JcCUuad ll TYRCIIUODIA REL IUCU UK IdDULIdULC ULIIU vitsord ägande räknivgar, uti hvilka likväl endast den förlust, som lagligen kunnat veriliceras, blifvit upptagen, men den vida betydligare, å hvilken bevisen ej voro fullkomligen upplysande, förbigången, styrkt beloppet uf den förlust bolaget lidit, samt derföre i underdånighet hos Kongl. Maj:t i administrativ väg, på grund af förberörde handlingar, sökt ersättning, så har Kongl. Maj:t ej ansett sig konna bifalla denna ansökning. Uti ett sådant sakens skick, återstod för Dykeribolaget endast den utvägen, att underställa frågan den lagliga pröfningen, i den säkra öfvertygelsen, att hvarje tvist om rättigheter och skyldigheter, grundade å afhandlingar och kontrakter, samt v:rkan och förbindelsen af desse sednvare, emellan hvilka personer och myndigheter de må vara afslutade står under lagens skydd, och tillhörer domarens pröfning. Då Dykeribolaget åberopat lagen, och valt den till Skiljedomare emellan stridige åsigter, så har Dykeribolaget ausett sig snarare hafva gilvit åt högsta makten, som icke kan vilja annat än rätt, och hvad lagen vill, en gärd af vördnad och förtroende, vida mera sann och betydningsfull, än hvarje uppoffring, tillkommen af fruktan eller egennyttiga afsigler. Med den giundsatsen: att lagen är högsta myndigheten i sar hället, som vördas både af Konung och Ständer, låter det lätt förklara sig, alt Dykeribolaget kunnat och bort i laglig väg och ordning söka sin ersättning. helst tvisten angår ett med Kongl. Maj:t och Kronan slutadt kontrakt, uti hvilket Kongl. Maj:t och Kronan handlat som enskilt person, och är part, och således omöjl gen kan vara tillika domare. Och då de rättigheter efter kontrakt, som Kongl. Maj:t och Kronan förbehållit sig, icke annorlunda än genom lagen kunna få förbindande kraft, hvadan Kongl. Maj:t och Kronan, i alla tvister derom, behöfver att vädja till domstolens pröfning, så följer naturligt, att Kongl. Maj:t och Kronan lika litet bu makt att undandraga sig genom eget utlä: tande sina förbindeiser, som Kongl. Maj:t och Kronan, oberoende af lagen, kan göra sin. rätt gällande. Den som således vågar hysa den tankan, att med det afslag, Kongl. Maj:t och Kronan i administrativ väg meddelat, åsyftas en annan följd, än det förklarande hvarje part afgifver, då han icke auser sig skyldig, innefattande endast eit uttryck af den egna åsigten, och ett vädjande till lagen, den skulle med detsanima våga hylla den djerfva osanningen, att Kong!. Maj:t brutit sin försäkran att vårda lagarne; och att ej, då deras tillämpning och skydd fordras, hvarken tillintetgöra dem, eller göra dem overksamma Bort med denna tanka! den låter ej förena sig med den sanna kärlek, den varma tillgifvenhet, och djupa vördnad, hbvarje Svensk hyser för sin Konung. Stridiga åsigter om hvad som är rätt, kunna finnas, hur hög värdigheten, hur ädel karakteren än är; men att tro det Korungen, RR ta tan cl alla xrilla