Inemot kl. 6 på aftonen gick jag iland, och
efter en halftimmas väg öfver ett upplöjdt å-
kerfält, som här och der var beströdt med
ruiner af bildhuggararbete, anlände jag till
Moreothöfdingens och hans trogna Palikarers
fältläger. Ingenstädes var något tecken till
tält eller något annat uppslaget skjul; deras
varma kapucinerkappor eller enstaka stående
oliveträd gjorde honom och hans folk samma
tjenst. En mängd eldar brunno, och de fleste
Palikarerne voro i full rörelse med tillred-
ningen af deras måltid. Hvad som i synner-
het föll mig i ögonen var ett djur, något stör-
re än en fullväxt hare, hvilket hängde på en
laddstock, lagd tvers öfver tvenne stenar, e-
mellan hvilka en klar eld af tallgrenar upp-
lågade; bredevid satt en smutsig gosse som
stekvändare, i skräddarpositur med benen i
kors. Inelfvorna och den ännu rökande huden
lågo bredvid honom, och att dömma efter den
senare, var steken på laddstocken ett ungt lam,
En man, hvars bloddrypande Fustinella till-
kännagaf hans yrke, var sysselsatt, att utploc-
ka det läckra innanmätet, som föröfrigt icke
var serdeles väl tvättadt, och sönderskars se-
dan af honom i sex till åtta tum långa styc-
ken, hvilka lades på het aska.
Så snart min vän, Tschausen, blef mig var-
se, skyndade han mig till mötes, omfamnade
mig och gaf mig på begge kinderna en äkta
smällkyss, som jag gerna hade skänkt honom
efter; först derefter nedlät han sig att helsa
mig på Frankiska- sättet, i det han skakade
min hand och tillade: H. :Exellens vo:e o-
tålig att få. se mig. Utan alla vidare om
ständigbeter förde han mig sedan genast till
sin herre. Kolokotroni reste sig upp från
sitt säte, då jag nalkades, utsträckte sin högra
hand emot mig, under det han med den ven-
stra drog sin kapuschong från hufvudet, en
böflighet, som en Grek aldrig visar en annan
eller en Fiank, om han ärnar spela honom
något streck. Kale spera sas (välkommen
och god afton)! De vänskapligt sinnade Fran
kerne äro alltid välkomne gäster hos en stac-
kar: Klepht.
Denna benämning af Ers Exellens passar:
icke in på General Kolokotroni, hvars hjor-
dar betäcka hvarje kulle från Argolis.
Signor Kapitanvo-har varit i Grekland förr,
var svaret. Men om jag har feta får, så bar
jag också hungrigt folk, och så är den räk-
ningen gvitterad. Men hvad nytt? Milordos
O Konkiran! Hvar är han? — Hvarföre kom-
mer han icke hit till oss?
Då jag lemnade Palermo, svarade jag,
hade Lord Cochrane redan lagt ut från Mar-
seille, och jag boppades alt vid min an-
komst träffa honom här.
Gud gifve, han hade kommit! Han skul-
le snart bränt upp skägget på alla Ottoemaner.
Vi skola hoppas, att han icke lemnar dem
;) Ett Turkiskt ord, som betyder skänk
Grekerne låta icke upphänga de slagtade
djuren, innan de tillaga mat deraf. Van-
ligtvis sättes det slagtade djuret ännu varmt
på spettet, som för det mesta består af en
1. TN mr Oo AR OT 1 a