tag Hva OM TaltigDetell Hu cl It velln HUV TaUEL Utle Grofhandlaren Puldfau anmärkte: att han af Domflolarne ej war erfånd four arfmwinge, oh fåledes ide hade någon arfsrått, utan en Kontraktsrätt med Filen, fom ej angit fåranderna; att då en rättegång inom Swerige, ehuru lagen år denfamma, oh Dom: ftolarne lifa organiferade, ej får, utan Konungens tidftånd, upptar gaå wid obehörig domftol, det måfte wara ännu mera tydligt, att en twift om arfårått i Demerary ei fan upptagag8 och ypröfmwas wid Swenff Domflol; att han med denna anmärkning ide åfpfta: de att uteftånga Fåranderne från en möjlig rått, utan att få wifs bet derom, bhburumwida den war laglig, bhwilfen vmisbet, wid den hår i Swerige allmänna ofunnigheten om lagen i Demerary, endaft funde winna8g derigenom, att twiften, enligt fin beffaffenhet och rättegångåordningen, börjades wid Domfiolen i Demerary, der bås de faffårare och domare fånde lagen. DÅ walet af Domftol war för fåranderne fritt, men de, emot naturen af fafen, ändot wmwådjade til Swenffa Domarens pröfning, få mwådtes mistanfan, att derag rätt efter Demerery lag ej war oftridig, och att de juft derföre wille begagna partens od Domarens ofunnighet om denna lag, för att winna wid Smwenfe domftol, Hwad de ide funnat mwinna wid Demerary domftol. Domftolarne i Swerige förklarade fig dot Bbehörige att yttra fig öfwer inflåmningen. Ända til denna fiund, hade det marit en erfånd regel, att landetå domflolar oh landets lagar, Ägande ett nåra famband, äro ett belt, fom ei fan. åtffilja8, utan att delarne blifwa onyttige siter farlige, ar ucHnuw yrunoraeg vw ven Ofwertvgelfen, att det ffulle wara en lifa olaglig fom obehörig fördel för Fåranderne, om de ffulle få rättigheten att fielfwe mwålja både den domfiol de behagade, och fordra tilimpningen af Hwilfa främmande lagar, fom de funno för godt att åberopa, anfåg Grofhandlaren Pula den fednare frågan wara afgiord genom den förra; oh att fårans derne, då de fielfwe wmwalt, och ide wille medgifiwva twiftens upptas gande wid annor ån Swenff Domftol, owilforligen bade underfaftat fig en pråfning efter Swenff lag, Demerary lag fanndg ej i Swerigee — Ingen fånde, fun: de lemna upplpåning eller rådfrågas om deB innehåll. SKäåranderne-företedde mål ett bewiå, att en FN uti en Hol: ländfE tag, gifmwen för Kolonien på 1300 talet, ftadgade arfås rått åfmwen. för fufterbarng8 barn; men detta war ej lagen, det war ett obeedigadr bewis af perfoner, ofånde tid trowårdigbet och omdömesgåfwa, tilfommet möjligen genom alla derifrån flytande miftag, til och med af Sfwerfåttaren. Deraf upplyftes, om och affende funde fåftas derå, oh om Groghandlaren Puldau ån funde dömmas på och efter ett få bes ffaffadt bemwis, dod ei mera, ån en paragraf i arfsslagen; men ei bwad denna i dfrigt innehåller, i affeende på forma oh is afttagelfer, hwilfa äro miltoren för rättigheten, och fåtedeg lifa wåfendtliga fom denna. Blottflåld emellertid för faran att dömmas efter obefanta per: fonerå intyg, om lagbud i en fråmmande lag, erhöll Broghandlas ren Puldau, på giord förfrågan, den upplygningen från Demerary, att foftnaden at få Demerary lag i fin helhet, tildfmwentyrs ej ffulle uppmwågas af twiften8 wårde, oM att fwårigheterne derwid i Sfrigt woro få många och