PR PPOM Me PVE TVEISULIEs,p ULUEB Uulbtdb vLEd
jelf Aafbört någon pretention efter anfpråf af medarfwinge, blifmwit
tterligare förfåfrad genom preftriptionstid?
Stan detta fårandernas fel förändra
em oMå Pulhau, famt denne fednared rått?
Gade Fåranderne ej gjort denna förening med Filen, och
erigenom flåängt wågen för fig, att funna af honom få fin rått;
å bade Sildn owiltorligen, om den warit laglig, blifmwit dömd
tt betala den, och Grofhandlaren Vulhau hade då aldrig fommit
fråga, oc aldrig hårom med Ffåranderne funnat få någon twift.
Nu funde Grofhandlaren Puldhau ife hindra fåranderne
tt begå detta fel; hbwarföre fal ban då plifta derföre? Owars
öre ffall han inwedlag i en rättegång, och få i anfwar Dders
Öre, att KommerfeRådet Filen, genom en för fig nyttig föres
ing, förminffat fin anfwarigbet fom Univerfalsarfwinge?
Skulle wål Grofhandtaren Pulbau bhafwa mindre rått, od
å nya pligter derföre, att Fåranderne på eget bewåg, gjorde en
Hof förening med Filen?
Skulle wål GBrofhandtlare Puldhaus lagliga Fontraft med
silen förlora fin förbindelfe och Fraft derföre, att Filen betalt
åranderne mindre ån defe fordrat, men dot mwarit nöjde att taga?
Detta, eler att förtlifa fig med den behårige parten, war
oc ej fåranderneg enda fel.
De hade en owilforlig pligt, att, då de wille anfe Pulhau Tom
rfwinge, od fåledes göra hans rått ftridig, antingen Sfwerenss
Omma med honom, eller emot honom wid Domftolen i Demerarv,
il hwarg8 domsårått frågan utcflutuuve Hörde, anmäla fitt ans
pråf på arf.
Pulbaus ofiridiga rått war det, att, då han ej erfånde arfs:
wretentionen, derom få tmwifta wid behörig domfiol.
Denna rått, fom war för honom få ytterft dyrbar, ty derå
erodde wifheten att blifwa råttwit ddmd, oh mdiligheten att funna
å ett faf: ad lagfunnigt förfwar, har ban aldrig fielf förwers
at; frulle då wäl en annan funna berSfma honom denna rått?
Pulle den mål möjligen funna gå förlorad genom fårandernag
iläfmwentyrs uppfåtliga förfummelfe af en dem föreffrifiwen pligt,
tt, inom wif tid, och wid behörig domftol, göra fin rått gållande?
LV ElE 8IHIVltp,; TULE vu
förhållandet emellan
Om en få maftpåliggande förfummelfe, fom att ej i råttan.
id, och mid behörig domftiol anmäla fitt fraf, i lagen firaffad med
Orluft af al talan, funde medföra och belönas med den wigtiga
Srdelen, att få en twift förflyttad från behörig til obehörig doms
ol, och derigenom Funna göra ala de förbindelfer och förhådlane
en omwerffamme, fom wid förra Domfiolen gjort utgången anse
ingen olydflig eller åtminftone ofåfer, då wore det ej mera en
Srtienft att iafttaga fina pligter, då ffulle och den, fom meft förs
ummat fin rått, båft och fåfraft berwara fina anfprår,
Detta firider dot nog mydet emot begreppet om den rått:
sifa, fom är få fant uttrydt i lagen: Ci må den ene den ans
ra8 rått förwerfa — oM lagen, fom tydligen friadgar anfvars
följd för warje förfummelfe.
Nu bade dot Fåranderne genom twenne hufwudfakliga fel oh
örfummelfer ftrångt wmwågen för fin talan; förft då de ide utfört
en emot, utan förlift fig med behårige parten, och fedan, då de
ji råttan tid, och wid behörig Dowmfol, utfråft af Pulhau hwad
e wille affordra honom.
