de äfven vunno. Deras sång var en rätt an-
genäm desert efter den föregående solidare an-
rättningen. — H. M. Drottningen samt HH.
K. H. Kronprinsen med Dess gemål bevistade
konserten.
Ännu en musik-soivE torde vid samma till-
fälle förtjena omnämnas, nemligen en konsert
som gafs Annandag Påsk, på härvarande Gym-
nasium, af den studerande ungdomen. Den
var arrangerad af dess skicklige Musiklärare,
Hr Mankell, som genom ett godt val af dels
glädtiga, dels allvarsamma stycken, och ge-
nam det biträde åtskiliige amatörer lemnat åt
jnstrumenterivgen, lyckades att flörskaffa åhö-
rarne en verkligt njatningsfull afton. Man
skulle visserligen icke hafva väntat sig, att
har få höra Ouverturen till Glucks Alceste,
ganska väl uppförd Ibland sångstyckena, som
utlördes med god ensemble, var äfven den skö-
va kören: Himmelska makter, hvad grufli-
go öden c, af Kraus, ur musiken vid Gustaf
II:s begrafningsakt. Bland de öfriga tretton
sångnummerna märkte man åtskillisa folkme-
lodier, såsom Hönsgummans visa: Och Jung-
frun kon skulle sig till Ottesången gå, m.
fl. Någonting ovanligt och historiskt intressant
var, att få höra Horatii bekanta carmen se-
culare: Phobe silvarumqve potens Dianay,
på en gammal Grekisk melodi, samt en andlig
sång af Palestrina, från 1400-talet. Konserten
slutades med Guds lof af Wallin, hvartill Hr
Manckell hade satt musiken. Alla närvarande
gjorde rättvisa åt ynglingarnas öfverraskande
framsteg och den förtjenst Hr Manckell åda-
galagt, icke blott såsom Lärare, utan äfven uti
nyssnämnde komposition.