Hamnordningen, gifven Stockholm den 23 April 1522, för alla från Inoch Utrikes orter bit till Staden ankommande Svenske och främmande skeppare; hvilken Hamnordning torde finnas närmast lämplig, så väl för mig som för Assessoren och Skepparen Juringius, nemligen 5 13.: Hamn-Capitaiue skall visas tillbörlig lydno samt hörsamhet, och äger han, att i bändelse någon skulle tredskas alt intaga det rum vid bron som bonom avvises, eller söka att på annat ställe sig intränga, då låta afbugga och kapa låget. Jämte Kongl. Maj:ts Nådiga påbud, som Assessoren åberopat, och Hamnorduingen, som nu först blifvit af mig åberopad, förvanlåtes jag i aldra djupaste underdavighet framställa hufvudsakliga innehållet af de fyra Domar, hvilka redan blifvit utfärdade i målet, angående det af Juringius såkallade brottet, r:v Euligt Södra Kämners-Rättens beslut af den 16 Juni är 1831, så lydande: Kämners Bhätten finuer den af Varfs-Byggmästaren YVWWahlbeck vidtagnue och af bangs vederpart öfverklagade åtgärd, att lösgöra det invid ett vid stora varfvet hggande fartyg, fastade trampfartyget Gefion, icke innefalta något egenteligt brott, för hvilket bestraffuing culigt lag kan ega rum. 2:0 Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Diätts ute slag, gifvet den 9 Mars 1332. Kongl. Hof-Rätten finner ej skäl att göra afseende å Assessorens påtar cuden om Byggmästaren Wablbecks bäcktande såmt angående gqvarstad ä bans egeudom, 3:0 Kämners-Rättens utslag af den 9 Juli 1852. Ty pröfvar, på anförde skäl Rätten att Herr Assessor Juringii emot Varfs-Byggmästaren VWVablbeck framställte påståenden i ansvars och evsättnings-väg icke kanna bifallas, hvadan de till alla delar varda ogillade ; och slutcligen 4:0o Kovgl. Maj ts uch Rikets Svea Hof-Råtts sednaste utslag, giftet den 4:de April 1835. VANtså finner Kongl. Hof-Rätten det något ansvar derföre icke kan Wahlbeck äådömmas. Allernådigste Konung! Värdigas af Hög råttvisa och mildhet, snart ber stämma någon gräns för den outtröttliga förföljaren Assessoren Juringius, bvilken, sedan han efter nyssnämnde fyra domslut, icke kunnat hämma sitt arga uppsåt att mälta sin skadeåträ, ytterligare djerfves inför Bders Kongl. Maj:t, att benämna mig för grof brottsling och beskylla mig att hafva begatt uppenbart vidingsverk af uppevbar ilska. i Om någondera af oss båda parter, haft orsak alt genom underdäniga besvär öfver Kongl. Hof-Rättens utslag af den 4 sistlidne April, draga saken under Esders Konvgl. Maj:ts Nädiga pröfning, så var det visserligen jag; enär Kougl. Hof-Rätten verkeligen emot min skäliga förmodan, undandrog mig den billiga apprättelse KämuversRätten så opartiskt tillerkände mig för alla de skandalösa anfalt Juringius vågat emut min heder och personliga existimation och Kongl. Hof-Bätten jämväl tillförpliktade mig en er, sättuings utbetalande till Juringius som visserligen icke i afseende peuningebeloppet, men väl i anscende till den utmärkande betydelsen, svm skulle jag i någon mohn haft orätt med det så ofta onriförmälte trampfartygs skråfvets lössläppande från varfvet, onekeligen påkallade en underdanig klagan från min sida till ändrings erhållande. — Men då jag, af skäl, som af hvarje fridälskande och endast af sina pligters uppfyllande beroende menniska, så gärna omfattas och förstås, häldre ville efterskänka en trodd oförrätt, än öka bindren för slutet af en rättegång, som ehuru den äfven i moraliskt afseende icke måste kunna väsenteligen skada mig, dock borttager många stunder, som för min verkningsförmåga bLältre böra användas, samt inverka på det sinneslugn som dervid är oundgåugligt; så torde det förlätas mig om jag emellertid tryggar mig vid det hopp, att Eders Kongl. Maj:t Nådigst låter bero vid Hof-Rättens ifrågavarande af mig icke öfyerklagade beslut i allt hvad detsamma mig rörer, Med djupaste vördnad, nit och trohet framhärdar Stormägtigst Allernådigste Konung Eders Kongl. Maj:ts: Allerunderdånigste öch :tropligtiste undersåte P. M, Fahlbeck. Likalydande med Originalet betlygar