Uti ett sällskap förekom härom dagen en
tvist om likheterna och skiljaktigheterna emel-
lan Fransyska och Engelska Regeringarnas po-
litik. Största delen af sällskapet förklarade
sin sympati för Julirevolutionen, och voro af
den tankan, alt den blifvit förfuskad och miss-
brukad till en simpel thronförändring i stället
för en förändring af styrelsegrundsatser. Eti
par andre påstodo deremot mycket envist, att
doktrinärerne verkligen gingo den rätta medel-
väg, hvaraf de antagit benämning, och såsom
bevis derpå åberopade de den likhet, som de
ansågo äga ram emellan avudan af regeringen i
Frankrike och England, på hvilket sednare stäl-
le Ministrarne likväl sällan klandras af Julire-
volutionens vänner, utan tvertom fått emottage
loford för reformbillens skull. Disputen vara-
de länge, till dess en person, som hittils sutit
tyst och åhört densamma, inföll: Mine Herrar!
tillåten mig fästa Er uppmärksamhet på den om-
ständighet, som i min tanke visar den märk-
ligaste skillnaden i anda hos Regeringen i Frank-
rike och den i England. Om i England 20,—
3o— ja 100.060 menniskor komma tillsammans
för att rådslå 1 politiska ämnen, så blir ingen,
hvarken bland Regeringen eller folket, med unv-
dantag kanske af några skinnatorra förnäma To-
ryfruar, förskräckte derför; om deremot endast
50 å 60 personer, ja ofta endast 20 befinna
sig tillsammans i Paris, så äro genast stadsser-
geanter till bands för att jaga dem åtskils; na-
tionalgardets trummor höras i gathörnen, och