PR PPOM Me PVE TVEISULIEs,p ULUEB Uulbtdb vLEd jelf Aafbört någon pretention efter anfpråf af medarfwinge, blifmwit tterligare förfåfrad genom preftriptionstid? Stan detta fårandernas fel förändra em oMå Pulhau, famt denne fednared rått? Gade Fåranderne ej gjort denna förening med Filen, och erigenom flåängt wågen för fig, att funna af honom få fin rått; å bade Sildn owiltorligen, om den warit laglig, blifmwit dömd tt betala den, och Grofhandlaren Vulhau hade då aldrig fommit fråga, oc aldrig hårom med Ffåranderne funnat få någon twift. Nu funde Grofhandlaren Puldhau ife hindra fåranderne tt begå detta fel; hbwarföre fal ban då plifta derföre? Owars öre ffall han inwedlag i en rättegång, och få i anfwar Dders Öre, att KommerfeRådet Filen, genom en för fig nyttig föres ing, förminffat fin anfwarigbet fom Univerfalsarfwinge? Skulle wål Grofhandtaren Pulbau bhafwa mindre rått, od å nya pligter derföre, att Fåranderne på eget bewåg, gjorde en Hof förening med Filen? Skulle wål GBrofhandtlare Puldhaus lagliga Fontraft med silen förlora fin förbindelfe och Fraft derföre, att Filen betalt åranderne mindre ån defe fordrat, men dot mwarit nöjde att taga? Detta, eler att förtlifa fig med den behårige parten, war oc ej fåranderneg enda fel. De hade en owilforlig pligt, att, då de wille anfe Pulhau Tom rfwinge, od fåledes göra hans rått ftridig, antingen Sfwerenss Omma med honom, eller emot honom wid Domftolen i Demerarv, il hwarg8 domsårått frågan utcflutuuve Hörde, anmäla fitt ans pråf på arf. Pulbaus ofiridiga rått war det, att, då han ej erfånde arfs: wretentionen, derom få tmwifta wid behörig domfiol. Denna rått, fom war för honom få ytterft dyrbar, ty derå erodde wifheten att blifwa råttwit ddmd, oh mdiligheten att funna å ett faf: ad lagfunnigt förfwar, har ban aldrig fielf förwers at; frulle då wäl en annan funna berSfma honom denna rått? Pulle den mål möjligen funna gå förlorad genom fårandernag iläfmwentyrs uppfåtliga förfummelfe af en dem föreffrifiwen pligt, tt, inom wif tid, och wid behörig domftol, göra fin rått gållande? LV ElE 8IHIVltp,; TULE vu förhållandet emellan Om en få maftpåliggande förfummelfe, fom att ej i råttan. id, och mid behörig domftiol anmäla fitt fraf, i lagen firaffad med Orluft af al talan, funde medföra och belönas med den wigtiga Srdelen, att få en twift förflyttad från behörig til obehörig doms ol, och derigenom Funna göra ala de förbindelfer och förhådlane en omwerffamme, fom wid förra Domfiolen gjort utgången anse ingen olydflig eller åtminftone ofåfer, då wore det ej mera en Srtienft att iafttaga fina pligter, då ffulle och den, fom meft förs ummat fin rått, båft och fåfraft berwara fina anfprår, Detta firider dot nog mydet emot begreppet om den rått: sifa, fom är få fant uttrydt i lagen: Ci må den ene den ans ra8 rått förwerfa — oM lagen, fom tydligen friadgar anfvars följd för warje förfummelfe. Nu bade dot Fåranderne genom twenne hufwudfakliga fel oh örfummelfer ftrångt wmwågen för fin talan; förft då de ide utfört en emot, utan förlift fig med behårige parten, och fedan, då de ji råttan tid, och wid behörig Dowmfol, utfråft af Pulhau hwad e wille affordra honom. NF förra förfummelfen, et funeå, rättåmwidriga följd, uppfiod den mårfwårdiga, od, fom