tag Hva OM TaltigDetell Hu cl It velln HUV TaUEL Utle
Grofhandlaren Puldfau anmärkte: att han af Domflolarne ej war
erfånd four arfmwinge, oh fåledes ide hade någon arfsrått, utan
en Kontraktsrätt med Filen, fom ej angit fåranderna; att då
en rättegång inom Swerige, ehuru lagen år denfamma, oh Dom:
ftolarne lifa organiferade, ej får, utan Konungens tidftånd, upptar
gaå wid obehörig domftol, det måfte wara ännu mera tydligt, att
en twift om arfårått i Demerary ei fan upptagag8 och ypröfmwas
wid Swenff Domflol; att han med denna anmärkning ide åfpfta:
de att uteftånga Fåranderne från en möjlig rått, utan att få wifs
bet derom, bhburumwida den war laglig, bhwilfen vmisbet, wid den hår
i Swerige allmänna ofunnigheten om lagen i Demerary, endaft
funde winna8g derigenom, att twiften, enligt fin beffaffenhet och
rättegångåordningen, börjades wid Domfiolen i Demerary, der bås
de faffårare och domare fånde lagen.
DÅ walet af Domftol war för fåranderne fritt, men de,
emot naturen af fafen, ändot wmwådjade til Swenffa Domarens
pröfning, få mwådtes mistanfan, att derag rätt efter Demerery
lag ej war oftridig, och att de juft derföre wille begagna partens
od Domarens ofunnighet om denna lag, för att winna wid Smwenfe
domftol, Hwad de ide funnat mwinna wid Demerary domftol.
Domftolarne i Swerige förklarade fig dot Bbehörige att yttra
fig öfwer inflåmningen.
Ända til denna fiund, hade det marit en erfånd regel, att
landetå domflolar oh landets lagar, Ägande ett nåra famband, äro
ett belt, fom ei fan. åtffilja8, utan att delarne blifwa onyttige
siter farlige, ar ucHnuw yrunoraeg vw ven Ofwertvgelfen, att det
ffulle wara en lifa olaglig fom obehörig fördel för Fåranderne,
om de ffulle få rättigheten att fielfwe mwålja både den domfiol de
behagade, och fordra tilimpningen af Hwilfa främmande lagar, fom
de funno för godt att åberopa, anfåg Grofhandlaren Pula
den fednare frågan wara afgiord genom den förra; oh att fårans
derne, då de fielfwe wmwalt, och ide wille medgifiwva twiftens upptas
gande wid annor ån Swenff Domftol, owilforligen bade underfaftat
fig en pråfning efter Swenff lag,
Demerary lag fanndg ej i Swerigee — Ingen fånde, fun:
de lemna upplpåning eller rådfrågas om deB innehåll.
SKäåranderne-- företedde mål ett bewiå, att en FN uti en Hol:
ländfE tag, gifmwen för Kolonien på 1300 talet, ftadgade arfås
rått åfmwen. för fufterbarng8 barn; men detta war ej lagen, det
war ett obeedigadr bewis af perfoner, ofånde tid trowårdigbet och
omdömesgåfwa, tilfommet möjligen genom alla derifrån flytande
miftag, til och med af Sfwerfåttaren.
Deraf upplyftes, om och affende funde fåftas derå, oh om
Groghandlaren Puldau ån funde dömmas på och efter ett få bes
ffaffadt bemwis, dod ei mera, ån en paragraf i arfsslagen; men
ei bwad denna i dfrigt innehåller, i affeende på forma oh is
afttagelfer, hwilfa äro miltoren för rättigheten, och fåtedeg lifa
wåfendtliga fom denna.
Blottflåld emellertid för faran att dömmas efter obefanta per:
fonerå intyg, om lagbud i en fråmmande lag, erhöll Broghandlas
ren Puldau, på giord förfrågan, den upplygningen från Demerary,
att foftnaden at få Demerary lag i fin helhet, tildfmwentyrs ej
ffulle uppmwågas af twiften8 wårde, oM att fwårigheterne derwid
i Sfrigt woro få många och flora, att det grånfade til en or
möjlighet , att få wigbhet om en lagftiftning, fom i wiga fal
j- -m -
au lag, Ja, SL DUgRe anlvalltaletk verat, av lt VIivutl vW cc PUL
äga tilfådle att funna förfwmara fig med lagen, då han efter
den. anfafles.
