(lad lladaR ARV SFLAA Mala SRENE Rn AR AR -E WAR MB VM NM AA
befallde pigan hämta upp vin ur källaren.
Medan detta skedde, fattade Ginevra honom
sakta i armen och hviskade honom i örat:
tag på dig din kappa och begif dig genast
till min graf. Lägg stenen i ordning, som
betäcker den, på detingen må kunna misstän-
ka min uppståndelse. Skynda dig, ty härpå
beror hela mitt lifs sällhet.
Antonio gjorde som hon befallt. Ingen ha-
de ännu varit vid grafven, och snart fanns ic-
ke något spår till att den hade blifvit öpp-
nad. Slutligen gick Antonio till torget och
köpte der en dufva, ett sockerbröd och torka-
de fikon för att dermed undfägna Ginevra,
hvarefter han återvände hem. Hans uppmärk-
samhet, glädje och ömma tal tröstade och lif-
vade hans älskades sinne. Han passade upp
henne vid bordet, utsökte åt henne de bästa
styckena och var färdig att dö af sällhet, då
han såg att hon gaf företräde just åt de rät-
ter han köpt. Då aftonen inföll, lemnade han
Ginevra under sin mors och pigans vård, och
den unga qvinnan njöt en ljuf sömn, som
återgaf henne helsa och krafter. Antonio
inträdde följande morgon i Ginevras rum och
sade: målte himlen gifva dig en lycklig
dag! huru bd6nner du dig? — Hon svarade:
tack vare. himlen och dig, fullkomligt val!
alla mina plågor ha upphört?
På fyra dagar var Ginevra fullkomligt å-
terställd och lika vacker som förr. Antenio
märkte nu, att det var nödvändigt att skaffa
benne kläder. Likväl ville han förut tala
allvarsamt med henne, och vände sig derföre
till henne med dessa ord: säg mig, bästa
Ginevra, hvad beslut du fattat. Vill du skil-
ja dig från mig och återvända till din man? —
Antonio, derom är ingalunda fråga; ty jag
bar beslutat att, om du så önskar, blifva
din maka.? — Gifve Gud jag kunde äkta
dig; jag skulle då vara den lyckligaste bland
menniskor.? — Sörj icke; hör mig. Hela
staden känner att min man Francesco låtit
begrafva mig såsom död. Döden upplöser al-
la band, utom slägtskapens. Följaktligen, om
du älskar mig, Antonio, så beror det blott
på oss sjelfva att alltid lefva tillsammans.
Gack till en notarie, och som det är karleken,
hvilken knulit vårt förbund, så skola vi för-
fäkta delsamma, vore det ock inför sjelfva
biskopen, om ådet blir nödvändigt. — Då
detta skett, gaf Antonio en ring åt sin
älskade; Ginevra och sade: skulle det icke
vara i sin ordning att jag skaffade dig
nya kläder? Du har rätt, svarade
fästmön, om du vill göra mig ett nöje, så
gå till Francesco, min förra man, som har
låtit begrafva mig och derefter icke velat
mottaga mig i sitt hus; köp för hvad pris
som helst af honom nina kläder, som ännu
äro i hans våld. Men lemna icke något, hvad
det också kan kosta, så framt du älskar mig?
Antonio skyndade genast till Francesco och
köpte af honom alla Ginevras kläder,
Följande dagen begaf sig Ginevra med An-
tonios mor och en piga till kyrkan Ännunziala.
Hon skulle der möta sin nye brudgum. Knappt
LÄAda las. a ät härndra toes framåt antan fara I