Kalrivoskop.
TILL kor 9,
När eldklotet stiger ur hafsvågen opp
Bak rodnad sky; —
Jag skådar din bild, du! mitt framtida hopp,
Och sorger fly.
När vestanvind Icker i yrande språng
Mcå böljor små: —
Jag mins hur med lockarna dina, en gång,
Jaz lekt också.
När Nordstjernan ler i sin strålande prakt
Med vänlig nick; —
Då tror jag du skickar från hemlandets trakt
Till mig en blick.
När liljan af daggen, i vårqvällens stund,
En perla får; —
Jag tycker mig se i ditt buld-ögas rund,
En minnets tår.
När vingande biet från blomkalken flög
Med Nektar nyss; —
Jag mindes, hur från dina läppar jag sög
Din afskeds-kyss.
Om döds-engeln vinkar mig bort till sitt land
Från längtad lott; —
Sätt då på min grafhög, med kärlekens hand,
En blomma blott.
Och medan, en Engel, du står på min mull,
Så bed för mig
Hos Gud! — O! jag tror, att, för bedjerskans skulb
tan börer dig.