att den emot PVulbau började råttes tl BUUVL CULE BUIUVE IM 8IIINLVVIH Vi, Ulull vu BUUC TVLIVER ji åfmwen genom preffristion förfåfrade rått, oh Ffåranderne deremot befria8 från alla fina förbindelfer efter Demerary lag oh återfå allt hwad de genom fin förfummelfe, både efter denna och Smwenff lag , förwertat. För den, fom bhåri finner bewifen på den bhögfta oordning, och ett förnefande både af rått oh formerna derföre, ffa den frå: gan förefalla naturlig: Ligger det få ftor wigt derpå, att ffaffa fåranderne godtgö: relfe för deras fel, att ala principer för rätt ffola uppoffras, och det beligafie Swenffe medborgaren åger: belgden af lagen, oh trygghet derunder, ffall lemnas til fprig blott derföre, att någre individer på ett onaturligt fått, oh i oriftig wåg, fordrat erfått: ning för hwad de fielfwe förfummat att i laglig ordning oh lags ligt fått vrfa? Förtienar då den enwisdet, med hwilfen Fåranderne börjat och fullföljt twiften wid Smwenff Domfiol, offret både af ordning, lag oh Puldhaus rått? S I defe fåt hafmwa Domftolarne wid räåttegångens afgörande fåftat det affeende, att Högtårade IJuftitieKolegium, på grund af föreningen emellan Puldhau oh Filen, bhwilfen ej funde lagligen Flandrag af Ffårandernes HQdgådle NÄdtugusRåtten: häde på denna grund och med affeende derpå, att Demerary lag ej Ffunde mid Swenff Domftol tillämpas; oc KHögloff. Kongl. Hof:Råtten: att twiften ej blifwit börlad wid Demerary, utan Smwenff Domfol, oh fålede8 borte bedömmas efter Swenff lag, och de parterne emellan flus tade aftal, ogilat Fåromålet. Onr defe Domflut hade ded ala Domare warit enige, med undantag af en ung i Kongl. Hof-Råtten adjungerad Ledamot, bwilfen, utan affeende på förbindelfen af den åberopade Lagen och Eden, ite fann betänflighet derwid, att döma efter Demerary lag, ocM, obefymrad om hwad denna i Sfrigt innebåller, och hwarSfwer GroBhandlaren Puldau aldrig haft tilfåle att yttra fin fånnedom, antagit det nåmnde Flandrade bewifet af främmande om ofinde perfoner, fåfom gållande för lag, of förbindande Puldau. Rafft war detta beflut fattade — men fFnuten war derigenom ändot ej löft — den måfte derföre afbuggag8, och Kontra: tet emellan Puldau och Filen, bhwilfet ingen af Kontrabenterne Flandrat, upphåfdes på ett fådant fått, att Puldau, med förluft af alla till Filen gjorde uppoffringar, dAfwen förlorade alla fina betingade råttigheter. Djerfbeten i detta Beflut, det wågade i tanfen, förmwånade men rubbade ej Högloft, Kongl Hof-Nåttens omdöme, förfivaradt emot förförelfen af nya läror, lifa mydet af en widMtrått erfaren: bet oh fann upplyåning, fom af en warm Fånsla för pligten att frilja rått, i enlighet med lagen. Det tilmwann fig dot förft affeende i Kongl. Nedre RNevifionen, och fedan af pluraliteten utaf Konungens Högfta Domfol, fom uppfattade och godfånde ideen, men gaf åtminftone åt Pulbau den rått, att få yttra fig, och förfwara fig, om han funde, efter Demerary lag, Domen oh frålen derföre, äro dot förtjente of uppmårks fambeten. Den innefattar förft ett erfånnande, att denna twift bort upptagas oc afdobmas wid Demerary domfiol, hwilfet fmårligen fan förflarag8 annorlunda, ån fom ett medgifmande, att Högfte Domfolen warit obehörig att afdSmma twiten: tv hwad fom bort