0 VV MeV) AA TORRT fö ut Rit 1iUllaHEk Ht 1 tl
don, icke endast bland dem, som voro intres-
serade i handeln med kolonierne, utan äfven
bland den stora massan konsumenter af kolo-
nrialprodukter. Det ansågs blifva en säker följd
af det nya systemet, att slafbefolkningens ar-
bete komma att minskas med en fjerdedel, och
att följaktligen produktionen af plantagerne
skulle aftaga i samma mon, icke blott till för-
Just för ägarne, utan äfven, genom prisernes
deraf följande stegring, till tunga för konsu-
Rrienterne. Sockret hade redan stigit i pris,
och man väntade att detsamma skulle inträffa
med andra kolonialvaror. Det troddes all-
mänt, att innan dehatterne öfver ämnet bör-
jade i Underhuset, skulle försök göras att öf-
vertala ministrarne till modifikationer i den
framlagda planen.
Till betygande af deras högaktning och er-
känsla för hvad O:Connell gjort för religiös
och? borgerlig frihet, hafva handtverkare och
arbetare i London subscriberat till inköp af
tvernve silfverpjeser, bestående af en kandela-
ber och en blomsterkorg, hvilka öfvörlemnades
åt honom vid en offentlig middag, den de till-
ställt till hans ära d. 15 Maj. Flere parla-
mentsledamöter voro närvarande; och OCon-
nell höll ett tal, hvari han med glödande fär-
ger skildrade sitt hemlands skönhet, och huru
han, redan såsom yngling, tyckte sig höra dess
röst mana honom till kamp för frihet och hat
mot tyranniet. Han skulle i arf till sina bar-
pabarn och deras efterkommande öfverlemna
den gåfva han fått, såsom en uppmuntran för
dem, att vandra på ärans, redlighetens och
oberoendets bana, der de — om också föremål
för politiska anfall — icke skulle gå miste om
den dyrbaraste belöning — medborgares akt-
ning och bifall.
Ett stort folkmöte var utskrifvet af den be-
kante parlamentsledamoten för Birmingham,
Thomas Atiwood, till d. 20 Maj. Det betyd-
liga inflytande politiska föreningeov i Birming-
ham utöfvade på allmänna tänkesättet 1 re-
formfrågan, gör det sannolikt att dess röst icke
heller vu kommer att sakna vigt, då det är
fråga om försäkrande af reformens frukter för
folket. jådan sinnesstämuingen visat sig mot en
del af de direkta taxorne, har man säkert att
vänta märkliga beslut från det blifvande mötet.
T kallelsebrefvet bullrar redan åskar på af-
stånd — det är af följande lydelse:
Mina älskade vänner ech landsmän! Mini-
strarne, dem vi åter lyfte upp till makt på
folkets skullror, bafve svikit vårt förtroende.
Vi hafva gifvit dem ett frut verkningsfält; det
har visat sig att de icke voro värfvet vuxna.
De hafva icke gjort någonting af alit hvad de
borde hafva ojort, och deremot gjort nästan allt
hvad de ej bordt göra. De gifva oss slafveri
för Irland och fattigdom för England; in vertes
elände och utverles skam, Två gånger om årel
uttaga de hos oss hvarje skilling i landet till
betalning af taxor, två gånger om året hvarje
skilling till betalning af arrenden. Fyra gån-
ger hvarje år taga de af oss allt hvad vi äga!
Hvarken vilja de bringa våra tillgångar till ett
afpassadt förhållande mot våra bördor, eller
sälta ner våra hördor i förhållande till våra
tillgångar. Vi tala till dem om nöd. De ne-
ee 1