Till Höglofl. Kongl. Svea Hof-Rätt enom erlagdt vad, emot Stockholms Stads Vällofl. Rådstugu-Rätts Dom, och ställd borgen för kostnad och skada, har Dykeri-Bolaget beredt sig rättigheten, att få underställa Höglofl. Kongl. Hof-Rättens pröfning tvisten med Kongl. Maj:t och Kronan, angående ersättning för förluster, tillkomne derigenom, att Kongl. Mej t och Kronan brutit det med Dykeri-Bolaget ingångne kontrakt. En rättegåvg med Kongl. Maj:t och Kronan; en tvist med högsta makten, är visserligen ej olik striden emellan Jätten och Dvärgen. En från uråldriga tider byllad tro, att Kongl. Maj:t och Kronan, aldrig kan hafva orätt, afkunnar redan, innan anledningen af saken är känd, en akt af fördömelse öfver djerfheten att yrka motsatsen. Underdånigheten, som vill visa sitt nit; lycksökeriet, som vill ha framgång; svagheten, som behöfver skydd af styrkan — förenar sig dermed, för att tillintetgöra hoppet, att ersättning kan erhållas, der lidandet är uppenbart. Att denna tvist redan i sin början ej blifvit med ett maktspråk slutad — a!t dess lif kan fortfara under rättegångens alla stadier, bevisar dock mycket för konungens rättvisa, och Sveriges lyckliga konstitutionella skick; — men ännu vigtigare, ja af ett oskattbart värde för alla, som hygga sin säkerhet på lagarne, är den omständigheten, att denna tvist kunnat vid 2:ne Domstolar vinnas emot Kongl. Maj:t och Kronan, neml. vid Stockholms Stads Lofl, Kämners-Rätt, och Stockholms Stads Vällofl. Rådstugu-Rätt. Ledamöterne i desse Domstolar äro förtjente af den allmänna uppmärksamheten, i den mon deras handlingar vittna om de högre egenskaper, hvarigenom Domarekallet blifver lika nyttigt, som vördnadsbjudande. Oberoende af allt, utom egna öfvertygelsen — otiligänglige för inflytandet — upphöjde öfver de konsiderationer, hvilka småsinnet fruktar; med uppmärksamheten fästad endast å rättvisans fordringar, hafva desse Herrar Domare beredt en triumf åt rättvisan, och visat, att hon är bosatt i det tempel, der de döma. De hafva sannt uppfattat sin pligt emot Konogl. Maj:t och Kronan, då de icke handladt efter en orätt förstådd underdånighet, som tror sig göra en tjenst åt en regering, derigenom, att lagarna uppoffras och enskildt lidande befrämjas. Om klandret, yttradt i den offentliga framställningen, är den gissel, hvarmed felsteg bestraffas, så bör ock förtjensten på samma väg få sin byllning — och derföre om ocki de högre instantier, der tvisten skall bedömas, Dykeri-Bolagets rätt skulle jäfvas, skall den vinsten dock alltid stå qvar, som ligger uti den grundlagde aktningen för Domare, som oväldigt dömt. Uti Lofl. Kämners-Rätten voro meningarne icke delade; men uti Vällofl. Rådstugu-Rätten, frikände Ordföranden, Herr Justitie-Borgmä