Till Höglofl. Kongl. Svea Hof-Rätt
enom erlagdt vad, emot Stockholms Stads
Vällofl. Rådstugu-Rätts Dom, och ställd bor-
gen för kostnad och skada, har Dykeri-Bola-
get beredt sig rättigheten, att få underställa
Höglofl. Kongl. Hof-Rättens pröfning tvisten med
Kongl. Maj:t och Kronan, angående ersättning
för förluster, tillkomne derigenom, att Kongl.
Mej t och Kronan brutit det med Dykeri-Bo-
laget ingångne kontrakt.
En rättegåvg med Kongl. Maj:t och Kro-
nan; en tvist med högsta makten, är visserli-
gen ej olik striden emellan Jätten och Dvärgen.
En från uråldriga tider byllad tro, att
Kongl. Maj:t och Kronan, aldrig kan hafva
orätt, afkunnar redan, innan anledningen af
saken är känd, en akt af fördömelse öfver
djerfheten att yrka motsatsen.
Underdånigheten, som vill visa sitt nit;
lycksökeriet, som vill ha framgång; svaghe-
ten, som behöfver skydd af styrkan — för-
enar sig dermed, för att tillintetgöra hoppet,
att ersättning kan erhållas, der lidandet är
uppenbart.
Att denna tvist redan i sin början ej blif-
vit med ett maktspråk slutad — a!t dess lif
kan fortfara under rättegångens alla stadier,
bevisar dock mycket för konungens rättvisa,
och Sveriges lyckliga konstitutionella skick; —
men ännu vigtigare, ja af ett oskattbart vär-
de för alla, som hygga sin säkerhet på lagar-
ne, är den omständigheten, att denna tvist
kunnat vid 2:ne Domstolar vinnas emot Kongl.
Maj:t och Kronan, neml. vid Stockholms Stads
Lofl, Kämners-Rätt, och Stockholms Stads
Vällofl. Rådstugu-Rätt.
Ledamöterne i desse Domstolar äro förtjente
af den allmänna uppmärksamheten, i den mon
deras handlingar vittna om de högre egenska-
per, hvarigenom Domarekallet blifver lika
nyttigt, som vördnadsbjudande.
Oberoende af allt, utom egna öfvertygelsen
— otiligänglige för inflytandet — upphöjde
öfver de konsiderationer, hvilka småsinnet fruk-
tar; med uppmärksamheten fästad endast å
rättvisans fordringar, hafva desse Herrar Do-
mare beredt en triumf åt rättvisan, och vi-
sat, att hon är bosatt i det tempel, der de
döma.
De hafva sannt uppfattat sin pligt emot
Konogl. Maj:t och Kronan, då de icke hand-
ladt efter en orätt förstådd underdånighet,
som tror sig göra en tjenst åt en regering,
derigenom, att lagarna uppoffras och enskildt
lidande befrämjas.
Om klandret, yttradt i den offentliga fram-
ställningen, är den gissel, hvarmed felsteg be-
straffas, så bör ock förtjensten på samma väg
få sin byllning — och derföre om ocki de hö-
gre instantier, der tvisten skall bedömas, Dy-
keri-Bolagets rätt skulle jäfvas, skall den vin-
sten dock alltid stå qvar, som ligger uti den
grundlagde aktningen för Domare, som oväl-
digt dömt.
Uti Lofl. Kämners-Rätten voro meningarne
icke delade; men uti Vällofl. Rådstugu-Rätten,
frikände Ordföranden, Herr Justitie-Borgmä-