Her EI OLUTIVIEL DOrJAD ITVID AUDULVICIE I AVCINTLUtU, UU IVIV NVIVE TTT
Domftol, fedan arfwet til Swerige blifmwit indraget, godkänt fås
vomålet,
Hdgfta Domfiolens Beflut fan ci Sfwerklagad, det är ett
gållande bewis att Puldhau haft orått — Puldhaun är twungen
att tro det.
Föreftådningen att, då twiften, enligt Högfta Domfiolenå egen
åfigt, bort bedSmmag af Demerary Domftol, Puldhau blifwit Berdf:
mwad en wigtig rått, derigenom att en annan, och fåledes obehörig
Domftol, afddmt den, är, om oc grundad i lag, oriftig, oh
Pulhaus fordran, att blifwa dömd af obehörig Domfiol, orättvis.
DÅ det endaft oh alenaft berodde af Fåranderna att bewakfa
eller förfumma fin rått — att flåmma til Swenff eler Deme
rary Domftol; och då Puldanu i defa affeenden ide hade någon
förbindelfe eder inwerfan, få funde wål Puldtau ej infe, att dens
na honom ålagde förluft af en hufmwudfaflig rått war råttfårdigad
genom farhbågan för den obehöriga winft, fom han funde göra ders
före, att twiften genom Fårandernas egen tilftådning blifmwit för:
flyttad från den behöriga Domsråtten.
Puldau trodde ej att rättwifan beftod deri, att göra orått
åt den ene, för ait förefomma en fielfwållad förlnft för den ans
dra; och funde derföre å ena fioan ei infe någon förpligtelfe för
fig att förlora fin lagliga rått derföre, att Fåranderne fördröjt i
6 å yppandet af fitt anfpråf emot honom, och fielfwe fråmt til
obehörig Domfiol; oh andra fidan ej uppfatta det trängande
bepofwet för HSga Domftolen att gå Demerary Domftolens pråf:
ning i förmwåg, då frågan ej handlade om någon wmerfftållighetås
åtgård, eder fielfwa delningen af Egendomen, utan om rättigheten
att få delas hwilfen twift fyntes wara oberoende af frågan: hwar
Cgendomen fanns, och hmwarifmer Demerary Domfiok, om Ffårans
derne fjelfwe ej fruftat pråfningen Dderflåded, är behörig och oder
hindrad att dömma i denna flund.
Puldau föreftållde fig: att, om han fule anfeå fom arfs
winge, ban, lifa få wål fom Filen, bort i råttan tid och lagligen
få fånnedom om de anfpråf, hwarigenom def rått antingen frulle
tillintetgöras, eder minffa8, och att denna def rått ej funde gå
förlorad genom hemliga aftal emellan 2:ne andra perfoner, få art
fårandernag Sfwerensfommelfe med Filen, hwarigenom de wmöjlis
gen funnat bewara fin talan emot denne, dod ide funde Hhwars
fen förbinda Pulbauw eler Återgifwa Fåranderne en emot honom
förfummad rått.
Puldau betwiftade möjligheten deraf, att def förening med
Filen, då denne ej flandrat den, Funde upphäfmwas på Fåranders
ne3 påftående, att Filen gifwit Puldau för mydet.
Men Puldau hade påtagligen orått uti aa defa förefålds
ningar, ehuru de warit delade af 18 erfarne, för upplyåning oc
råttstånsla wårdade Domare — ty 4 Ledamdter i Högfta Dom:
fiolen ogillade dem.
En wis man har en gång wmwågat den fatfen, att ingenting
nytt ffer under folen,
Men nu, då denna twift fal börjag änyo mid Högtårade
vuftitiesKolegium, och utföras efter Swenft råttegångåsordning,
men afdömmas efter Demerary lag, få företer fig wiperligen nå:
got nytt — något, fom förr aldrig frett.
Räåttegångåsordningen förhåller fig til lagen, fom Flåderna tid
IC our ULUUVIS EREE NET
Den liknar en harlefing flådnad, der hwar lapp har olifa fårg,
Men i hwilfen förlågenhet förfåtteå parten od Domaren?
