kert förebud till Ottomanniska rikets snara fall. : Jag för min del är visserligen fast öfvertygad, att Porten skall genomgå den kris, hvari den för närvarande befinner sig; jag har cn fast förtröstam till de af Frankrike ledda (!) underhandlingarne, jag litar på de löften Ryssland gifvit i hela Europas åsyn (2). Men om jag vore af samma tanka, som våra motståndare: att Porlens välde nalkades sitt slut, och att Ryssland skulle bryta sina löften, då skulle jag så mycket mindre vara i stånd att begripa dessa motståndares förslag; ty sedan Konstantinopel vore eröfradt, skulle Grekland likaledes tillfalla Ryssarne, om vi nu ville unrdandraga detsamma vår hjelp. Till slut några allmänna anmärkningar. Under hvilka omständigheter som helst synes det mig vara Frankrikes intresse, att upprätthålla Osmanernes välde, så länge Försynen tillåter det. Jag vet att de gifvas, som i detta väldes upplösning vilja finna utsigter för tillökning i område. Visserligen skulle i en sådan händelse alla länder hafva rätt att fordra eqvivalenter, och Frankrike skulle icke stanna efter de andra. Men jag kan icke utan bekymmer tänka på sådana allmänna omhvälfningar i besittningen af länder. För kommande slägten kunna de någon gång blifva välgörande, men för den Jefvande generationen äro de alltid förderfliga. Westfaliska freden slöts först efter elt trettioårigt krig. Vid sådane allmänna omhvälfningar hafva de stater, som gränsa intill det rike som faller, alltid en fördel framför de andre; de behöfva blott taga besittning, under det de mera aflägsna måste åtnöja sig med att fordra eqvivalenter, och tusen svårigheter uppkomma genom sådane fordringar. Derföre skall Frankrike göra hvad det förmår tll upprätthållande af Turkiska riket. Men skulle det dock störta tillsasamans, så skal Frankrike förhålla sig efter omständigheterne, ty dess politik har till mål, att allt måtte aflöpa utan skakningar och utan delningar, och att om, detta oaktadt, upplösningar inträfla, oafhängiga stater måtte uppstå, och icke provinser tillfalla andra riken. Grekland är en oafhängig stat, som står i begrepp alt rigta sina blickar på Frankrike. Att utan anledning, utan nägon förevänning öfverifva det, alt på en dag göra till intet 12 års arbete, skulle vara detsamma, som att förklara, att Frankrike icke mera ville hafva något alt göra med sakerne i Orienten, alt det ville förblifva likgiltigt för de stora händelser, genom hvilka välden uppstå och förgås. i i I sessionen dagen derpå fortsattes diskussio. nen, och Hr Bignon besteg tribunen. Framför allt önskade han, att man måtte föra till protokolis ministerns förklarande, att om -— emot dennes väntan — en territorialomhvälfning skulle inträffa i Tuyropa, Frankrike Jikaledes. skulle reklamera sin andel, och veta au med godo eller med våld göra sina rättigheter gällande. Derefier fästade han uppmärksamheten på de förändrade omständigheter, som inträffat sedan lagprojektet förelades Kammaren. Bedan innan Ryssarnes ankomst till Konstantinopel, skulle talaren i beviljandet af denna garanti hafva sett en oförklarlig eftergifvenhet, elt lättsinnigt förtroende. I sakernas värvaranAm alb on TALA das KHoöoca mer än sSvaohot 2 HP nad IL LL JR RR Ne A 2