2iUdUUL ILIIUTULCD Sv Ullllny, T0P all 24 tptja Slilid
alsigter.
Att detta mitt språk icke var välljudande
mom en församling, som redan hyllat motsat-
sen af min mening, är lätt att inse; men snart
delades mina åsigter af Öfverste Löjtnant Emil
Gerdtn, och. Dahlrege mentets Chef Chri-
stian Klingsporre, hvilka män voro de för-
ste, som framträdde och förenade sig med mig.
Från andra sidan yrkades planens fortgång
egentligen af Frih. CO. IL Anckarsvärd, dess
Bror Augast och Öfverste-Löjtnant Sköldebrand.
Befälhafvaren upptog, åtminstone som mig syn-
tes, med fullkomligt lugn de-skäl jag anfört,
och gjorde dem ull och med i rättvisa, hvaror n
äfven resultatet vittnade, då min mening scg-
rade. De för morgondagen gifna ordres om
Vetimländska Fördelningens uppmarch till Skeps-
bron inställ Iides, och, för att ytterligare öfver-
lägga, utsattes nytt sammanträde till följande
dag kl. of. m.
Härvid infann sig icke Befälhafvaren; men
Frib. Anckarsvärd förde ordet i denna öfver-
lisgsning, och uppliste nu det Tal, som finnes
infördt i dess Trosbebkännelse. Det är väl möj-
ligt, att detta tal anväudes aftonen förut, lik-
väl då, innan jag till Befälhafvaren uppkom.
Redan innan Vi efter nedkomsten från Be-
fålhafvaren om natien ätstiljdes, voro nästan
utan undantag alla Bataljons-Chefer bes slutne,
att biträda min mening, och jag eriarar mig
mycket väl, ati dåvarande Majoren, numera
Generalen Frih. Carl Cederström, till mig ytt-
rade sig icke kunna inge nyttan af ifrågava-
rande uiropuing. Det var således förgäfves man
sökte verka på opinionen, som redan tagit sin
rigtning, och medförde den lyckliga följd, att
Svenska Folket fick med kraften af sitt enhäl-
liga val, uppresa den fallna tronen.
För min del är jag fullkomligen öfvertygad,
om Befälhafvaren bestämdt velat genomdrifva
utropningsplanen, alt han äfven deri ovillkor-
ligen lyckats. Utom pligten att lyda, voro Vi
alla be nägne att hörsamma dess vilja, och det
motstånd, som uppstaed, hade lätt vikit för
äet förtroende han ägde, om han gjort det
gillande. Men det skall alltid blifva ett af den
tidens friska blad i Grefve Adlersparres Med-
borsarekrans , att han icke vid detta tillfälle
begagnade sin makt. Förnuftsskäl äga alltid
indytelse på en stor Mans handlingar, och det
är mer än sannolikt, om än i Tibble, som re-
volutions-Chef oviss, och befarande en ofta an-
tydd kontrarevolution, Grefve Adlersparre tänk-
te i öfverensstämmelse med sin till Frih. Ance-
karsvärd lemnade Promemoria, att han, efter
emottagen hyllning vid intåget i Hufvudstaden,
icke mera som fixidd ville förfäkta en plan,
hvilken han frånträdde lika lätt, som det för
honom varit att verkställa den
Sådana handlingar böra icke tillskrifvas lätt-
siunets mflytelse. Om en tanke uppstår, då
föremålen på afstånd betraktas från cen förle-
dande synpunkt, så inträder likväl det san-
sade förnuftets oefter gilliga rält, att sty-
ra handlingen i dess utveckling. Grefve Ad-
ler:parre ägde icke tilllykten, kanske äfven ie-
ke det slags courage desprit som fordras, för
alt öfverskyla ett verkställdt misstag med
-. Fart - AN