Det är ife ett råttetidfiånd, oh ide förenligt med fame
hbållsffit, att den ene får begagna en lag, fom den andre år
urftåndfatt att fånna. oh Åberopa.
Det är, både efter moralen oh lagen, ett rysligt brott,
aft wäånda dödande wapen emot en omwåpnad; men år det ett
mindre, att berdfwa en annan fin egendom, derigenom, att han
ftådleg utom lagen8 fivdd?
Tmwiften bår utgår ej ett ifoleradt faktum, fom fan uppfattas
i ett lagbud; den innefattar ett i ala lånderå ciwillag lifa wigs
tigt fom midlyftigt Ämne: arfös oh teftamentåslagarne, bhvwilka
ej funna afbandlag, eller uttryda8 i ett, utan ofta i flere hun:
drade lagbud, fom alla äro förenade, lift lånfarne i en fedja, alla
äga ett famband uti den werfande principen, fom går det omöjligt,
att I58ryda en länk, ufan att frada det hela, och att förflå ett
bud, utan att fänna de Sfriga.
Den Domare, fom ffule, med Ffånnedom blott om en paras
graf i Swenffa lagen, afodmma en twif om arf och teftamente,
wore en bhbögft offidflig domare, ty han funde ej dömma råttmwift,
ej efter lagen.
Antagom, för att med tvdliga exempel bemwifa detta, att Doms
ftolen i Demerary wille föåretaga fig att efter Swenff tag afgås
ra en arfs. och teftamentåtiwift, uppfommen i Swerige.
Den ene parten fiyrkfer då med intyg af flera perfoner, att
firiftligen författadt och bewitinast, Mall gäddan ockementer fork dr
Han flyrfer med I S 2 Kap. ÄrfdasBalken:
barn efter fladsrått årfwa lifa.
Motparten, fom ej fånner, oh cj fan förfwara fig efter
Swenff lag, och Domaren, fom ej fan deraf tilåmpa mera, ån
den uppgifne paragrafen, godfånner både teftamentet och arföråte
ten; men wore twiften förd mid Smwenff domflol; om lagen i fin
helhet wore fånd och funde tidämpas, få ogillades teftamentet, om
det antingen ej wore lagligen bewafadt, eller Årfd egendom more
bortgifwen; och den åberopade Stads8Råtten upphörde, om egens
domen fannå på landet.
Den ene parten frude fåledes omilforligen förlora al fin i
lagen grundade rått, och den bhögfta orittwifa ffulle begåå, blott
derföre, att twiften blifmit upptagen wid en obehårig Domftol, och
att denne Domftol dömt efter en för denfamma fråmmande lag.
Om oc ide någon tydlig och beftåmd lag fredade Swenffe
medborgaren från olytan af en fådan frådning, få borde dod
rättwifans röft oh fäånstan af bilighet i fig fielf wara nog ftark, för
att warna Domaren för faran, att fjelf berdfwa fig ala medel att
wara råttmwis.
Med bäåfta milja, fan han dod bhandta oråttwift, utan att
åga tilfredaftållelfen af den egna Öfwertygelfen, fom fan gifmwa
ffvdd för alla andra miftag, ån de, fom grundag på åberopandet
af en ofånd lag, ty han har då fjelf famtvet tid fitt migtag,
Härtill fom den wigtiga omfråndigheten: att GSrofhands
laren Puldjau ej war erkänd arfroinge. Han hade afflått fin rått
till KommerfesNådet Filen, fom, med Domfloleng bifall, war den
ende lagliga arfwingen.
Det war fåledeå med denne fednare, hbwvilfen innehade arfwet och
anfwaret för ala anfpråt 4 flerbhufet, fom Fåranderne borde twifta, och
att borgareg