Kalrivoskop. TILL kor 9, När eldklotet stiger ur hafsvågen opp Bak rodnad sky; — Jag skådar din bild, du! mitt framtida hopp, Och sorger fly. När vestanvind Icker i yrande språng Mcå böljor små: — Jag mins hur med lockarna dina, en gång, Jaz lekt också. När Nordstjernan ler i sin strålande prakt Med vänlig nick; — Då tror jag du skickar från hemlandets trakt Till mig en blick. När liljan af daggen, i vårqvällens stund, En perla får; — Jag tycker mig se i ditt buld-ögas rund, En minnets tår. När vingande biet från blomkalken flög Med Nektar nyss; — Jag mindes, hur från dina läppar jag sög Din afskeds-kyss. Om döds-engeln vinkar mig bort till sitt land Från längtad lott; — Sätt då på min grafhög, med kärlekens hand, En blomma blott. Och medan, en Engel, du står på min mull, Så bed för mig Hos Gud! — O! jag tror, att, för bedjerskans skulb tan börer dig.