saulmnma lacer, angsaecnae de Iammpiigastt alfadardervuc I afseeude på det uppväxande slägtet; men den trodde att en kvafiig och föruyad väckelse på det mognade förståodet och eftertankan skulle kunna leda till samma mål, utav att mav beböfde föreskrifva mera utsträckta tvängslagar, hvilka, enligt Föreningens åsigl, cj voro så öOfverensstämmande med den frihet i vilja och beslut, och den fasthet i deras verkställighet, som borde utmärka medlemmarne af ett civiliseradt samäle. Men för att ej i någon mån synas motarbeta det ändamål, hvilket Nykterhets-Föreningeu lika mel Mattlighets-Föreningen åsyftat, an-ag Kumiten sig böra tills vidare endast med up: märksamhet följa det allmänna tävkesältets utveckling; ty på detia berodde i alla händelser sakens frånigång. Enligt den erfarenhet Komiten härunder inbämtat, och här ofvan antydt, synes det Kumileno sow skulle elt mera kraftigt och ingripande medel, än det Föreningen 1 början trodde tillräckligt, aåtminstvuc för det närvaraude vara nödigt, för att kuuna verka på de slörre folkmas-anus förbältriag, emedan den last man önskar utrota, grundar sig på n långvarig vana och böjelse, som beständigt ptär i strid med den ådla men ufta svagare viljan. Då det dessutom varit och är Komitcns öfvertygelse, alt en cuda odelad princip nödvändigt måste åstadkomma större enhet och kraft i beslut och åtgärder, än en skiljaktig och delad, och då Komiten ej utan skäl befarat, alt en verksambet sfödd på en annan gruvudsats än den som synes af den större Allmänhbeten byllad, skulle kunna motarheta eller förlama hefrämjandet af Föreningens gemensamma syftemål, har detta varit ett tillväckligt skäl för Komilen, alt cj vidare, än som sblett, utsträcka sina åätgärder, för utvecklingen af Föreningens från Mättlighetsprincipen utgående systeme. Denua varsamhet i bandlingssät har likväl ej varit tillräcklig alt skydda Föreniageu ifrån oblida hänsyftaingar, hvilka allt för mycket bära det passionerade nitets stämpel, att ej af den luguare besinniugen ogillas; men churu dessa icke i uågon mon förmått inverka på Komitens beslut, hafva likväl förutnämnde skäl och omständigLeter varit tillräckliga att hos Komiten stadga den öfvertygelse, att Maälttlighets-Föreningen för det närvarande ej kan verksamt bidraga till sitt ändamål, men möjligtvis, enligt hvad förut blifvit nämndt, derigenom att den väcker en söndring 1 ideerna , hbyrilkea lätt kan öfvergå till villrädighet eller likgiluglet, stå i vägen för det mål Föreningen åsyftat. Och anser Komiteu sig af sådan anleduing böra bemställa, huruvida Stockholms Möåttlighets-Förening skulle finna lämpligt, att antiugen upplösa sig eller fast belive inställa sina sammankomster tills vidare och intill dess förändrade omständigheter möjligen kunna ytterligare påkalla dess offentliga verksamhet; då det torde få unkvirma på Komiltn, att på vacligt sätt, genom allmänna Tidningarne, sämwsuaukalla Måttlighets-Föreningens ledamöter. 1 alla fall skall deuna afbrulna förenade verksamhet teke biudra någon af Föreningens medlemmar, utt, eburu på skilda vägar, hvar och eu i sin mon, arbeta för den goda saken, och på spridandet af en allmännare Öfvertygelse om vigten deraf, att genom båd: ord och havdling söka befrimja nykterhet, måttlighet och sedlighet: Dygder hvilka äro nödväudisa vilkor för samhällets trefuad och förkofran. Det senare alternativet antogs af Föreningen, hvarefter Ordföravden , Herr Biskop Valiiu, slutade sanunankunsten wced följande ord: J). M. IL Hd. Ta Mältlighetsföreningen, åtminatone tills vidare, jastälfo siv uffeniliga verksamhet, skola des. medFewiar ej dexiöre uppböra alt, kvar inom sin slit söka beferdra hvad de anse för ävduanalet tjenligt och detvavma värdjist. Deföra med sig tillfredsstäli lelscen att balva gi it första väckelsen åt den anda, : gmn, äfven inom våra landamären, rustar sig allt kraftfullare och svceerrsikare mot en samfuvds-pest, bylinen utbredt sut förstörande välde nog länge och Rog Vulg, alt påkolia hvarje upplyst menuiskoväns, bvarje redig mwedborgares allvarliga medverkan för I ett stort och I savuvwtog riksgagoeligt ändamål, Om ) de medel, svm anvandas, de dreutjädrar som sättas i rörelse för det samuas uppnaende, kanna vara olika, j kanssa vara mcr eller mirdre ötverensstämwan de med i den meraliskt fria utvecklingen af meuniskaoas i skida vil alivis iuisskönaa det ädla och rena 4