NF förra förfummelfen,
et funeå, rättåmwidriga följd,
uppfiod den mårfwårdiga, od, fom
att den emot PVulbau började råttes
tl BUUVL CULE BUIUVE IM 8IIINLVVIH Vi, Ulull vu BUUC TVLIVER ji
åfmwen genom preffristion förfåfrade rått, oh Ffåranderne deremot
befria8 från alla fina förbindelfer efter Demerary lag oh återfå
allt hwad de genom fin förfummelfe, både efter denna och Smwenff
lag , förwertat.
För den, fom bhåri finner bewifen på den bhögfta oordning,
och ett förnefande både af rått oh formerna derföre, ffa den frå:
gan förefalla naturlig:
Ligger det få ftor wigt derpå, att ffaffa fåranderne godtgö:
relfe för deras fel, att ala principer för rätt ffola uppoffras, och
det beligafie Swenffe medborgaren åger: belgden af lagen, oh
trygghet derunder, ffall lemnas til fprig blott derföre, att någre
individer på ett onaturligt fått, oh i oriftig wåg, fordrat erfått:
ning för hwad de fielfwe förfummat att i laglig ordning oh lags
ligt fått vrfa?
Förtienar då den enwisdet, med hwilfen Fåranderne börjat
och fullföljt twiften wid Smwenff Domfiol, offret både af ordning,
lag oh Puldhaus rått? S
I defe fåt hafmwa Domftolarne wid räåttegångens afgörande
fåftat det affeende, att Högtårade IJuftitieKolegium, på grund af
föreningen emellan Puldhau oh Filen, bhwilfen ej funde lagligen
Flandrag af Ffårandernes HQdgådle NÄdtugusRåtten: häde på denna
grund och med affeende derpå, att Demerary lag ej Ffunde mid
Swenff Domftol tillämpas; oc KHögloff. Kongl. Hof:Råtten: att
twiften ej blifwit börlad wid Demerary, utan Smwenff Domfol, oh
fålede8 borte bedömmas efter Swenff lag, och de parterne emellan flus
tade aftal, ogilat Fåromålet.
Onr defe Domflut hade ded ala Domare warit enige, med
undantag af en ung i Kongl. Hof-Råtten adjungerad Ledamot,
bwilfen, utan affeende på förbindelfen af den åberopade Lagen och
Eden, ite fann betänflighet derwid, att döma efter Demerary lag,
ocM, obefymrad om hwad denna i Sfrigt innebåller, och hwarSfwer
GroBhandlaren Puldau aldrig haft tilfåle att yttra fin fånnedom,
antagit det nåmnde Flandrade bewifet af främmande om ofinde
perfoner, fåfom gållande för lag, of förbindande Puldau.
Rafft war detta beflut fattade — men fFnuten war derige-
nom ändot ej löft — den måfte derföre afbuggag8, och Kontra:
tet emellan Puldau och Filen, bhwilfet ingen af Kontrabenterne
Flandrat, upphåfdes på ett fådant fått, att Puldau, med förluft
af alla till Filen gjorde uppoffringar, dAfwen förlorade alla fina
betingade råttigheter.
Djerfbeten i detta Beflut, det wågade i tanfen, förmwånade
men rubbade ej Högloft, Kongl Hof-Nåttens omdöme, förfivaradt
emot förförelfen af nya läror, lifa mydet af en widMtrått erfaren:
bet oh fann upplyåning, fom af en warm Fånsla för pligten att
frilja rått, i enlighet med lagen.
Det tilmwann fig dot förft affeende i Kongl. Nedre RNevifio-
nen, och fedan af pluraliteten utaf Konungens Högfta Domfol,
fom uppfattade och godfånde ideen, men gaf åtminftone åt Pulbau
den rått, att få yttra fig, och förfwara fig, om han funde, efter
Demerary lag,
Domen oh frålen derföre, äro dot förtjente of uppmårks
fambeten.
Den innefattar förft ett erfånnande, att denna twift bort
upptagas oc afdobmas wid Demerary domfiol, hwilfet fmårligen
fan förflarag8 annorlunda, ån fom ett medgifmande, att Högfte
Domfolen warit obehörig att afdSmma twiten: tv hwad fom bort