Her EI OLUTIVIEL DOrJAD ITVID AUDULVICIE I AVCINTLUtU, UU IVIV NVIVE TTT Domftol, fedan arfwet til Swerige blifmwit indraget, godkänt fås vomålet, Hdgfta Domfiolens Beflut fan ci Sfwerklagad, det är ett gållande bewis att Puldhau haft orått — Puldhaun är twungen att tro det. Föreftådningen att, då twiften, enligt Högfta Domfiolenå egen åfigt, bort bedSmmag af Demerary Domftol, Puldhau blifwit Berdf: mwad en wigtig rått, derigenom att en annan, och fåledes obehörig Domftol, afddmt den, är, om oc grundad i lag, oriftig, oh Pulhaus fordran, att blifwa dömd af obehörig Domfiol, orättvis. DÅ det endaft oh alenaft berodde af Fåranderna att bewakfa eller förfumma fin rått — att flåmma til Swenff eler Deme rary Domftol; och då Puldanu i defa affeenden ide hade någon förbindelfe eder inwerfan, få funde wål Puldtau ej infe, att dens na honom ålagde förluft af en hufmwudfaflig rått war råttfårdigad genom farhbågan för den obehöriga winft, fom han funde göra ders före, att twiften genom Fårandernas egen tilftådning blifmwit för: flyttad från den behöriga Domsråtten. Puldau trodde ej att rättwifan beftod deri, att göra orått åt den ene, för ait förefomma en fielfwållad förlnft för den ans dra; och funde derföre å ena fioan ei infe någon förpligtelfe för fig att förlora fin lagliga rått derföre, att Fåranderne fördröjt i 6 å yppandet af fitt anfpråf emot honom, och fielfwe fråmt til obehörig Domfiol; oh andra fidan ej uppfatta det trängande bepofwet för HSga Domftolen att gå Demerary Domftolens pråf: ning i förmwåg, då frågan ej handlade om någon wmerfftållighetås åtgård, eder fielfwa delningen af Egendomen, utan om rättigheten att få delas hwilfen twift fyntes wara oberoende af frågan: hwar Cgendomen fanns, och hmwarifmer Demerary Domfiok, om Ffårans derne fjelfwe ej fruftat pråfningen Dderflåded, är behörig och oder hindrad att dömma i denna flund. Puldau föreftållde fig: att, om han fule anfeå fom arfs winge, ban, lifa få wål fom Filen, bort i råttan tid och lagligen få fånnedom om de anfpråf, hwarigenom def rått antingen frulle tillintetgöras, eder minffa8, och att denna def rått ej funde gå förlorad genom hemliga aftal emellan 2:ne andra perfoner, få art fårandernag Sfwerensfommelfe med Filen, hwarigenom de wmöjlis gen funnat bewara fin talan emot denne, dod ide funde Hhwars fen förbinda Pulbauw eler Återgifwa Fåranderne en emot honom förfummad rått. Puldau betwiftade möjligheten deraf, att def förening med Filen, då denne ej flandrat den, Funde upphäfmwas på Fåranders ne3 påftående, att Filen gifwit Puldau för mydet. Men Puldau hade påtagligen orått uti aa defa förefålds ningar, ehuru de warit delade af 18 erfarne, för upplyåning oc råttstånsla wårdade Domare — ty 4 Ledamdter i Högfta Dom: fiolen ogillade dem. En wis man har en gång wmwågat den fatfen, att ingenting nytt ffer under folen, Men nu, då denna twift fal börjag änyo mid Högtårade vuftitiesKolegium, och utföras efter Swenft råttegångåsordning, men afdömmas efter Demerary lag, få företer fig wiperligen nå: got nytt — något, fom förr aldrig frett. Räåttegångåsordningen förhåller fig til lagen, fom Flåderna tid IC our ULUUVIS EREE NET Den liknar en harlefing flådnad, der hwar lapp har olifa fårg, Men