JcCUuad ll TYRCIIUODIA REL IUCU UK IdDULIdULC ULIIU
vitsord ägande räknivgar, uti hvilka likväl en-
dast den förlust, som lagligen kunnat verili-
ceras, blifvit upptagen, men den vida betyd-
ligare, å hvilken bevisen ej voro fullkomligen
upplysande, förbigången, styrkt beloppet uf
den förlust bolaget lidit, samt derföre i un-
derdånighet hos Kongl. Maj:t i administrativ
väg, på grund af förberörde handlingar, sökt
ersättning, så har Kongl. Maj:t ej ansett sig
konna bifalla denna ansökning.
Uti ett sådant sakens skick, återstod för
Dykeribolaget endast den utvägen, att under-
ställa frågan den lagliga pröfningen, i den
säkra öfvertygelsen, att hvarje tvist om rät-
tigheter och skyldigheter, grundade å afhand-
lingar och kontrakter, samt v:rkan och för-
bindelsen af desse sednvare, emellan hvilka per-
soner och myndigheter de må vara afslutade
står under lagens skydd, och tillhörer doma-
rens pröfning.
Då Dykeribolaget åberopat lagen, och valt
den till Skiljedomare emellan stridige åsigter,
så har Dykeribolaget ausett sig snarare hafva
gilvit åt högsta makten, som icke kan vilja
annat än rätt, och hvad lagen vill, en gärd
af vördnad och förtroende, vida mera sann
och betydningsfull, än hvarje uppoffring, till-
kommen af fruktan eller egennyttiga afsigler.
Med den giundsatsen: att lagen är högsta
myndigheten i sar hället, som vördas både af
Konung och Ständer, låter det lätt förklara
sig, alt Dykeribolaget kunnat och bort i
laglig väg och ordning söka sin ersättning.
helst tvisten angår ett med Kongl. Maj:t och
Kronan slutadt kontrakt, uti hvilket Kongl.
Maj:t och Kronan handlat som enskilt person,
och är part, och således omöjl gen kan vara
tillika domare.
Och då de rättigheter efter kontrakt, som
Kongl. Maj:t och Kronan förbehållit sig, icke
annorlunda än genom lagen kunna få förbin-
dande kraft, hvadan Kongl. Maj:t och Kro-
nan, i alla tvister derom, behöfver att vädja
till domstolens pröfning, så följer naturligt,
att Kongl. Maj:t och Kronan lika litet bu
makt att undandraga sig genom eget utlä:
tande sina förbindeiser, som Kongl. Maj:t och
Kronan, oberoende af lagen, kan göra sin.
rätt gällande.
Den som således vågar hysa den tankan,
att med det afslag, Kongl. Maj:t och Kronan i
administrativ väg meddelat, åsyftas en annan
följd, än det förklarande hvarje part afgifver,
då han icke auser sig skyldig, innefattande
endast eit uttryck af den egna åsigten, och
ett vädjande till lagen, den skulle med det-
sanima våga hylla den djerfva osanningen, att
Kong!. Maj:t brutit sin försäkran att vårda
lagarne; och att ej, då deras tillämpning och
skydd fordras, hvarken tillintetgöra dem, eller
göra dem overksamma
Bort med denna tanka! den låter ej förena
sig med den sanna kärlek, den varma tillgif-
venhet, och djupa vördnad, hbvarje Svensk
hyser för sin Konung.
Stridiga åsigter om hvad som är rätt, kun-
na finnas, hur hög värdigheten, hur ädel ka-
rakteren än är; men att tro det Korungen,
RR ta tan cl alla xrilla