flora, att det grånfade til en or möjlighet , att få wigbhet om en lagftiftning, fom i wiga fal j-m au lag, Ja, SL DUgRe anlvalltaletk verat, av lt VIivutl vW cc PUL äga tilfådle att funna förfwmara fig med lagen, då han efter den. anfafles. Det är ife ett råttetidfiånd, oh ide förenligt med fame hbållsffit, att den ene får begagna en lag, fom den andre år urftåndfatt att fånna. oh Åberopa. Det är, både efter moralen oh lagen, ett rysligt brott, aft wäånda dödande wapen emot en omwåpnad; men år det ett mindre, att berdfwa en annan fin egendom, derigenom, att han ftådleg utom lagen8 fivdd? Tmwiften bår utgår ej ett ifoleradt faktum, fom fan uppfattas i ett lagbud; den innefattar ett i ala lånderå ciwillag lifa wigs tigt fom midlyftigt Ämne: arfös oh teftamentåslagarne, bhvwilka ej funna afbandlag, eller uttryda8 i ett, utan ofta i flere hun: drade lagbud, fom alla äro förenade, lift lånfarne i en fedja, alla äga ett famband uti den werfande principen, fom går det omöjligt, att I58ryda en länk, ufan att frada det hela, och att förflå ett bud, utan att fänna de Sfriga. Den Domare, fom ffule, med Ffånnedom blott om en paras graf i Swenffa lagen, afodmma en twif om arf och teftamente, wore en bhbögft offidflig domare, ty han funde ej dömma råttmwift, ej efter lagen. Antagom, för att med tvdliga exempel bemwifa detta, att Doms ftolen i Demerary wille föåretaga fig att efter Swenff tag afgås ra en arfs. och teftamentåtiwift, uppfommen i Swerige. Den ene parten fiyrkfer då med intyg af flera perfoner, att firiftligen författadt och bewitinast, Mall gäddan ockementer fork dr Han flyrfer med I S 2 Kap. ÄrfdasBalken: barn efter fladsrått årfwa lifa. Motparten, fom ej fånner, oh cj fan förfwara fig efter Swenff lag, och Domaren, fom ej fan deraf tilåmpa mera, ån den uppgifne paragrafen, godfånner både teftamentet och arföråte ten; men wore twiften förd mid Smwenff domflol; om lagen i fin helhet wore fånd och funde tidämpas, få ogillades teftamentet, om det antingen ej wore lagligen bewafadt, eller Årfd egendom more bortgifwen; och den åberopade Stads8Råtten upphörde, om egens domen fannå på landet. Den ene parten frude fåledes omilforligen förlora al fin i lagen grundade rått, och den bhögfta orittwifa ffulle begåå, blott derföre, att twiften blifmit upptagen wid en obehårig Domftol, och att denne Domftol dömt efter en för denfamma fråmmande lag. Om oc ide någon tydlig och beftåmd lag fredade Swenffe medborgaren från olytan af en fådan frådning, få borde dod rättwifans röft oh fäånstan af bilighet i fig fielf wara nog ftark, för att warna Domaren för faran, att fjelf berdfwa fig ala medel att wara råttmwis. Med bäåfta milja, fan han dod bhandta oråttwift, utan att åga tilfredaftållelfen af den egna Öfwertygelfen, fom fan gifmwa ffvdd för alla andra miftag, ån de, fom grundag på åberopandet af en ofånd lag, ty han har då fjelf famtvet tid fitt migtag, Härtill fom den wigtiga omfråndigheten: att GSrofhands laren Puldjau ej war erkänd arfroinge. Han hade afflått fin rått till KommerfesNådet Filen, fom, med Domfloleng bifall, war den ende lagliga arfwingen. Det war fåledeå med denne fednare, hbwvilfen innehade arfwet och anfwaret för ala anfpråt 4 flerbhufet, fom Fåranderne borde twifta, och att borgareg