hunnit Söderlänningens ora. MKrigsäran var
den enda Sverige skördade, Vetenskapsmän-
nens och vitterhetsidkarnes lagrar grodde blott
i eget land. Genom användande af det lärda
språk, som tillhör hela den civiliserade verl-
den, öppnade dock slutligen de förra den för-
låt, som stängde Sverige från Europa. Linndes
rykte blef derigenom Europeiskt; och, ehuru
icke i så hög grad, hafva andra Svenske lärde,
som författat skrifter på latinska språket, äf-
ven vunnit en ultra-marinsk ryktbarhet. Men
allt hvad författades och utkom på Svenska
språket blef lika litet kändt i andra länder,
som om det varit författadt i Japan. Sverige
var i utlänningens ögon icke något Schlaraf-
fenland, utan ett slags ödeland, endast uppfyldt
af två- och fyrfotade björnar och vargar, hvil-
ket få brydde sig om att lära känna.
Tanklösa resande, som sofva i sina vagnar
och fästa sig endast vid maten på våra värds-
hus eller annat lika litet intressant, äro ej
de, som sprida ljus öfver värt nordliga land.
Diplomaterne sysselsätta sig med en torftig
olitik och roa sig i salongerna. Affärsmän
fästa blott sin uppmärksamhet vid de direk-
ta föremålen för deras besök. Om någon ut-
länning yltrar sig, så blir det vanligen i sty-
len af en Acerbi, hvilken utan kontroll trod-
de sig kunna oförskämdt ljuga, för att slippa un-
dersöka, och dock vara intressant. Äfven eljest
upplyste män i andra länder hysa ett högst
skeft begrepp om vårt fädernesland, så till
dess geografi. som regeringssält, lagar, ekono-
mi, seder m. m., och de uppgifter man läser
i vissa arbeten, i tidningar, i tal vittna om
den största okunnighet om Norden och om en
barnslig lattrohet till löjliga sagor. Vore Sven-
ska språket mera kändt, skulle detta mörker
småningom skingras. Men få äro de, hvilka
vilja göra sig mödan att studera ett främ-
mande språk, så föga spridt, och hvi!ket man
ej förmodar förvara några skatter för kun-
skapsbegäret, Filologer skulle det endast
möjligen intressera, att lära sig ett språk, äf-
ven med en supponerad steril och torftig lit-
teratur. Det bör i sanning vara oväntadt
och måste förvåna främmande, att vår Sven-
ska litteratur följer tiden och i många afse-
enden kan mäta sig med hvilket lands som
helst, när man besinnar, att det är endast i
Sverige och Finland, som Svenska litterära
yrodukter läsas, det vill säga, hos en popula-
tion af blott 4 millioner, bland hvilka smaken för
god läsning icke just är den utmärkande, under
det att arbeten på Tyska, Franska och Engelska
språken finna ett oräkneligt antal läsare, så inom
författarnes fädernesland som utom detsamma i
alla civiliserade länder, så att hvarje bokstaf af en
utmåarkt författare kan anses uppvägd med
guld, och han aldrig behöfver frukta för bri-
stande afsältning. En Voltaire, en Göthe, en
Valter Scott hade blott att framkasta en tan-
ke på papperet,för att genast finna förläggare
i bokhandeln, hvilka täflade att tillhandla sig
manuskriptet. Våra inhemska författare äga
således en förtjenst, som ej tillfyllest kan er-
kännas, att nemligen icke afskräckas från litte-
rära företag af det föga hopp om ersättning
LL . LG . -. ee ee Nn I or L