Salt VALA ICHAT MTM TYS YvEY MTV a VG verväger man derjemte, att de för Dykerjet medgifne rättigheter ej hade sin grund gon särskilt nåd, utan endast och allenas ST tillvaron af bestämde och motsvarande pligter, och att de voro jemt och noga afvägde emot de föreskrifne skyldigheterna, så att vidden af de förra bestämdes utaf omfånget för de sednare, hvaraf dock följer, att hvarje inskränkning i rättigheter, ej blott var en minskad rätt, utan ett positivt och verkligt lidande; och å andra sidan, att England, Preassen, Ryssland, Danmark och Norra Amerika äro egentligen de Stater, som idka en större Sjöfart, och hafva de fleste skeppen, så att Dykeriets inkomst hufvudsakligen var beräknad på desse Nationers fartyg, helst fördelen ar de öfrige Nationernas fartyg är så obetydlig, att den äger ingen tyngd på vigtskålen, så visar det sig klart, att Dykeriets rätt, i sina vigtigaste grunder, och helt och hållet, blifvit rubbad, afhänd och bortgifven. Dykeri-Bolaget, på detta sätt skildt från alla sina rättigheter, ansåg sig dock ej äga rätt att sjelflmyndigt upphäfva den afslutade afhandlingen, — Ovillkorligen hade ock följderna deraf blifvit förde på Dykeri-Bolagets räkning, och lagligen underkastade ansvar och ersättning. Dykeri-Bolaget fortfor således att, med stor förlust, noggrant uppfylla alla sina skyldigheter; man framställde först till Konungen en underdånig anhållan om ersättning för sina förluster; och sedan en lika underdånig anhållan, att Kontraktet om Dykeriet, vid så beskaffade omständigheter måtte upphöra, och Bolaget befrias från de kontraherade skyldigheterna. Öfver den förra underdåniga ansökningen, behagade Kongl. Maj:t i Nåder aflemna det svar, att Kongl. Maj:t ville, då någon förlust för Bolaget, genom de afslutade handelstraktaterne, blifvit lagligen styrkt, yttra sig om, och till hvad belopp, en sådan ersättning kunde beviljas. Öfver den sednare åter, eller upphörandet af Kontraktet, hördes både Hösglofl. Kongl. Kommerse-Kollegium, och Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärenderna — och i underdånighet yttrade den öfvertygelsen, att Dykeriet, som var berättigadt att få, och ilaglig väg kunde söka ersättning för sine förluster, borde fortfara med sin befattning, och således ej kunde befrias från, sine skyldigheter. Deraf uppstod för Bolaget en laglig nödvändighet, att uppfylia sina förbindelser, dock under ett förnyadt hopp om godtgörelse för sine förluster, grundadt lika mycket på Kongl. Maj:ts Nådiga bref, hvilket innefattade större anledning till bifall, än afslag, som å ett förberedande Embetsverks yttrande, bvarigenom Dykeriets ersättningsrätt erkäodes — men genom detta Lagliga tvång. i följd hvaraf Kontraktet i hela vidden af Bolagets skyldigheter gjordes gällande, blef ock rätigheten till skadeslöshet mera ömtålig och förbindande.