hunnit Söderlänningens ora. MKrigsäran var den enda Sverige skördade, Vetenskapsmännens och vitterhetsidkarnes lagrar grodde blott i eget land. Genom användande af det lärda språk, som tillhör hela den civiliserade verlden, öppnade dock slutligen de förra den förlåt, som stängde Sverige från Europa. Linndes rykte blef derigenom Europeiskt; och, ehuru icke i så hög grad, hafva andra Svenske lärde, som författat skrifter på latinska språket, äfven vunnit en ultra-marinsk ryktbarhet. Men allt hvad författades och utkom på Svenska språket blef lika litet kändt i andra länder, som om det varit författadt i Japan. Sverige var i utlänningens ögon icke något Schlaraffenland, utan ett slags ödeland, endast uppfyldt af tvåoch fyrfotade björnar och vargar, hvilket få brydde sig om att lära känna. Tanklösa resande, som sofva i sina vagnar och fästa sig endast vid maten på våra värdshus eller annat lika litet intressant, äro ej de, som sprida ljus öfver värt nordliga land. Diplomaterne sysselsätta sig med en torftig olitik och roa sig i salongerna. Affärsmän fästa blott sin uppmärksamhet vid de direkta föremålen för deras besök. Om någon utlänning yltrar sig, så blir det vanligen i stylen af en Acerbi, hvilken utan kontroll trodde sig kunna oförskämdt ljuga, för att slippa undersöka, och dock vara intressant. Äfven eljest upplyste män i andra länder hysa ett högst skeft begrepp om vårt fädernesland, så till dess geografi. som regeringssält, lagar, ekonomi, seder m. m., och de uppgifter man läser i vissa arbeten, i tidningar, i tal vittna om den största okunnighet om Norden och om en barnslig lattrohet till löjliga sagor. Vore Svenska språket mera kändt, skulle detta mörker småningom skingras. Men få äro de, hvilka vilja göra sig mödan att studera ett främmande språk, så föga spridt, och hvi!ket man ej förmodar förvara några skatter för kunskapsbegäret, Filologer skulle det endast möjligen intressera, att lära sig ett språk, äfven med en supponerad steril och torftig litteratur. Det bör i sanning vara oväntadt och måste förvåna främmande, att vår Svenska litteratur följer tiden och i många afseenden kan mäta sig med hvilket lands som helst, när man besinnar, att det är endast i Sverige och Finland, som Svenska litterära yrodukter läsas, det vill säga, hos en population af blott 4 millioner, bland hvilka smaken för god läsning icke just är den utmärkande, under det att arbeten på Tyska, Franska och Engelska språken finna ett oräkneligt antal läsare, så inom författarnes fädernesland som utom detsamma i alla civiliserade länder, så att hvarje bokstaf af en utmåarkt författare kan anses uppvägd med guld, och han aldrig behöfver frukta för bristande afsältning. En Voltaire, en Göthe, en Valter Scott hade blott att framkasta en tanke på papperet,för att genast finna förläggare i bokhandeln, hvilka täflade att tillhandla sig manuskriptet. Våra inhemska författare äga således en förtjenst, som ej tillfyllest kan erkännas, att nemligen icke afskräckas från litterära företag af det föga hopp om ersättning LL . LG . -. ee ee Nn I or L