Den förre, om fafen är mård Ffoflinaden, oM ban i bfrigt
fan ffaffa fig uttändffe relationer, Fan möjligen oc få ett bewis
om Demerary lag til fin fördel; men har han ife penningar,
efter inga utlåndffa förbindelfer, om, i följd deraf, ej fan ffaffa
fig upplysning om lagen — då är han förlorad, ej beftåmdt ders
före, att han har orått, utan derföre, att han ei har pengar och
relationer — 0oM defa a:ne omfåndigheter, fom mwål möjligen nå:
gon gång funnat wara hemliga driffiedrar, äro nu uppenbara
wilfor för möjligheten att förfmara fin rått.
Men Domaren! Def frådning måfte dot, efter hwad man
biligt fan förefiålla fig, wara ändå mera fintkig.
Sorlågenheten, då han ffat dömma, utan att fånna lagen;
pligten, fom förbjuder honom att dömma, då han fielf ei wet, om
han dömmer råttwift eler ej; fammetsfriden fom oroad, då han
ffall bryta fin ed; åro otwifwelaftigt betänfFlighbeter, fom göra war
let fwårt emellan dem, och Iydnaden för Högfte Domftolens Beflut,
Ett fwårt mal, i fanning, för den fammwetsgranne och för
råttwifan nitålffande Domaren — hwars lugn hwilar på Sf
wertygelfen, att han dömt efter lagen, fom han äger pligten
att fånna,
Oh fan Swenfle Domaren, då han dömmer efter Demerary
lag, äga denna Sfwertygeife? Kan han mwara wif derpå, att deg
Dom, i flålet för att innefatta en bylning åt råttroifan, ej blif:
wer ett paffil derpå,
Är det likgiltigt om Domaren Fånner lagen eler ej — år
det nog för behörigheten att wara Domare, att af hela lagfiifts
ningen fånna blott den paragraf, fom parten förewifars då är
oc likgiltigt, BHwilfen fom år domare; då behöfier denne ej att
anmwänha en fior del af fin tid, att teoretift och vpraftifft förs
ffaffa fig en fann urffiljning cd tläter Tunffap om lagen.
Defa egenffarer åro Sfmwerflddiga, då domarefallet inffråntes
tid låfandet oh antagandet af ett lagbud, utan affecnde på def
famband, och jemföretfen med andra lagrum,
Domen år dod nu oåterfaleligen gifwen, — Följderna deraf
tillhöra en framtid. — Den ffal uppdaga, hwilfa nya förhålans
den funna uppfomma, och buru många offer måfte fatta för den
nu grundlagde princiven, att Smwenffa lagen ej är tilrådlig för
Swenffa Follet, odh ej ger fåkert fydd åt def rättigheter.
Uti detta Högfta Domftolens Beflut, deltogo dot ej Herrar
VuflitiesNåden Lagerheim, Hård och Nofen.
Den opartife granffaren — bet oförmwillade omdömet åger
wiferligen en rått, att inom fig fielf afgöra mwårdet af de pttras
de olifa meningarne, och å bwilfendera fidan råttwifan och aftnins
gen för lagarne blifwit mer eller mindre wårdad.
Uti Domaresregeln: EN god Domare är bättre ån god Lag
— der en ond od oråttis Domare år, der bhielrer god Lag ej —
ty ban wrånger od går orått efter fitt finnes ligger en utmåärs
fFelfe åt den upplyfte oh råtemwife Domaren, fom mera, ån någon
annan belöning måfte hedra oM tilfredåftåda honom, Det witsse
ordet, att han har mera wårde än en god Lag, och att den tryggas
bet åt medborgare, fom denne lofwar, endaft fan mwinnag genom
def råttwifa oh infigter att anmwäånda Lagen, fom ett fyddante
wapen emot mwåldet, anwifar bonom det förfta hedersrum i famhål:
let, dit han oc ledfagag af ett tadfamt Folf8 mwöårdnad.