uppspirat och flytta henne till andra himmelsstreck, der hennes växt är osäker, och dit det är ovisst om hon ens någonsin framkommer oskadad till sin rot och näringssaft. För att förmå honom härtill, för att drifva honom ut 1 andra nejder måste han känna sig mycket on belåten i den der han vistas, måste känna banden tryckande, innan han frigör sig ur deras tvång, måste ha blifvit åtminstone likgiltig för den närvarande omgifningen, innan han beslutar att söka en annan och obekant. Det är ej de husliga förhållanderna som väckt hans obehag, det är ej en otreflig hustru, vanartiga barn, trätlystna grannar han önskar undfly ; Nej det är samhällets svårigheter, SN mernas förtryck han vill undvika, och han uppbryter således med hustru, barn och grannar, med det enda som ännu är honom kärt, för att njuta lifvets behag under frihetens himmel, under bättre styrelseformer, under mindre betungande samhällsförhållanden. Detta leder till den naturliga frågan: äro dessa då så olyckliga, ock äro de Europeiska styrelserna verkligen nu mera despotiska, mera illiberala än förr? Det vore en orättvisa att påstå detta. Man är tvärtom skyldig att erkänna, det civilisationens framsteg onekligen röjas. jemväl hos regeringarne; att det godtycke, de tyranniska handlingar, den blodiga intolerans, som för 40 eller 50 år sedan ännu spökade i mer än en Europeisk stat, der icke mer våga visa sig; att t. ex. sjelfva Spaniens och Portugals munkar, så mäktiga de än äro, likväl hesitera att föreslå införandet af en ny inqvisition; att Don Miguel sjelf icke skulle drvista åter verkställa sådana grymma straff, som dem, hvartill den verkligt humane och upplyste Pombal dömde de anklag ade för mordförsöket på Konungen; alt de lydande öfver allt mildare behandlas: att läran om den Gudomliga rätten, ehuru äfven nu yrkad och upprätthållen 1 handling, likväl i orden framträder med försigtighet, och att man derjemte ingenstädes våg sar uppe nbart förneka folkets väll; att ståndsskillnader p är vida mindre stötande än fordom, äv till och med på de flesta ställen de jure upphäfvenz att frihet, menniskorätt, yttrande 1 ätt och alla dessa sambällsordningens välgerningar, hvilka man fordom på många ställen endast dristade tänka sig såsom abstrakta saker, på sin höjd möjliga i England, nu I mer än ett land uppstått såsom verkligheter, och att man med ömkan och deltagande be straktar det folk. hvilka de ännvu förnedra. Man får då icke I säga, alt nationerna nu äro mera förtryckte än förr, de äro det tvertem mindre, — och I likväl är missnöjet öfverallt större, likväl täres den Europeiska samhällskroppen af en OmMiIsSskännelig sjuklighet, som hvari je dag låter befara en krisis; likväl betrakta RBegeringa och folk på så många ställen hvar andra med misstroende, och en allmän känsla af van urefnad I förspörjes hvar helst man vänder sig. livad ; kan väl orsaken härtill vara? Statsmän och lojale af profession skola icke underlåta att framställa detta förhållande såsom ett nytt bevis på menniskans oförnöjsamhet, nå AmGiloheten att ora fölkan 441 Hö Oo I oa I år I AM