gäids-Kontoret kunnat till de förutsatte vilkor ren erhållas; att under dessa sediare åren Bankosedlen till följd af den fördröjda invexlivger antagit ett vida mindre silfvervärde, än det som af sist församlade Ständer antogs såsom realisationsgrund?: under förutsättning all vara det stående värde, hvaromkring Bankens sedlar. under en längre tid, hållit sig; att vådan för n äringarne alt längre fortfara, i den osäkerhet om penningens värde, som en ytterligare fördröjd vexling skulle medföra , vore alltför stor, för alt cj fordra spar och kraftig hjelp; alt den allmänna öfvertygelse verc stadgad, alt de skatlidragande och gäldskyldige icke skulle kunna bära en sådan ökning i sina bördor, som blefve en följd af verkliggörandet af myntbestämnings-lagen af den 1 Mars 1830, i hvad sjelfva myntvärdet beträffade; att deremot i allt öfrigt denna Lag och Lagen för Rikets Ständers Bank kunde antagas såsom äfven för närvarande förhålianden användbara; men at BR. St. ansågo tjenligast för myutregleringens framgång, att Banken gerast börjar inoch utvexla silfver, i slörre qvantiteter. I följd af af dessa förhållanden, anmäla de sin underdåniga begäran, att Hans Maj måtte bifalla och skyndsamligen derefter låta utfärda de förändringar i lagen om myntbestämningen och lagen för R. St:s Bank, som RB. St. ansett sig, först af allt, vid denna Riksdag, böra göra tll föremål för siva öfverläggningar. RR. St. böra då äfven i underdåvighet förklara: att som dessa begge, vid sist församlade Riksdag beslutade lagar, varit vilkoriiga, såsom beroende deraf, att R. St:s Bank innan den I Januari 1832 blifvit färdig till mynt-vexling, kunna R. St, icke anse dem vara af beska!fenhet , att de på något sätt lösa eller binda, utan att deremot, enär inga lagliga kontrakter, betalningar, förskrifaingår m. m. kunnat, i stöd af dessa, aldrig till verkställighet bringade lagar ifrågakomna, desamma äro att anse, såsom genom den nya lag BR. St. nu gå att föreslå, annullerade. I samma underdåniga skrifvelse, böra R. St. äfven fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på iödvändigheten, alt Speciemyntet icke har annan Enhet än Basko-Riksdalern, samt begära att ulmyntning af ett sådant silfvermynt, som är i enlighet med RR. St:s underd. skrifvelse derom under sistlidne Riksdag, med den förändring, som nu beslutade förändrade realisations-grumd gör nödvändig, måtte med all skyndsamhet bedrvifvas. I sammanhang, med densamma, och såsom så nära förenas de med myntregleringen, att R. St. böra gemensamt med denna och oskiljaktige dervifrån öfverlemna dem till Kongl. Maj:ts nådiga biifall) böra R. Sänder å nyo framlemna den lag för enskildta invisningar, som RB. St. år 1023 beslutade, men som då cj sanktionerades, äfven som sista hiksdagens Beslut, angående afskaffandet af Kyrkors Fu tlig-Inrättningars, Kronans och Frälsemans förmonsrätt till bet talning framför Inteckningshafvaresg hvilket den 12 Mars rö30 väorades saktion.. Ständerna borde äfven då underrätta Kongl. Mart att de heslutat hihehålla Pankens I Snen!