de äfven vunno. Deras sång var en rätt angenäm desert efter den föregående solidare anrättningen. — H. M. Drottningen samt HH. K. H. Kronprinsen med Dess gemål bevistade konserten. Ännu en musik-soivE torde vid samma tillfälle förtjena omnämnas, nemligen en konsert som gafs Annandag Påsk, på härvarande Gymnasium, af den studerande ungdomen. Den var arrangerad af dess skicklige Musiklärare, Hr Mankell, som genom ett godt val af dels glädtiga, dels allvarsamma stycken, och genam det biträde åtskiliige amatörer lemnat åt jnstrumenterivgen, lyckades att flörskaffa åhörarne en verkligt njatningsfull afton. Man skulle visserligen icke hafva väntat sig, att har få höra Ouverturen till Glucks Alceste, ganska väl uppförd Ibland sångstyckena, som utlördes med god ensemble, var äfven den sköva kören: Himmelska makter, hvad grufligo öden c, af Kraus, ur musiken vid Gustaf II:s begrafningsakt. Bland de öfriga tretton sångnummerna märkte man åtskillisa folkmelodier, såsom Hönsgummans visa: Och Jungfrun kon skulle sig till Ottesången gå, m. fl. Någonting ovanligt och historiskt intressant var, att få höra Horatii bekanta carmen seculare: Phobe silvarumqve potens Dianay, på en gammal Grekisk melodi, samt en andlig sång af Palestrina, från 1400-talet. Konserten slutades med Guds lof af Wallin, hvartill Hr Manckell hade satt musiken. Alla närvarande gjorde rättvisa åt ynglingarnas öfverraskande framsteg och den förtjenst Hr Manckell ådagalagt, icke blott såsom Lärare, utan äfven uti nyssnämnde komposition.