(lad lladaR ARV SFLAA Mala SRENE Rn AR AR -E WAR MB VM NM AA befallde pigan hämta upp vin ur källaren. Medan detta skedde, fattade Ginevra honom sakta i armen och hviskade honom i örat: tag på dig din kappa och begif dig genast till min graf. Lägg stenen i ordning, som betäcker den, på detingen må kunna misstänka min uppståndelse. Skynda dig, ty härpå beror hela mitt lifs sällhet. Antonio gjorde som hon befallt. Ingen hade ännu varit vid grafven, och snart fanns icke något spår till att den hade blifvit öppnad. Slutligen gick Antonio till torget och köpte der en dufva, ett sockerbröd och torkade fikon för att dermed undfägna Ginevra, hvarefter han återvände hem. Hans uppmärksamhet, glädje och ömma tal tröstade och lifvade hans älskades sinne. Han passade upp henne vid bordet, utsökte åt henne de bästa styckena och var färdig att dö af sällhet, då han såg att hon gaf företräde just åt de rätter han köpt. Då aftonen inföll, lemnade han Ginevra under sin mors och pigans vård, och den unga qvinnan njöt en ljuf sömn, som återgaf henne helsa och krafter. Antonio inträdde följande morgon i Ginevras rum och sade: målte himlen gifva dig en lycklig dag! huru bd6nner du dig? — Hon svarade: tack vare. himlen och dig, fullkomligt val! alla mina plågor ha upphört? På fyra dagar var Ginevra fullkomligt återställd och lika vacker som förr. Antenio märkte nu, att det var nödvändigt att skaffa benne kläder. Likväl ville han förut tala allvarsamt med henne, och vände sig derföre till henne med dessa ord: säg mig, bästa Ginevra, hvad beslut du fattat. Vill du skilja dig från mig och återvända till din man? — Antonio, derom är ingalunda fråga; ty jag bar beslutat att, om du så önskar, blifva din maka.? — Gifve Gud jag kunde äkta dig; jag skulle då vara den lyckligaste bland menniskor.? — Sörj icke; hör mig. Hela staden känner att min man Francesco låtit begrafva mig såsom död. Döden upplöser alla band, utom slägtskapens. Följaktligen, om du älskar mig, Antonio, så beror det blott på oss sjelfva att alltid lefva tillsammans. Gack till en notarie, och som det är karleken, hvilken knulit vårt förbund, så skola vi förfäkta delsamma, vore det ock inför sjelfva biskopen, om ådet blir nödvändigt. — Då detta skett, gaf Antonio en ring åt sin älskade; Ginevra och sade: skulle det icke vara i sin ordning att jag skaffade dig nya kläder? Du har rätt, svarade fästmön, om du vill göra mig ett nöje, så gå till Francesco, min förra man, som har låtit begrafva mig och derefter icke velat mottaga mig i sitt hus; köp för hvad pris som helst af honom nina kläder, som ännu äro i hans våld. Men lemna icke något, hvad det också kan kosta, så framt du älskar mig? Antonio skyndade genast till Francesco och köpte af honom alla Ginevras kläder, Följande dagen begaf sig Ginevra med Antonios mor och en piga till kyrkan Ännunziala. Hon skulle der möta sin nye brudgum. Knappt LÄAda las. a ät härndra toes framåt antan fara I