fartyget, genom lagens åtgärd, återhemtadt och repa-
reradt men lika fåfängt. Att jag slutligen på scn:
hösten, sedan fartyget genom storm var sönderbrute
och af tjufvar plundradt, ej ville hafva det vinter-
liggande på ett sådant ställe, utan, med begagnande
af uppsjön, ändå cj under 2 dagar kunde få det till
staden , målte väl icke bevisa att återhemtningen var
min skyldighet.
Jag förde då fartyget till Djurgårdsvarfvet på för-
sök, men möttes af det gräseligaste ovett af dess
byggmästare 1 närvaro af Herr Fredholm som på in-
tet sätt snäste deane sin tjenare eller under något
vilkor tillät att ett nu-mera så föraktligt fartyg der
fick repareras. Jag bandt då fast det vid en diktal
vid Herr Burgmans brädgård, troende att, som det
bestod af mycket virke köpt vid denna brädgård, det
skulle der, utan att ligga i vägen, af tacksamhet och
billig erkänsla för hvad man icke obetydligt förtjent
derpå, tills vidare få ligga i fred, men äfven denna
förmodan slog felt och man lossade, på Weahlbecks
ostraffade vis, äfven der nattetid fartyget för 2:dra
gången; men som det nu mera äfven låg för ankar,
så kunde det icke bortflyta, Derefter fick jag lägga
det endast öfver vintern uti en vik nära galerskjulen,
men då våren och sommaren kom lossades det på ny
räkning af den 3:dje nidingen, flöt uppåt Ladugårds-
landsviken, bergades å nyo af one barmhertige tack-
jernsbärave, som förde det till jernvågen å Blasic-
holmen. Der fick det cj länge ligga för Drätsel-Com-
mision, som nekade att tillhålla stora varfvet sin
skyldighet att reparera det. — Änteligen upptogs det
ur marvattnet af den beskedlige Kapiten Nyberg för
333 Ridr B:co sedan det vid pass it år legat under
vatten. Nu kunde jag föra det genom slussen till
Långholms-varfvet för att omlagas, men skråandan
hade äfven hunnit dit från de andre varfyen och
len ochristelige Lamm nekade med mycken ondska
ett emot contant hetalning, reparera det,
Som det ej var helbrejda och mycket vattusigtigt
amt ingen ville läka det eller hafva det när sig, så
förde jag det till Lazarettet, hvarest jag trodde att
ag skulle få läka det sjelf om jag ej der kunde få
ågon hjelp för det, men förgäfves; hvarken det ena
ller det andra, utan nu kom polisen med i spelet och
vid 10 Ridrs vite skulle det åter borrt, men hvart —
unde jag aldrig få veta. Ändteligen fick jag löfte af
n utlänning, ty någon landsman kunde ej vara i
tånd till något sådant, att få lägga det vid hans
trand och möjligtvis framdeles hos honom repareradt.
Detta var Bruks-Patronen och Riddaren Owen, min
ival, hvarföre han af sitt anbud har så mycket mer
neder. Men då fartyget inom den föreskrifna korta
iden skulle åter pumpas der det ånyo nedsjunkit och
föras till Herz Owen, så uppkom stark motvind, så
tt det gick baklänges, stadnade på en klippa midt
ör eldqvarnen, nedsjönk ånyo och blef ryggbrutet.
Med mycket arbete lyckades det mig dock att äfven
å det derifrån sedan Mälarens vatten hade stigit nå-
sot, då det ändteligen anlände till Herr Owens hamn,
warest det i fred och för 4:de gången fick nedsjunka
och hvarest det ännu ligger på sned, vingbrutet, rygg-
orutet och med ett ord, skeppsbrutet, till dess Gud
örlänar dess ägare bättre rättvisa i ett och annat fall
Jag skulle visst ieke hafva velat öka vidden af min
og ändå vidlöftiga underdåniga besvärsskrift med
jenna berättelse om Gefions missöden, efter det Wahl-
eck försköt henne, men detta har skett för atti under-
lånighet ytterligare visa orimlighelen deraf, att! jag
kulle, såsom Hof-Rätten säger, genast kunnat, åter-
öra till staden nämnde fartyg — nb. utan att veta
varest jag skulle få det liggande än mindre repare-
adt, hvilket senare ock intill denna stund, då det
os Herr Owen icke heller kan ske, har blifvit mig
n omöjlighet.
Hof-Rättens grund för sitt utslag, att jag ägt så
äl sedan Gefion blifvit förd till bryggan vid krut-
uset som förut, sjelf om dess vårdande draga för-
org är icke bättre än de öfrige utslagets svafyelstic-
or; ty hvarken var det en möjlighet för mig eller för
ågon annan att vistas der om bord natt och dag då
artyget var fullt af vatten och sc efter hvart det kun-
e nattetid vräka efter en så oförmodad våldsverkan
å det, ej heller kunde detta vara min skyldighet om
et ock hade varit en möjlighet för mig, då Hof-
ätten sjelf måst antaga till grund att Wahlbeck ej
ordt egenmägtigt i min frånvaro lossa och låta borts-
an EP a Me se s- AA
o
wta Uf AR at An mA Fn