IRL TÄLT HOTCISCH dl JUNI a d3g ULL fULlDIatLa
oförändrade kontraktsförslaget för spekulanter
att genomläsa på Landskansliet och hos Kro-
nofogden Berselius: — den 1 Augusti skedde i
Landskansliet den ensidiga ändringen i samma
kontrakt, utan att någon menniska visste ett
ord derom; — och hvad blef följden häraf?
Jo, de som hade tagit notis af kontraktsför-
slaget före den 1 Augusti, gjorde sig elt svå-
rare begrepp om entreprenad- villkoren, än den
som läst kontraktet efter samma tid. — Är en
dylik oreda laglig?
Läsaren tror kanske, att Landshöfdinge-Em-
betets förändring af kontraktet var föranledd
af en formlig anmälan derom att Menigheten
förskaffat en ny brukbar färja. — Ingalunda.
Kronofogden Berselius hade tvärtom rapporle-
rat, att den nya färjan var obrukbar. — Och
likväl lät Landshöfdinge- Embetet, — med ett
origtigt antagande af motsatsen — förändra
kontraktet. Var detta lagligt?
Man ropar alt färjhållningen är ett po-
lisärende, som - Landshöfdinge-Embetet kan
efter godtfinnande modifiera. Men här vo-
ro ome särskildta Dokumenter upprättade:
det ena var — Reglementet , innefattande po-
lisföreskrifterne, och - uppgjordt ensamt af
Landshöfdinge-Embetet, det andra var, kon-
traktförslaget , uppgjordt ensamt af Menighe-
ten. Det förra kunde Landshöfdinge-E mbet let
ensidigt ändra, men ej det sednare: ty kon-
traktsvilkor kunna ej förbytas, utan kontrahen-
ternas vetskap. Och likväl blef menigheten,
som uppgjort kontraktsförslaget, ohörd då det
indrades ! — Var detta lagligt?
Man ropar alt Menigheten hade kunnat skic-
ka Ombud till Auktionen, för att genom täf-
lan nedsätta entr eprenad-summan. — Jag med-
ger detta. Jag medger äfven att, om intet fel
funnits i Auktionsåtgär der na, hade anbudet måst
stå fast, om det än uppgått till flera tunnor
guld. Men — nu är förhållandet helt annat.
Åuktionsåtgärderne voro felaktiges derför yr-
kar menigheten deras upphäfvande. Den om-
ständigheten, att Församlingarne ej sändt Om-
bud till Auktionen, har ej upphäft deras rätt
alt klaga i högre Instans öfver oriktigheter i
förrättningen, — Då — för att bruka celt exem-
pel — en part uteblifver på comparitions-da-
sen, kan han. väl i contumacieväg få en svå-
rare dom, än om han hade infunnit sig och
framställt anmärkningar i saken; — men aldrig
kan uteblifvandet upphäfva hans rätt att i hög-
re Domstol få beslutet undanröjdt, om han kla-
sar i tid, och antingen kan visa befriande skäl
hufvudsaken, eller ock — såsom nu är för-
hållandet — bevisa att väsendtliga fel ägt
rum i målets behandling.
Något annat hafva Östkinds Häradsboer icke
företagit i denna sak. Och det är detta enk-
ia och rättsen!i:a besvärsmaål som man utskri-
ser för så oformligt och otillbörligt, och för
ivars utförande sbåde ombud och sakägare an-
fallas med en oblyghet utan like.
Jag öfverlemuar åt den sansade och upplyste,
alt algör a hvem som har rätt. Sjelf hyser jag
den orubb: ide öfvertygelsen om Mcnighetens sak,
att ingen fullmäktig behöfver rodna för dess
utförande, eller misströsta om dess slutliga ut-
sånes. Stockholm den t0 Apr! 1933.