presentiativa tlormer, att det älskar sina Stands-fördelningar, att det ifrån dem häntlar minnen af Statens frälsning ifrån våldsamma skakningar och älventyrliga hvälfningar. Hans Maj:t har härvid någon gång älven tillagt, att det under en sådan öfvertygelse skulle illa anstå Honom att endast ifrån nyhetsbegäret vilja söa anledningarna till förändring uti det urgamhäftivunna och till de flestes belåtenhet bestävdande representlationssättet. Hans Maj:t har: äfven härvid yttrat, huru Dan anser såsom sin heligaste pligt att upprätthålla den statsförfattning, fan besvurit, och dessa Riksens Ständer, ull hvilka Tan aldrig inom Nationen erfarit något annerlunda beskaitadt misstroende än det, som aten celler anvan, mera eller mindre klandersjuk, någon gång utan allt slags allmännare deltasavde blifvit uttaladts men Han har äfven ytirat, alt efter den Riksdag, då Biksens Slänfer framlade något på kloka och ändamålsenlisa grunder fotadt förslag till ändriog uti våru represcatativa former, fan säkerligen icke skulle dröja länge att sammankalla till den hilsdag, som borde besluta om ett så beskaf2 fadt förslag; och hvem finner cjuti dessa Hans Maj:ts tänkesätt, om möjligt vore, ännu mera skade anledningar till vördnad, härlek och tillsifvenhet för dess person? Hvem finner ej naurligt, att fans Maj: to lefver i sin tro? Och iura skulle det väl vara mm: öjligt, alt den vore umorlunda beskallad, än den är? åAlan har ifrån Nonungens Rådgifvare aldrig erfarit annat än motsägelse, då man någon gång väsat påstå, alt alla de naturfördelar, hvilka Sverige kunde sig tillgodogöra, förskingras och förspillas, till följe af våra formers oliunplighet för deras utvecklande till något välsör ande eh vå den allmänna belåt enheten inverkande resultat. Huru kan man väl begära, alt Hans Maj! senom en eller annan röst skulle låta rubba sig 1 sin tro, då ilan ifrån den stora majori(eten inom Riksens Ständer öfverlygas, alt de röster, som emot den föra ett motsatt språk, för ingen del äro understödde af det allmänna förtroendet eller af något allmännare bifall till sina tankeyttringar? Så länge Svenska Folkets tystnad snarare synes biträda än motsäga, ej nindre Konungens Rädsifvares, än den stora liksdags-majoritetens meningar och åsigter, visar det sig ganska naturligt, alt Konungen ej kan vara af andra tänkesätt; men att beklaga örhållandet, att bedröfvas dervöfver, att inga ullväckligt öfvertygande röster i dessa delar nov förstått att bana sig väg till Konungahronco, måtte likväl få utgöra en tillåten tröst ör den, som, i likhet med mig, är innerligt eh upprik tigt öfver tygad, att för Sverizes framsång till blidare öden och till en lyckligare amhällsställning är ingenting alt vänta, så länre den verksamimaste kraften till målets vinrande skall sökas hos våra I stånd fördelta RikCNS ir OBDC äÄrser Om