PUBLICISTISK SPADOM. Vid bläddrandet i några gamla tidningar, råkade jag bland annat på Stockholms-Posten för den 3:dje April 1830. I en artikel, hvarest det var fråga om hvad som så länge kunnat bibehålla Bourbonerna på Franska tronen i trots af folkets likgiltighet och deras egna många reaktionsförsök, uppgifves skälet dextill vara: Tryckfriheten, som afledt det allmänna missnöjet och hindrat reaktionsförsöken att gå öfver den gräns, der de skulle kunnat bli farliga för sina upphofsmän. Tag bort tryckfriheten och Bourbonernas tron skall ramla inom ett par år, kanske inom ett par månader, likasom Napoleons föll för det han våldsamt fjettrade denna frihet. Ar det då Regenterna som ha skäl att hata henne. I en not till samma stycke heter det: Just som vi slutat skrifva detta, ankommer posten och medför den underrättelsen, att Konungen prorogerat Kamrarne. Följden häraf skall troligen bli ett af tvenne: antingen alt sakerna lemnas i sitt nuvarande skick, sinnesstämningen ännu mer förbittras emot Ministeren, och hon möter i den blifvande sessionen samma motstånd som hon nu för en liten tid undvikit, eller alt man vågar något anfall på tryckfriheten, opinienen nödgas tiga. Man tror att den gillar hvad den ej får offentligt ogilla. Man saknar al! vägledning för sina företag. Man företar hvad man ej borde våga, och fallet blir våldsammare än det nu kunnat blifva. Detta år kommer således ait bli vigtigare i verldshistorien än månget af de föregående. Då vissa andra publicister nu för tiden gifva sig mycken air af att kunnpa spå i politiken, ech likväl ständigt spå i vädret, finner Ins. af dessa rader ett nöje i att erinra om ofvanstående reflexioner, som visa, att StockholmsPosten icke allenast blef sannspådd, utan äfver blef det förr, än han förmodligen vöntat. Fögs mer än 3 månader derefter, eller den 25 Jul