BÖNESÅNG, i anledning af Beskrifningen på Orgelverkets invigning i Wadstena d, 10 sistl. Mars Y. Orfeus! som vid Vetterns stränder, Tonade så underbart, Kom, vi be, med sträckta händer, Kom till hufvyudstaden snart, Prester mana, orger dåna — Föga verkan, ingen bot. Låt dem få din trollkonst låna, Store, milde Baerenroth! Hvaren vet hur hårdt det bhäftar Tills man helgon-kursen lärt; Men dra folk ur afgrunds käftar, Med musik — är pengar värdt! Gå, att vidt din upptäckt sprida, Akta inte djeflars knot, Inte skrik af skrå som lida, Store, milde Baercenroth! OO! så låt ej oss bli glömda, Sen du frälst den? lilla ort; Ty var säker, af fördömda Får du bär praktik i stort. Tal skall hållas, bålar bräddas, Du vid tulln skall tas emot; Allt skall höra dig — och räddas, Store, milde Baerenroth! ) Hvar och en lär inse, att detta skämt ingalunda är riktadt emot Hr Direktören Baecrenroth, utan endast emot den ur Wadstenabladet hemtade beskrifningen. Sålant ogräs af meningslös bombast synes börja att taga mer och mer öfverhand i berättelser om våra högtidliga tillfällen.