i hwilfen förlågenhet förfåtteå parten od Domaren? Den förre, om fafen är mård Ffoflinaden, oM ban i bfrigt fan ffaffa fig uttändffe relationer, Fan möjligen oc få ett bewis om Demerary lag til fin fördel; men har han ife penningar, efter inga utlåndffa förbindelfer, om, i följd deraf, ej fan ffaffa fig upplysning om lagen — då är han förlorad, ej beftåmdt ders före, att han har orått, utan derföre, att han ei har pengar och relationer — 0oM defa a:ne omfåndigheter, fom mwål möjligen nå: gon gång funnat wara hemliga driffiedrar, äro nu uppenbara wilfor för möjligheten att förfmara fin rått. Men Domaren! Def frådning måfte dot, efter hwad man biligt fan förefiålla fig, wara ändå mera fintkig. Sorlågenheten, då han ffat dömma, utan att fånna lagen; pligten, fom förbjuder honom att dömma, då han fielf ei wet, om han dömmer råttwift eler ej; fammetsfriden fom oroad, då han ffall bryta fin ed; åro otwifwelaftigt betänfFlighbeter, fom göra war let fwårt emellan dem, och Iydnaden för Högfte Domftolens Beflut, Ett fwårt mal, i fanning, för den fammwetsgranne och för råttwifan nitålffande Domaren — hwars lugn hwilar på Sf wertygelfen, att han dömt efter lagen, fom han äger pligten att fånna, Oh fan Swenfle Domaren, då han dömmer efter Demerary lag, äga denna Sfwertygeife? Kan han mwara wif derpå, att deg Dom, i flålet för att innefatta en bylning åt råttroifan, ej blif: wer ett paffil derpå, Är det likgiltigt om Domaren Fånner lagen eler ej — år det nog för behörigheten att wara Domare, att af hela lagfiifts ningen fånna blott den paragraf, fom parten förewifars då är oc likgiltigt, BHwilfen fom år domare; då behöfier denne ej att anmwänha en fior del af fin tid, att teoretift och vpraftifft förs ffaffa fig en fann urffiljning cd tläter Tunffap om lagen. Defa egenffarer åro Sfmwerflddiga, då domarefallet inffråntes tid låfandet oh antagandet af ett lagbud, utan affecnde på def famband, och jemföretfen med andra lagrum, Domen år dod nu oåterfaleligen gifwen, — Följderna deraf tillhöra en framtid. — Den ffal uppdaga, hwilfa nya förhålans den funna uppfomma, och buru många offer måfte fatta för den nu grundlagde princiven, att Smwenffa lagen ej är tilrådlig för Swenffa Follet, odh ej ger fåkert fydd åt def rättigheter. Uti detta Högfta Domftolens Beflut, deltogo dot ej Herrar VuflitiesNåden Lagerheim, Hård och Nofen. Den opartife granffaren — bet oförmwillade omdömet åger wiferligen en rått, att inom fig fielf afgöra mwårdet af de pttras de olifa meningarne, och å bwilfendera fidan råttwifan och aftnins gen för lagarne blifwit mer eller mindre wårdad. Uti Domaresregeln: EN god Domare är bättre ån god Lag — der en ond od oråttis Domare år, der bhielrer god Lag ej — ty ban wrånger od går orått efter fitt finnes ligger en utmåärs fFelfe åt den upplyfte oh råtemwife Domaren, fom mera, ån någon annan belöning måfte hedra oM tilfredåftåda honom, Det witsse ordet, att han har mera wårde än en god Lag, och att den tryggas bet åt medborgare, fom denne lofwar, endaft fan mwinnag genom def råttwifa oh infigter att anmwäånda Lagen, fom ett fyddante wapen emot mwåldet, anwifar bonom det förfta hedersrum i famhål: let, dit han oc ledfagag af ett tadfamt Folf8 mwöårdnad.