bördor,
som blefve en följd af verkliggörandet af mynt-
bestämnings-lagen af den 1 Mars 1830, i hvad
sjelfva myntvärdet beträffade; att deremot i
allt öfrigt denna Lag och Lagen för Rikets
Ständers Bank kunde antagas såsom äfven för
närvarande förhålianden användbara; men at
BR. St. ansågo tjenligast för myutregleringens
framgång, att Banken gerast börjar in- och ut-
vexla silfver, i slörre qvantiteter. I följd af
af dessa förhållanden, anmäla de sin underdå-
niga begäran, att Hans Maj måtte bifalla och
skyndsamligen derefter låta utfärda de förän-
dringar i lagen om myntbestämningen och la-
gen för R. St:s Bank, som RB. St. ansett sig,
först af allt, vid denna Riksdag, böra göra tll
föremål för siva öfverläggningar. RR. St. böra
då äfven i underdåvighet förklara: att som
dessa begge, vid sist församlade Riksdag beslu-
tade lagar, varit vilkoriiga, såsom beroende
deraf, att R. St:s Bank innan den I Januari
1832 blifvit färdig till mynt-vexling, kunna R.
St, icke anse dem vara af beska!fenhet , att de
på något sätt lösa eller binda, utan att dere-
mot, enär inga lagliga kontrakter, betalningar,
förskrifaingår m. m. kunnat, i stöd af dessa,
aldrig till verkställighet bringade lagar ifråga-
komna, desamma äro att anse, såsom genom
den nya lag BR. St. nu gå att föreslå, annul-
lerade.
I samma underdåniga skrifvelse, böra R. St.
äfven fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
iödvändigheten, alt Speciemyntet icke har an-
nan Enhet än Basko-Riksdalern, samt begära
att ulmyntning af ett sådant silfvermynt, som
är i enlighet med RR. St:s underd. skrifvelse
derom under sistlidne Riksdag, med den för-
ändring, som nu beslutade förändrade realisa-
tions-grumd gör nödvändig, måtte med all skynd-
samhet bedrvifvas. I sammanhang, med densam-
ma, och såsom så nära förenas de med mynt-
regleringen, att R. St. böra gemensamt med
denna och oskiljaktige dervifrån öfverlemna dem
till Kongl. Maj:ts nådiga biifall) böra R. Sänder
å nyo framlemna den lag för enskildta invis-
ningar, som RB. St. år 1023 beslutade, men som
då cj sanktionerades, äfven som sista hiksda-
gens Beslut, angående afskaffandet af Kyrkors
Fu tlig-Inrättningars, Kronans och Frälsemans
förmonsrätt till bet talning framför Intecknings-
hafvaresg hvilket den 12 Mars rö30 väorades
saktion.. -
Ständerna borde äfven då underrätta Kongl.
Mart att de heslutat hihehålla Pankens I Snen!