presentiativa tlormer, att det älskar sina Stands--
fördelningar, att det ifrån dem häntlar minnen
af Statens frälsning ifrån våldsamma skaknin-
gar och älventyrliga hvälfningar. Hans Maj:t
har härvid någon gång älven tillagt, att det
under en sådan öfvertygelse skulle illa anstå
Honom att endast ifrån nyhetsbegäret vilja sö-
a anledningarna till förändring uti det urgam-
häftivunna och till de flestes belåtenhet be-
stävdande representlationssättet. Hans Maj:t har:
äfven härvid yttrat, huru Dan anser såsom sin
heligaste pligt att upprätthålla den statsförfatt-
ning, fan besvurit, och dessa Riksens Ständer,
ull hvilka Tan aldrig inom Nationen erfarit
något annerlunda beskaitadt misstroende än det,
som aten celler anvan, mera eller mindre klan-
dersjuk, någon gång utan allt slags allmännare
deltasavde blifvit uttaladts men Han har äfven
ytirat, alt efter den Riksdag, då Biksens Slän-
fer framlade något på kloka och ändamålsen-
lisa grunder fotadt förslag till ändriog uti vå-
ru represcatativa former, fan säkerligen icke
skulle dröja länge att sammankalla till den
hilsdag, som borde besluta om ett så beskaf2
fadt förslag; och hvem finner cjuti dessa Hans
Maj:ts tänkesätt, om möjligt vore, ännu mera
skade anledningar till vördnad, härlek och till-
sifvenhet för dess person? Hvem finner ej na-
urligt, att fans Maj: to lefver i sin tro? Och
iura skulle det väl vara mm: öjligt, alt den vore
umorlunda beskallad, än den är?
åAlan har ifrån Nonungens Rådgifvare aldrig
erfarit annat än motsägelse, då man någon gång
väsat påstå, alt alla de naturfördelar, hvilka
Sverige kunde sig tillgodogöra, förskingras och
förspillas, till följe af våra formers oliunplighet
för deras utvecklande till något välsör ande eh
vå den allmänna belåt enheten inverkande re-
sultat.
Huru kan man väl begära, alt Hans Maj!
senom en eller annan röst skulle låta rubba
sig 1 sin tro, då ilan ifrån den stora majori-
(eten inom Riksens Ständer öfverlygas, alt de
röster, som emot den föra ett motsatt språk,
för ingen del äro understödde af det allmänna
förtroendet eller af något allmännare bifall till
sina tankeyttringar? Så länge Svenska Folkets
tystnad snarare synes biträda än motsäga, ej
nindre Konungens Rädsifvares, än den stora
liksdags-majoritetens meningar och åsigter, vi-
sar det sig ganska naturligt, alt Konungen ej
kan vara af andra tänkesätt; men att beklaga
örhållandet, att bedröfvas dervöfver, att inga
ullväckligt öfvertygande röster i dessa delar
nov förstått att bana sig väg till Konunga-
hronco, måtte likväl få utgöra en tillåten tröst
ör den, som, i likhet med mig, är innerligt
eh upprik tigt öfver tygad, att för Sverizes fram-
sång till blidare öden och till en lyckligare
amhällsställning är ingenting alt vänta, så län-
re den verksamimaste kraften till målets vin-
rande skall sökas hos våra I stånd fördelta Rik-
CNS
ir OBDC äÄrser Om